onsdag, april 22, 2009

Bostadsrätter är socialism, del 2

För ett par år sedan skrev jag om att bostadsdebatten i Sverige är lite lustig, där bostadskooperativ ses som den yttersta formen av marknadsliberalism.

Jag har tänkt vidare en del och kommit fram till följande (thinking in progress):

Bostadsrätter är en kooperativ ägandeform som fostrar samarbete, medborgarkänsla, social tillit och i förlängningen förståelsen för socialism. Problemet är inte att hyresrätter ombildas till bostadsrätter, problemet är att bostadsområden är segregerade. Jag bor i ett hus som ombildats till hyresrätter. Huset ligger i en segregerad del av staden (svenskfödd befolkning en masse) och ingenting förändrades i sammansättningen efter ombildningen. Däremot ökade den personliga friheten genom att hyresgästerna blev av med det profithungriga aset som höjde hyrorna utan att ta hand om underhållet och kunde sköta sina angelägenheter gemensamt istället (och i och med finanskrisen försvann dessutom spekulationselementet snabbt).

Det är naturligtvis en direkt ondkefull gärning att lura folk i slitna förorter att köpa loss miljonprogramslägenheter och sen låta dem ta smällen för renoveringarna själva, men ägandeformen som sådan är inte problematisk.

Det står klart att hyresrätter måste finnas för mobilitetens skull och för att låginkomsttagare som inte har råd med insatsen ska kunna bo någonstans. Men att privata hyreshajar förlorar rätten att suga ut sina hyresgäster ser jag inget ideologiskt problem med. Däremot litar jag mer på kommunala hyresvärdar vad gäller att ta hand om sina hyresgäster: se bara på Rosengård, där MKB har lyft en del av Herrgården, medan norrmännen i privata Acta bara gör ont värre.

Allmännyttan ska inte säljas ut, medan däremot privata hyresvärdar bör uppmuntras att sälja till sina hyresgäster. Dessutom bör man ge starka ekonomiska och andra incitament för bostadsrättsföreningar att behålla några hyresrätter i beståndet som upplåts till kommunens bostadskö eller till socialtjänsten för skyddsboende, akutboende, genomgångslägenheter och dylikt. På så vis kan segregerade områden öppnas upp mot andra delar av samhället. Starka skydd för hyresgäster i bostadsrättsföreningar bör införas i den mån existerande regelverk inte är tillräckligt.

Och om mitt förslag genomförs fullt ut kommer det privata ägandet på flerfamiljsboende i Sverige att avskaffas på sikt.

4 kommentarer:

Bänkad sa...

Hej!

Jag har en blogg om mitt liv som seriefigur sittandes på bänken på ett it-konsult företag. Kanske nått du tycker är roligt?

mvh Bänkad

http://pa-banken.blogspot.com/

Anonym sa...

Brist på hyresrätter är ett stort problem för alla som i likhet med mig inte har råd med insatser eller rätt att låna. Socialism eller inte, omvandlingen av hyresrätter till bostadsrätter är ett stort socialt problem i dag.

Jan Wiklund sa...

Vi får hålla isär teori och praktik här. Eller kanske erkänna att praktiken är lite svårare än teorin.

Min kusin klagade på 90-talet över att en bostadsrätt på tre rum och kök i Örebro kostade 300.000. Det kanske är en överkomlig summa för de flesta, i alla fall de flesta med arbete. I Stockholm där jag bor kostar motsvarande 4 miljoner. Det är inte en överkomlig summa. Det speglar en spekulationsekonomi som gör bostadsrätten omöjlig.

För att bostadsrätt ska fungera måste utbudet vara i någotsånär balans med - inte efterfrågan, utan behovet. I en växande storstad är alltid behovet mycket högre än den effektiva ekonomiska efterfrågan som den beskrivs av ekonomer. Det beror på att i en växande storstad skapas en monopolistisk situation, där utbudet kontrolleras hårt av ett fåtal.

Traditionellt fixades detta genom reformistisk politik dvs att kommunala bostadsbolag fick i uppgift att bygga aggressivt, men den rollen har de kommunala bostadsbolagen inte längre.

Följaktligen kan bostadsrätter inte heller vara något vettigt alternativ. Om inte den traditionella politiken återupptas.

NILsG sa...

@Jan Vi är inte oeniga där, tror jag. Jag förespråkar också en allmännytta som arbetar efter bostadspolitiska mål. Det är de privata hyresrätterna som jag inte sörjer.

För övrigt är jag osäker på om det är så mycket lättare att få en hyresrätt innanför tullarna i Stockholm om man inte har kontakter, tur, och kan lägga några tusen under bordet. Vem drabbas av att de omvandlas till bostadsrätter?