torsdag, oktober 22, 2009

Påven går med håven


Idag beslutade kyrkomötet att Svenska Kyrkan ska viga samkönade par. Gott så. Jag stödde Kristdemokraternas förslag att göra äktenskapet till en helt sekulär historia och frånta de religiösa samfunden vigselrätten helt, men det var det ingen annan som gjorde. Men jag kan leva med det här.

Det är det dock många andra som inte kan. Överhuvudtaget verkar den liberaliseringsprocess som i synnerhet vissa protestantiska kyrkor i Europa och Nordamerika genomgått de senaste 50 åren göra mer konservativa element missnöjda. Det har inte sällan lett till att man konverterat till katolicismen, en hederligt förutsägbar konservativ kyrka.

Om man vet något om de blodiga religionskrig som slet Europa itu under hundratals år kan man bli förvånad över att personer som nyss var protestanter plötsligt kan bli katoliker utan några själskval, men sanningen är väl kanske att det inte längre är så många som kommer ihåg vad det där bråket handlade om. Transsubstantiationsläran? Nån som vet? Inte det? Ok. Avlatsbreven? Ja, fast de är ju borta sen ganska länge. Predika på folkspråket? Check. Traditionens auktoritet? Vi ÄLSKAR ju traditioner! Påven som Kristi ställföreträdare på jorden? Whatever, bara jag slipper lesbiska präster.

Om vi lägger till att gudstjänster i Svenska Kyrkan numera kan ha rökelsekar, ikoner, festliga processioner, roliga mössor och till och med ibland en liten klocka som ringer under nattvarden ter sig inte steget så långt, antar jag. Om man hatar flumkyrkan tillräckligt intensivt kan man nog svälja den obefläckade avlelsen och påvens ofelbarhet.

Det har påven noga lagt märke till. Det är därför han nu öppnar för att förenkla för konvertiter från den anglikanska kyrkan. De ska kunna behålla i princip allt från sin gamla trosgemenskap - till och med gifta präster går bra - sålänge de erkänner påven som överhuvud. Ett listigt drag för att boosta upp en katoslk kyrka som haft problem med sin image på sistone.

Är den gamla religiösa klyftan mellan katoliker och protestanter i Västeuropa irrelevant idag? Kanske. Istället får vi en ny klyfta mellan konservativa och liberala kristna, där de som accepterar kvinnliga präster och homosexualitet får hålla sig till protestantismen, medan resten får konvertera. Samtidigt blir det svårare för progressiva krafter inom den katolska kyrkan.

Fråga mig inte vad Åke Green tycker om det här, men jag tror inte att det var det han väntade sig.