torsdag, oktober 09, 2008

S+mp...+fp?

Jag har haft svårt att hitta tid att blogga det senaste året. Innan berodde det främst på att mitt jobb tog skönt mycket tid, nu beror det på att jag är föräldraledig och min son tar skönt mycket tid. Inget att klaga på.

Men det här med s och mp. Jag har ingen aning om vem som visste vad om uppgörelsen, och är hänvisad till att spekulera kring "det yttre parlamentariska spelet". Jag är själv övertygad om att planen att samarbeta främst med mp har varit fastlagd sedan flera år tillbaka, åtminstone sedan 2004, då det gemensamma seminariet mellan s och mp hölls på Bommersvik i närvaro av representanter från de tyska systerpartierna.

Anledningarna är inte främst att s vill gå åt höger, vilket har varit huvudmålet för bloggdebatten de senaste dagarna, utan för att behålla manöverutrymme i regeringsbildningen efter nästa val.

Efter valet 2002, då miljöpartiet förhandlade om regeringssamverkan med fp, kd och c, lärde socialdemokraterna sig att miljöpartiet inte var att lita på. Efter en s-v-mp-vinst i 2006 års val fanns det därför en beredskap för att bilda en koalitionsregering. Huvudalternativet för s är naturligtvis fortfarande att begära väljarnas mandat för en socialdemokratisk regering, men eftersom den tiden är förbi måste man kompromissa. Och för att kunna navigera enligt olika utfall i valet, väljer man mp. Mp måste nämligen bindas vid s snarare än att kunna hota med att stödja en borgerlig regering, medan v aldrig kommer att stödja en borgerlig regering.

Jag väljer att nöja mig med de två just nu troligaste utfallen i valet 2010:

1) Majoritet för s-v-mp.

Om s kan bilda majoritet med v och mp väljer man mp, och behöver därmed bara förhandla med ett bångstyrigt parti eftersom mp är inlåsta i regeringen, samtidigt som man behåller flexibiliteten genom att kunna göra upp med borgarna i enskilda frågor eller åtminstone hota med det. Lars Ohly hotar med att rösta nej till en s-mp-regering, men han kommer i vart fall inte att rösta för en m-kd-fp-c-regering.

2) Sd blir vågmästare
Om Sverigedemokraterna tar sig in i riksdagen kommer de förmodligen inte att utgöra stödparti till en m-kd-fp-c-regering, jag tror att det hade varit en alltför bitter kalk för riksdagens liberaler att dricka (men vem vet? En storgråtande Federley förklarar för sina väljare att han stödjer en uppgörelse med pilsnerfascisterna eftersom han har fått garantier av sin partiledning att inga privatmiliser kommer att tillåtas?) och därför kommer s att bilda regering med mp och antingen c eller fp. Det säger sig självt att ett på förhand ingånget koalitionsavtal med vänsterpartiet skulle försvåra en sådan lösning.

Alltså s-mp. Tyvärr, höll jag på att säga.

5 kommentarer:

Adrian Kaba sa...

Om en s, v och mp - regering inte kommer att kunna bildas pga. sd, så faller ju även regeringssamverkandet mellan s, v, mp också med detta. Och en ny majoritet kan sökas. Varför skulle v:s roll i en rödgrön koalition låsa en regeringsbildning om inte koalitionen lyckas få majoritet?

Bo Widegren sa...

Jag tycker det är ett högt spel att satsa på antingen
att V åker ur riksdagen genom röster fiskas upp av den nybildade sahlinkoalitionen, eller
att V i rikdsdagen inte skulle våga fälla en s+mp-regering, varigenom man framtvingar ett nyval.
Dessutom så litar jag fortfarande inte på MP. Det är ett litet parti som i skuggan av S kommer att få samma frossa som KD och då hela tiden snegla på vad man kan få ut av ett alternativ. På så sätt har man ju gjort t.o.m. under den pågående samordnimngen med S.

Sd-väljare sa...

På vilket sätt är sd "pilsnerfascister"? Är de danska sossarna också "pilsnerfascister"?

I övrigt har varken Reinfeldt eller Hägglund avvisat ett sd-samarbete efter valet 2010, och det vet ditt parti mycket väl.

Lars Flemström sa...

Jag är helt säker på att v inte åker ur riksdagen. Och jag är säker på att v håller sig kvar av egen kraft. V framstår nu som ett blivande oppositionsparti till vänster om den blivande s-regeringen. V bör nu profilera sig som ett uppkäftigt anti-etablissemangsparti.

Det har hänt förr att folk har rasat från höger till yttersta vänstern, och det kommer att upprepas när alliansen har regerat sönder landet.

Om kd åker ur riksdagen utan att sd kommer in, räcker 45-46% av avgivna giltiga röster för att en socialdemokratisk enpartiregering ska få egen (socialdemokratisk) majoritet i riksdagen. Under alla förhållanden räcker s + mp för majoritet i riksdagen. Uppgiftgen är väl ändå att minimera väljarstödet för alliansen och sd? Det kommer att gynna alla tre partierna s, mp och v.

Med ett vänsterparti, som driver sin egen valrörelse som blivande oppositionsparti till vänster, kommer s, mp och v tillsammans att locka fler väljare än om alla tre partierna proklamerar sig som en regeringsallians. Mycket handlar alltså om att v förvaltar "utanförskapet" på rätt sätt!

NILsG sa...

Adrian: jo, det har du nog rätt i, vid närmare eftertanke. En viss borgerlig allians kommer ju också att ryka all världens väg vid en valförlust för regeringen. Lars är nog inne på rätt spår när han förutspår att ett v som distanserar sig från s har goda möjligheter att allra minst hålla sig kvar i riksdagen och förmodligen göra ett gott valresultat också.

Så har ju s och v gjort vid alla val hittills.

Nu har ju visserligen Sahlin delvis fått böja sig för intern kritik (i likhet med vad som hände 2004), men vi går onekligen intressanta tider till mötes.

sd-väljare: Ditt parti är mycket väl medvetet om att de inte har en suck i Sahara att samarbeta med de borgerliga partierna efter nästa val (ring Nyamko och kolla om du inte tror mig), men jag förstår att det är viktigt för dem att göra sken av att det förhåller sig annorlunda.