torsdag, februari 28, 2008

Sverigedemokraternas ömma punkt: konservatismen


Varning för långt inlägg! (Scrolla ner till slutet för punchline direkt.)

Sverigedemokraterna som konservativt parti

Av olika anledningar har jag haft anledning att sätta mig in i Sverigedemokraternas ideologi på sistone. När man läser partiets principprogram, handlingsprogram och andra sammanfattande texter framstår partiet som ett huvudsakligen konservativt parti:

"Med tiden har ett värdeorienterat parti växt fram, där begrepp som familjen, hembygden och nationen blivit centrala. Sverigedemokraterna är ett demokratiskt, nationalistiskt parti. Vi har idémässigt låtit oss inspireras av såväl det förra sekelskiftets svenska nationalkonservatism som delar av den socialdemokratiska folkhemstanken. Syftet är att kombinera principen om grundläggande social rättvisa med traditionella värdekonservativa idéer." (ur sd:s principprogram)

För att förtydliga kan man kanske lägga till att folkhemmet är ett koncept som också användes av konservativa tänkare i början av 1900-talet. Se t ex Wikipedia-artikeln (och titta gärna igenom ändringarna av artikeln). Det lanserades först inom socialdemokratin av Per Albin Hansson 1928 och kan tolkas som ett avsteg från mer internationalistiska tankar inom partiet. Det är alltså det konservativa inom socialdemokratin som sd gillar.

Sverigedemokraternas konservativa grundsyn på samhället utvecklas i det följande:

"Vi avvisar försöken att anpassa människan efter storslagna utopier. Istället menar vi att politiken bör utformas utifrån hur människan är i verkligheten. Varje samhälle bör vara byggt på en värdegemenskap, en minsta gemensam nämnare i form av grundläggande normer och värderingar. Denna enande faktor är viktig för att varje människa ska kunna känna sig trygg i sin identitet. Visst är varje människa unik, men samtidigt är vi också mer eller mindre lika varandra. Vi är alla beroende av gemenskaper, människor som på olika sätt liknar oss själva och som vi kan identifiera oss med. Sverigedemokraterna menar att det i första hand är familjen och nationen som ger oss förutsättningarna att uppnå detta. Inga konstruerade kollektiv kan helt ersätta dessa djupt rotade, ursprungliga gemenskaper." (ur sd:s principprogram)

Detta står i tydlig kontrast mot liberala och socialistiska idéer om en samhällsgemenskap byggd på en individualistisk, rationell grund och att samhället bör reformeras snarare än bevaras. Istället poängteras samhället som organisk form, nationell identitet, och blodsband snarare än universalistiska, absoluta värden.

Ett konservativt nischparti?
Med tanke på den nästan totalt dominerande socialliberala ideologin i de svenska riksdagspartierna skulle man alltså kunna tänka sig att det här finns en nisch att fylla. Traditionellt konservativa partier, som Moderaterna och Kristdemokraterna, har gått mot mitten och hemlösa konservativa borde då kunna se en tillflykt i Sverigedemokraterna: Tronen, Altaret och Penningpungen, back with a vengeance.

Det finns indicier som talar för det. Partiledaren Jimmie Åkesson har själv sagt att kristdemokraterna både är en konkurrent om samma väljare och en potentiell samarbetspartner: "
Det bästa är om vi kan komma överens med kristdemokraterna om familjepolitiken för då skulle vi nå en liten bit i ett potentiellt samarbete i riksdagen efter valet[.] [...] De senaste valen har kd lyckats attrahera värdekonservativa arbetare och den gruppen kan vi locka över, säger Jimmie Åkesson." Att partiet bytte ut en brinnande blågul fackla mot en blåsippa som partisymbol kanske också säger något om vem man jämför sig med.


Problemet med vänsterväljarna
Å andra sidan värjer sig partiet mot att föras till högersidan av det politiska spektrumet: "Syftet är att kombinera principen om grundläggande social rättvisa med traditionella värdekonservativa idéer. Partiet låter sig av den anledningen inte enkelt placeras in på den klassiska vänster-högerskalan." (ur sd:s principprogram)

Anledningen är att det inte räcker med några missnöjda värdekonservativa för att föra Sverigdedemokraterna till riksdagen. En anledning till att det inte finns något entydigt konservativt riksdagsparti idag är ju nämligen att så få svenskar är konservativa. Den svenska politiska mitten är socialliberal, och det är där alla vill hållas.

Genom att hänvisa till socialdemokraterna som en förebild och samtidigt attackera dem försöker man vinna arbetarröster. Andreas Sannerstedt, statsvetardocent i Lund, har studerat sverigedemokratiska väljare i Skåne och kommit fram till att den typiske väljaren är en medelålders man utan högskoleutbildning.

Detta får en del lustiga konsekvenser. När Sydsvenskan inför valet 2006 undersökte hur sverigedemokratiska kommunpolitiker hade röstat under den gångna mandatperioden, visade det sig att man i alla kommuner utom Lomma konsekvent hade stött de borgerliga partierna - kd i synnerhet. Detta förklarades av Per Uvgård, sverigedemokratisk kommunpolitiker i Svedala med att "Det har bara slumpat sig så."

Problemet med att nå vänsterväljare med en borgerlig politik har inte gått Sverigedemokraterna förbi. Tommy Funebo, som var ansvarig för partiets valbyrå under valkampanjen 2002 (och som senare lämnade partiet), menar att valmanifestet 2002 präglades av moderat politik, medan valmanifestet 2006 har tydlig vänsterprofil.


Sverigedemokraternas lösning: ideologisk luddighet
Som bekant är Sverigedemokraternas största profilfråga invandringen. Vad gäller det övriga politiska programmet tycks strategin vara att förespråka någon sorts status quo i största allmänhet och slänga in att man kan sänka skatterna och höja bidragen om bara kostnaderna för flyktingmottagandet försvinner. Nedan följer ett längre citat ur Sverigedemokraternas ekonomiska handlingsprogram:

"En marknadsanpassad blandekonomi

Förutsättningar
De mänskliga egenskaper som ligger till grund för ekonomisk verksamhet och utveckling är kreativitet, entreprenörsanda och tävlingsinstinkt. Den fria marknaden, och i synnerhet den fria konkurrensen, skapar som ett resultat av detta förutsättningar för välfärd och utveckling.

Företag och entreprenörer tvingas genom den fria marknaden ideligen söka nya vägar för att attrahera kunder och konsumenter. Detta leder till kontinuerliga tekniska framsteg och till högre tillväxt. Sverigedemokraterna har därför i grunden en stark tro på en marknadsanpassad ekonomi.

Det är emellertid viktigt att poängtera att den fria marknaden ibland behöver regleras.
Marknaden kan inte garantera en rättvis allokering av resurserna, och politiken behövs således användas som en motvikt i syfte att skydda de mer utsatta grupperna i vårt samhälle.

Dessutom måste politiken skydda viktiga icke materiella värden såsom konst och kultur. Marknaden kan heller inte garantera att hela Sverige får leva. Däremot kan vi genom olika politiska beslut motverka att gles- och landsbygden töms på folk och därigenom på kultur och traditioner. Vid tillfällen då marknaden inte har åstadkommit en samhällsekonomiskt effektiv allokering bör politiken, med subventioner eller med avgifter, styra marknaden mot uppsatta mål."

För att kunna attrahera både traditionella höger- och vänsterväljare med en restriktiv invandringspolitik försöker man vara ett stort tält i övriga frågor.


En strategi för höger och vänster: prata höger och vänster
Inom samtliga riksdagspartier är det många som frågar sig hur man ska "bemöta" Sverigedemokraterna, dvs förhindra att de kommer in i riksdagen 2010. Ulf Bjereld har sammanfattat nyckelstrategin:

"Sverigedemokraterna vill i debatten gärna lägga ett invandringspolitiskt perspektiv på politiska sakfrågor som t ex sjukvård, skola och pensioner. På så sätt vill partiet få maximalt genomslag för sin egen profilfråga, d v s invandringspolitiken. För partiets motståndare gäller det att stå emot och i stället pressa Sverigedemokraterna på dess sakpolitik i frågor bortom invandringsproblematiken."

För att precisera: det Sverigedemokraterna minst av allt vill är att man börjar debattera med partiet enligt en höger-vänster-dimension. Nya partier (läs kristdemokraterna och miljöpartiet) brukar försöka ställa sig utanför höger-vänster-skalan för att därigenom ta väljare från båda blocken. Med tiden pressas partierna, på grund av inre förändringar och yttre tryck från de politiska blocken, att placera sig till höger eller vänster om den svenska politiska mitten. Kristdemokraterna gick till höger, och Miljöpartiet, trots att de fortfarande hävdar motsatsen, brukar oftast hamna till vänster.

En ytterligt relevant fråga för väljarna bör vara vilka partier som Sverigedemokraterna vill samarbeta med om de kommer in i riksdagen. Vi kan här bortse från att det troligen kommer att innebära en blocköverskridande mittenregering med s, fp, c och mp eller en liknande konstellation, utan koncentrera oss på hur sd vill ha det.

Här är en lista på sd-ståndpunkter som kan plockas upp i debatten av partier både till höger och vänster:

- Sverige ska lämna EU.
- Grön skatteväxling är bra.
- Avskaffa regioner och landsting.
- Utdelningsskatt och reavinstskatt på kapital ska avskaffas.
- Kommunalt ägda hyresrätter ska kunna göras om till bostadsrätter.
- Vårdnadsbidrag ska införas.
- Kärnkraften ska avvecklas...på sikt...kanske... Eller?
- 80 %-nivån i a-kassan ska återställas.
- Arbetskraftsinvandring är ok, och det är arbetsgivaren som ska avgöra behovet.
- LAS och MBL ska avskaffas.
- Antalet privata vårdgivare ska öka.
- Skatteavdraget för hushållsnära tjänster ska vara kvar.
- Ja till värnplikt, nej till yrkesarmé.
- Avskaffa maxtaxan inom barnomsorgen.
- Avskaffa "pappamånaderna" i föräldraförsäkringen.
- Samhället "bör i högre grad verka för att minska" antalet skilsmässor.
- Adoptionsstödet ska slopas, fast endast vid utländska adoptioner.
- Abort efter 12:e veckan ska förbjudas.
- Återinför statskyrkan...eller?

Bara ett axplock.

Huvudpoängen är: genom att ständigt återkomma till politiska sakfrågor och diskutera dem utifrån ett höger-vänster-perspektiv får Sverigedemokraterna en debatt de inte vill ha. Där finns deras svaga punkt.