tisdag, december 22, 2009

Blondinbella: Trygghet skapar framgång

Blondinbella har tidigare varit medlem av MUF. Man kan fråga sig om hon är på väg vänsterut nu.

Från en intervju i senaste Nöjesguiden:

Du har sagt att du skäms över vissa politiska åsikter du hade som yngre…

–Ja, som Muf:are så har man de mest bisarra åsikter… Det jag skäms över är att jag har varit så jävla hård mot människor. Idag har jag blivit mer medmänsklig. Tryggheten skapar framgång. Jag har förstått att världen inte är så svartvit som jag trodde när jag var yngre, vilket är typiskt tonåringar haha.


Blondinbella ger här uttryck för en klassisk socialdemokratisk syn på samhället. Trygghet skapar framgång.

Högerns syn går i korthet ut på att hungriga vargar jagar bäst - om man gör det omöjligt att leva på a-kassa eller sjukpenning kommer folk att inse att det är bättre att jobba. Det blir då i sista hand folks eget fel att de är fattiga eller sjuka. Det är den svartvita människorynen som Blondinbella har övergett på gamla dagar (hon är 19 år gammal).

torsdag, oktober 22, 2009

Påven går med håven


Idag beslutade kyrkomötet att Svenska Kyrkan ska viga samkönade par. Gott så. Jag stödde Kristdemokraternas förslag att göra äktenskapet till en helt sekulär historia och frånta de religiösa samfunden vigselrätten helt, men det var det ingen annan som gjorde. Men jag kan leva med det här.

Det är det dock många andra som inte kan. Överhuvudtaget verkar den liberaliseringsprocess som i synnerhet vissa protestantiska kyrkor i Europa och Nordamerika genomgått de senaste 50 åren göra mer konservativa element missnöjda. Det har inte sällan lett till att man konverterat till katolicismen, en hederligt förutsägbar konservativ kyrka.

Om man vet något om de blodiga religionskrig som slet Europa itu under hundratals år kan man bli förvånad över att personer som nyss var protestanter plötsligt kan bli katoliker utan några själskval, men sanningen är väl kanske att det inte längre är så många som kommer ihåg vad det där bråket handlade om. Transsubstantiationsläran? Nån som vet? Inte det? Ok. Avlatsbreven? Ja, fast de är ju borta sen ganska länge. Predika på folkspråket? Check. Traditionens auktoritet? Vi ÄLSKAR ju traditioner! Påven som Kristi ställföreträdare på jorden? Whatever, bara jag slipper lesbiska präster.

Om vi lägger till att gudstjänster i Svenska Kyrkan numera kan ha rökelsekar, ikoner, festliga processioner, roliga mössor och till och med ibland en liten klocka som ringer under nattvarden ter sig inte steget så långt, antar jag. Om man hatar flumkyrkan tillräckligt intensivt kan man nog svälja den obefläckade avlelsen och påvens ofelbarhet.

Det har påven noga lagt märke till. Det är därför han nu öppnar för att förenkla för konvertiter från den anglikanska kyrkan. De ska kunna behålla i princip allt från sin gamla trosgemenskap - till och med gifta präster går bra - sålänge de erkänner påven som överhuvud. Ett listigt drag för att boosta upp en katoslk kyrka som haft problem med sin image på sistone.

Är den gamla religiösa klyftan mellan katoliker och protestanter i Västeuropa irrelevant idag? Kanske. Istället får vi en ny klyfta mellan konservativa och liberala kristna, där de som accepterar kvinnliga präster och homosexualitet får hålla sig till protestantismen, medan resten får konvertera. Samtidigt blir det svårare för progressiva krafter inom den katolska kyrkan.

Fråga mig inte vad Åke Green tycker om det här, men jag tror inte att det var det han väntade sig.

fredag, maj 29, 2009

Utöka totalförsvarsplikten: vatten på kvarnen

Långvariga läsare vet att jag de senaste åren då och då propagerat för att det inte bara är fel att avskaffa den allmänna värnplikten, den borde tvärtom utökas till en allmän totalförsvarsplikt som omfattar samtliga svenska medborgare och där den största delen av de värnpliktiga skulle utföra civila, vapenfria uppgifter. Argumenten för är att yrkesarméer inte går att lita på och att värnplikten är en av de få arenor där verkligen alla sorters människor möts över olika demografiska gränser. Ett längre inlägg från 2006 på temat: Utöka Totalförsvarsplikten!

I DN den 26 maj argumenterade Göran Rosenberg för att en allmän samhällsplikt skulle vara ett sätt att  "stärka banden mellan medborgarna och samhället, och mellan medborgarna och medborgarna." och följde nästa dag upp med ett något mer detaljerat förslag för hur en sådan samhällsplikt skulle kunna genomföras.

Jag delar inte alla delar i Rosenbergs bakomliggande argumentation, dvs att den "nationella samhörigheten" bör stärkas - om man har en någotsånär relativistisk inställning till nationalstater och nationell gemenskap är det svårt att vifta med flaggan utan att bli ironisk - men i grunden har han rätt. Avstånd mellan människor leder till ett samhälle i sönderfall.

De senaste decennierna har man aktivt uppmuntrat detta sönderfall genom att införa en lång rad av valmöjligheter i den offentligfinansierade välfärden, som alla lustigt nog leder till att rika människor och fattiga människor skiljs åt, både geografiskt och kvalitetsmässigt. Som Rosenberg skriver tenderar frivilligheten att vara självsegregerande.

Idén är inte ny eller unik: liknande institutioner finns i många andra länder (Rosenberg listar USA, Frankrike och Storbritannien som exempel). 

Rosenbergs artikel möttes av i princip kompakt oförståelse från höger och vänster. Badlands Hyena ironiserade över "en slags standardiserande plikttjänst med en slags mild hjärntvätt så att ungdomarna förstår att de lever i den bästa av världar." medan nyliberalerna reagerade som man kunde förvänta sig: "Ett utomordentligt jävla dåligt förslag är vad det är. Thatcher säger det bäst när hon säger: 'There´s no such thing as a society'".

Förslaget upplevs som en blast from the past med konservativ nationalkänsla, den paternalistiska förtryckarstatens åtekomst, den mystiska nationella samhörighetskänslan etc. Så konstigt behöver det inte vara. Ett samhälle har plikter och rättigheter. Skolplikt, värnplikt, tjänsteplikt, och what not är inget hinder mot individuell frihet och förverkligande av våra bästa stämningars längtan, och att rädda oljeskadade fåglar i sex månader ihop med Ali Hussein kommer inte att göra Carl af Plöös till en hjärntvättad nationalist. 

Lite glad blev jag ändå när Henrik Bredberg i ob lib Sydsvenskan höll med Rosenberg till fullo. "Kostsamt? Säkert. Men skrämmande kostsamt kan också det atomiserade samhället bli, med ett avgrundsdjupt främlingskap, där var och en enbart tänker på sig själv. Det samhället behöver man inte vara en röd jävel för att frukta."

Läs om initiativen i 

onsdag, april 22, 2009

Bostadsrätter är socialism, del 2

För ett par år sedan skrev jag om att bostadsdebatten i Sverige är lite lustig, där bostadskooperativ ses som den yttersta formen av marknadsliberalism.

Jag har tänkt vidare en del och kommit fram till följande (thinking in progress):

Bostadsrätter är en kooperativ ägandeform som fostrar samarbete, medborgarkänsla, social tillit och i förlängningen förståelsen för socialism. Problemet är inte att hyresrätter ombildas till bostadsrätter, problemet är att bostadsområden är segregerade. Jag bor i ett hus som ombildats till hyresrätter. Huset ligger i en segregerad del av staden (svenskfödd befolkning en masse) och ingenting förändrades i sammansättningen efter ombildningen. Däremot ökade den personliga friheten genom att hyresgästerna blev av med det profithungriga aset som höjde hyrorna utan att ta hand om underhållet och kunde sköta sina angelägenheter gemensamt istället (och i och med finanskrisen försvann dessutom spekulationselementet snabbt).

Det är naturligtvis en direkt ondkefull gärning att lura folk i slitna förorter att köpa loss miljonprogramslägenheter och sen låta dem ta smällen för renoveringarna själva, men ägandeformen som sådan är inte problematisk.

Det står klart att hyresrätter måste finnas för mobilitetens skull och för att låginkomsttagare som inte har råd med insatsen ska kunna bo någonstans. Men att privata hyreshajar förlorar rätten att suga ut sina hyresgäster ser jag inget ideologiskt problem med. Däremot litar jag mer på kommunala hyresvärdar vad gäller att ta hand om sina hyresgäster: se bara på Rosengård, där MKB har lyft en del av Herrgården, medan norrmännen i privata Acta bara gör ont värre.

Allmännyttan ska inte säljas ut, medan däremot privata hyresvärdar bör uppmuntras att sälja till sina hyresgäster. Dessutom bör man ge starka ekonomiska och andra incitament för bostadsrättsföreningar att behålla några hyresrätter i beståndet som upplåts till kommunens bostadskö eller till socialtjänsten för skyddsboende, akutboende, genomgångslägenheter och dylikt. På så vis kan segregerade områden öppnas upp mot andra delar av samhället. Starka skydd för hyresgäster i bostadsrättsföreningar bör införas i den mån existerande regelverk inte är tillräckligt.

Och om mitt förslag genomförs fullt ut kommer det privata ägandet på flerfamiljsboende i Sverige att avskaffas på sikt.

onsdag, april 08, 2009

Medielogik: Saker som irriterat mig den här veckan

1) Att Wanja går, men Göran Tunhammar sitter kvar. Vet du inte vem Göran Tunhammar är? Han är ordförande i AMF:s styrelse och gammal VD i Svenskt Näringsliv. 

2) Att det är ett jäkla snack om att sossarna gick ner i den där undersökningen, men inte ett ljud om att a) undersökningen visade att kd och c skulle hamna utanför riksdagen; b) att sd skulle komma in och bli vågmästare. 

3) Att Kalibers granskning av SD har kommit fram till att knäckebrödsfascisterna är främlingsfientliga och att Jimmie Åkesson gillar gamla MUF-dängor som skymfar Olof Palme. Nähä? Och för övrigt: alla som någonsin har varit aktiva i ett politiskt ungdomsförbund, utom LUF-are, vet vad det innebär att sjunga politiska sånger ironiskt. Det lär oss historien.

lördag, februari 28, 2009

Bot på finanskris: gå i viking

Inte ofta som svenska modeller (annat än fotomodeller) uppskattas utomlands nuförtiden. Finanskrisen har dock fått amerikanska debattörer att använda Sveriges agerande under bankkrisen på 1990-talet som förebild. Fast avståndet i rum och tid verkar en aning förvrängande: i den amerikanska debatten beskrivs det som om staten socialiserade bankerna, restrukturerade dem och sålde tillbaka dem till den privata sektorn när de var sunda igen.

Det är inte helt korrekt. Leif Pagrotsky fick lägga ut texten om sådana missförstånd i amerikansk public service-radio häromveckan (något som han i sitt under av självmarknadsföring kallade att debattera med Obama på sin Facebooksida). I själva verket förstatligades endast en bank (Götabanken), medan Nordbanken redan var statligt - och är fortfarande till 20 %.

Stephen Colbert har en roligare take på att använda svenska förebilder.

"När Sverige drabbades av ekonomisk kris omkring år 800 sa de inte: 'Åh, vi måste följa Karl den stores ekonomiska modell'. Nej, de sa: 'Let's kick a little häck!'"

tisdag, februari 24, 2009

Avskaffa Successionsordningen nu!


får Victoria sin Daniel till slut och den kolorerade veckopressen kan sälja lösnummer på paparazzibilder från skidsemestrarna i inte bara månader och år utan också decennier framåt.

Statsministern var ute på Drottningsholms slott i helgen och informerades om att kungen äntligen fallit till föga och i dag ska förlovningen eklateras vid en konselj där både kungaparet och tronföljaren närvarar. Regeringen lär ge sin välsignelse (även om det hade varit roligt om Reinfeldt sagt nej - hur löser man en sådan situation?).

Medborgare Bernadotte har nämligen inget att säga till om själv vad gäller vem hon vill gifta sig med. Eftersom hon av genetiska skäl ska bli statschef när Carl Gustaf sätter hermelintofflorna är det regeringen som "på hemställan av Konungen" ger sitt godkännande.

Det är naturligtvis en lagstiftning ovärdig en demokratisk nation, och därför bör successionsordningen avskaffas. Jag och min rojalistiske fader har gjort upp om en kompromiss: behåll monarkin men inför valkungadöme. Det har funkat bra förr.

Annars har jag bara lyckönskningar att frambära till paret. Det kan de behöva.

(Bilden visar Mora stenar. Googla det.)

måndag, februari 23, 2009

Kris = ökade klyftor = gött för de rika

På ett intellektuellt plan är det lätt att inse varför rika människor vill ha ökade inkomstklyftor och fattiga människor minskade inkomstklyftor: om man är rik, blir man i relativ mening rikare eftersom så många andra är fattigare, och man får ökad köpkraft i absolut mening eftersom ökad fattigdom innebär lägre genomsnittlig köpkraft och därigenom sjunkande priser.

Det är därför högern förespråkar platt skatt (via Bergh läser jag att den platta skattens effekter på inkomstspridningen nu också har bevisats på experimentell väg).

Nu erfar jag krisens positiva effekter på ett mer konkret plan: Lyxkrogarna i min hemstad rear ut avsmakningsmenyerna eftersom företagen har slutat representera. ROT-avdraget i kombination med byggstoppen gör hantverkarna mer resonabla när stambyten och badrumsrenoveringar stundar. Boräntor och energikostnader sjunker.

Och jag har stigit ett litet steg på klasskiktningens stora pannkakstårta utan att ha fått ett öre mer i lön, i likhet med så många löntagare som har jobbet kvar.

Den stora frågan är: kommer vi i majoriteten, som i någon mån kan sägas ha tjänat på krisen (nu glömmer vi våra besparingar och bostadsrätter ett tag, en orealiserad förlust är ingen förlust) att känna oss så pass solidariska med den mindre lyckligt lottade minoritet som fallit djupare ner i armodet? Är vi så altruistiska att vi inser att minskade inkomstklyftor är bättre för oss alla även om det innebär en något mindre standard för den enskilde? Går det att höja skatterna igen?

Om vänstern klarar av att förklara det i nästa val är mycket vunnet. Om inte, har vi ett enormt problem.

torsdag, februari 05, 2009

Haralds jänta dagtingar med sin uppfattning


Statsrådsposten är tydligen angelägen. Angående att Centerpartiet nu har dagtingat med den sista av de självständiga uppfattningar som man hade kvar har jag bara ett par tilläggsförslag:

1. Börja prospektera för uranbrytning i Högfors.
2. Bygg anläggningen för slutförvaring av kärnkraftsavfall i Bankeryd.