måndag, januari 18, 2010

Bloggdebatt om Wilkinson's The Spirit Level


...eller om hur en sarkastisk anmärkning om användandet av scatterplots ledde till ett respektfullt samtal om forskning och ideologi över blockgränsen.

Själv missade jag seminariet som Efter Arbetet m fl anordnade med Richard Wilkinson som pratade om sin bok "The Spirit Level". Har inte heller läst boken, däremot läste jag föregångaren Mind the Gap, som kom 2001 och som också hävdar att ojämlikhet och ohälsa hänger ihop, med den socialdarwinistiska twisten att en strävan mot jämlikhet ligger inbyggt i människans gener.

Det där med människans naturtillstånd som ideologiskt tillhygge är jag lite osäker på, men det verkar onekligen finnas data som på ett övertygande sätt stöder tesen att det inte bara är den absoluta nivån av välstånd som är intressant, utan också den relativa.

Den här bloggposten är annars uteslutande till för att leda vidare till en mycket intressant diskussion om bokens slutsatser. Det är nationalekonomen (och socialliberalen) Andreas Bergh och Marika Lindgren Åsbrink, som är borgarrådssekreterare (och socialdemokrat) i Stockholm. Marika har också läst nationalekonomi, vilket är en förutsättning för debatten.

Det börjar med att Andreas Bergh besöker seminariet i Malmö och bloggar om det dagen efter. Han kritiserar Wilkinsons i hans mening släpphänta hantering av scatterplots för att visa på (eller åtminstone antyda) kausala samband.

Marika Lindgren Åsbrink svarar i kommentarsfältet och svarar i ett eget inlägg med att Bergh gör det enkelt för sig när han lyfter ut några scatterplots ur resonemanget och använder det för att skjuta ner den övergripande tesen. Och får svar i kommentarsfältet av Bergh, som pekar på att statistisk samvariation inte är det samma som kausalitet och att man därför måste använda scatterplots med urskillning.

Sen håller de på så, några dagar. Bemöter varandras argument med erkännande och respekt, skriver svar, tar läshänvisningar på allvar. De kritiserar båda Wilkinsons bok minst lika mycket som något annat. Debatten avslutas med Berghs sista kommentar på Åsbrinks sista inlägg (ett erkännande av frågans komplexitet och en betoning på att det egentliga problemet är att fattiga har sämre hälsa än rika även om de bor i rika länder):

"Imponerad. Det behövs fler politiker som du. Hoppas det gick/går bra i provval och stundande valrörelse!" (Marika Lindgren Åsbrink ställer upp till kommunfullmäktigevalet i Sundbyberg 2010.)

Och vid det laget fylls jag av något sorts hopp för den politiska diskussionen i det här landet. Trots skyttegravskriget, den låga intellektuella nivån, kommentarfältstrollen, personangreppen, härskarteknikerna, halvlögnerna, den strategiska tystnaden och allt annat som karakteriserar blocköverskridande debatter på nätet finns det en diskussion, ett tillfälle som jag kan peka på och säga: men ibland funkar det!

Om inte Jürgen Habermas fortfarande hade varit vid liv hade han nickat instämmande i sin himmel.

Hela debatten:





4 kommentarer:

Marta sa...

kan bara instämma. när jag läste hela debatten för någon vecka sedan var jag tvungen att hojta till vännerna i rummet bredvid för att jag blev så lycklig. Det är bara så sorgligt att det ska gå såna oändliga mängder meningslösa kommentarer på såna riktiga tankeutbyten.

Marika sa...

Det var fint skrivet. Tack för det! Jag blev själv lite överrumplad av att Andreas Bergh var så tillmötesgående...

NILsG sa...

Marta: ja, sannerligen.
Marika: Jag har haft Andreas som lärare i nationalekonomi och blev inte alls lika förvånad; han är tillräckligt trygg för att erkänna andras förtjänster.

Simon Wessbo sa...

Tack, intressant nu slipper jag läsa hela debatten, men ska läsa inlägget som imponerade på Andreas. Måsåte vara bra.