torsdag, mars 06, 2008

Biblioteksälskare

På jobbet började några kollegor gå omkring med "library lovers"-knappar för några veckor sedan, men jag kopplade det inte till någon särskild kampanj. Alla älskar väl bibliotek? Behöver det sägas?

En annons på Dagens Arena idag upplyser mig om att det är Svensk Biblioteksförening som ligger bakom. Kampanjens syfte är att skapa opinion för "en nationell bibliotekspolitik".

Enligt broschyren "Bibliotek behöver kärlek" efterfrågas mer resurser till biblioteken samt ökad samordning och kvalitetskontroll genom en ny myndighet. Det är väl inte självklart att ökad centralstyrning är vägen framåt för vårt lands tusentals skolbibliotek, folkbibliotek, forskningsbibliotek och sjukhusbibliotek, men grundtanken om att biblioteken behöver värnas och göras mer tillgängliga är naturligtvis oerhört viktig. Det finns borgerliga politiker som vill avskaffa de fria boklånen. De måste bekämpas. En viktig väg till frigörelse, personlig utveckling och medborgerlig kunskap går genom folkbiblioteken, liksom skol- och forskningsbiblioteken är oumbärliga för utbildning, forskning, demokratisk fostran, ekonomisk tillväxt osv.

För mig har biblioteken alltid varit självklara hållpunkter i vardagen och i arbetet. Den ökade tillgången till information och underhållning via Internet har inte alls förändrat det. Nu bor jag i en ovanligt bibliotekstät del av landet och avänder mig av en 8-10 olika kommunala och statliga bibliotek.

Jag minns stadsbiblioteket i Simrishamn, det gamla, som var inträngt i Kockska gården på Storgatan och där man fick leta i en mikrofilmskatalog för att hitta böcker. Jag minns min encyklopediska skolbibliotekarie på min gymnasieskola, som kände alla elever vid namn och hade reda på deras specialintressen. Jag minns det halvt övergivna, mystiska biblioteket på gamla Tyska institutionen i Lund, med sin märkliga blandning av nazilitteratur, östtysk propaganda och ytterst få böcker tryckta efter 1975. Och jag upplever nästan varje dag den märkliga känsla som försätter tanken i ett tidlöst tillstånd som kommer sig av att man går omkring bland hyllorna och letar efter något, man ser något helt annat, måste dra ut boken och titta, och sedan är man fast, det man skulle göra är glömt och istället sugs man in i vad det nu kan vara för något; sjömanstatueringar, barockarkitektur, holländsk lyrik, Elvis Costello...

Nog med luftslotten. För att kunna använda bibliotek på ett meningsfullt sätt krävs det vana och för att skapa en vana krävs det att man blir introducerad för biblioteken. I mitt fall var det goda föräldrar och ansvarstagande lärare och bibliotekarier.

1 kommentar:

Snaskefar sa...

Jag känner exakt som du Nils, några av mina lyckligaste stunder har varit i det gamla tingshuset i Mönsterås.