onsdag, januari 16, 2008

Pär Ström: källhänvisningarnas mästare

Sigge Eklund frågar sig i Aftonbladet var Pär Ström egentligen hittar alla sina manshatande feminister. I sin nya bok Mansförtryck och kvinnovälde, utgiven av den högerradikala tankesmedjan Den nya välfärden, hävdar Ström att

"Feminismen har urartat till en kampideologi som låtsas eftersträva jämställdhet men i verkligheten bara eftersträvar fler och fler förmåner för den egna gruppen. Dessutom försöker feminismen bakvägen införa en kollektivistisk människosyn. Läs om den kvinnliga härskarteknikens sex metoder, hur riggade forskningsprojekt skapat mansfientliga myter, hur kvinnor gynnas i domstolar, hur kvinnors misshandel av män tystas ned – och mycket mer."

Sigge undrar var Ström får allt ifrån:

"För att­ ­undersöka saken börjar­ jag med att läsa­ om alla­ intervjuer­ med ­honom ­noggrant. Tyvärr är det inte till någon större hjälp. Hans påståenden om feminister är nämligen aldrig förankrade i några direkta källhänvisningar. Det går alltså tyvärr ­inte att med hjälp av ­artiklarna ta reda på exakt vilka feminister det är som hatar män så mycket.

Jag laddar därför ner hans omtalade bok ”Mansförtryck och kvinnovälde”. Kanske kan den upplysa mig om vilka feminister vi bör akta oss för.

Den visar sig dock utgöras av samma typ av abstraktioner som hans artiklar. På 194 sidor beskrivs ”feministernas” hatfyllda natur, men inte ett ord om hur han gått till väga för att kartlägga denna natur. Fortfarande inga konkreta hänvisningar till artiklar eller uttalanden (förutom ett stort antal till den klassiska ”Män är djur”-repliken från tv-dokumentären­ ”Köns­kriget” 2005)."

På sin egen blogg svarar Ström och ger en rad olika exempel på citat som han menar underbygger uppfattningen om mansförtrycket.

För det första: det där är vad man i forskarvärlden brukar kalla för "anekdotisk bevisning", dvs att man rotar fram några belägg för ens tes och ignorerar allt som inte stämmer in. Om Pär hade raggat loss lite stålar från Den nya välfärden för att göra till exempel en statistisk undersökning av om domstolar konsekvent missgynnar män eller opinionsundersökningar hos folk som kallar sig feminister om huruvida de hatar män, då hade vi kunnat snacka. Efter att ha gett ett anekdotiskt bevis för manshat säger Ström:

"Därmed är alltså saken ur världen, Sigge, för du har fått ditt exempel."

Är detta en ny definition på kunskap? Jag har sett en röd motorcykel: alltså måste alla motorcyklar vara röda?

För det andra: i sitt bloggsvar framhärdar Pär Ström i sin märkliga vana att inte ange sina källor. Förutom hans första exempel (en video med Radical Cheerleaders från Feministiskt initiativs årsmöte 2005), undviker han sorgfälligt att ge några ledtrådar till var man kan läsa de citerade texterna i sin helhet.

Ström fortsätter:

"Feministen Margareta Windberg sa när hon var jämställdhetsminister: 'Männen begår brott och fokus måste naturligtvis sättas på det kön som bär skulden'. Därmed har hon skuldbelagt halva befolkningen för gärningar som ett fåtal individer har gjort sig skyldiga till. Enbart för att de är män. Om inte det är mansfientlighet vet inte jag vad mansfientlighet är."

Förutom att vi här har att göra med ännu ett anekdotiskt bevis, anger Ström inte var han har hämtat detta citat. För att vara en bloggtext är det överhuvudtaget en misstänkt länkfattig text och det börjar få mig att fundera på om Ström överhuvudtaget har läst de texter som han refererar till.

Det visar sig att citatet kommer från ett debattinlägg i Expressen/GT från den 27 november 1998. Jag har klippt in hela artikeln nedan, eftersom den inte finns tillgänglig via Expressens hemsida.

Winbergs artikel är en reaktion på den debatt som följde efter några uppmärksammade gruppvåldtäkter i Sverige 1998. Winberg argumenterar för att man inte kan angripa problemet genom att exempelvis förbjuda porrtidningar eller genom att skuldbelägga offren. I stället efterlyser hon en förändrad mansroll och en mer öppen, positivt inriktad diskussion om sexualitet. Hon menar dessutom att både män och kvinnor lider av de existerande könsrollerna. Jag kan kanske tillägga att jag håller med Winberg om varenda ord: artikeln är lika aktuell tio år senare. Mansfientlig är den knappast.

Man kan fortsätta med Ströms exempel. Det hade inte varit svårt att länka till ursprungstexterna eller åtminstone berätta var man kan hitta dem, men han nöjer sig med sina citat, och det gör att en ärlig diskussion försvåras.

Och därmed minskar också Ströms trovärdighet.


"Margareta Winberg om sex, gruppvåldtäkt och krackelerad manlighet: Jag vill ha en ny man

Den debatt som följt i spåren av den senaste tidens våldtäkter är begriplig, men också farlig. Som alltid är det alltför lätt att den slår över i nymoralism och pekpinne-politik.

Journalister har nu ihärdigt frågat mig om porrfilmer, herrtidningar, Vecko-Revyn och Frida ändå inte är orsaken till det vi nu upplever? Skall vi inte förbjuda dem?

Lika envetet vägrar jag att acceptera den förklaringen. Det är en alltför enkel slutsats på ett tusenårigt och komplicerat problem.

Debatten är nämligen inte ny. Sexualiteten har alltid vållat debatt, skam - och glädje! Att se och förstå detta är viktigt och borde också leda längre än till pekpinnar och krav på förbud.

Jag vill lyfta fram två perspektiv:

o Varför läser unga kvinnor och män det de gör?

o I vilken miljö och struktur fortlever Frida och så kallade
herrtidningar?

Unga människor har en naturlig nyfikenhet på sin kropp. Små barn speglar sig själva mot det andra könet genom att se att vi ser olika ut. För lite större barn handlar det om det erotiska uppvaknandet, den tilltagande spänningen mellan flickor och pojkar. Och självklart känner de att
spänningen är lokaliserad till vissa delar av den egna kroppen.


Männens värld

Hur förhåller sig då omgivningen till de ungas utveckling? Bejakar vi den? Hjälper vi dem till ett avspänt och positivt förhållningssätt till sin egen kropp och sin egen sexualitet?

Tillåter vi också unga att utifrån sin grad av utveckling njuta av sina kroppar?

Svaret på dessa frågor är tyvärr nej. Nu precis som tidigare är kropp och sexualitet mycket kontroversiellt. Men de vuxnas tystnad stryper inte de ungas känsla. Den som söker skall finna.

Och svaren finns i Frida, Vecko- Revyn och i porrtidningarna.

Vi kan tycka illa om svaren, helt eller delvis, men vi kan samtidigt inte kritisera tidningarna som ger svaren - om vi inte själva påtar oss ett större ansvar. Som föräldrar, som personal bland barn och unga, och som politiker.


Dubbelmoral

Det är verkligen dubbelmoral att förkasta vissa tidskrifter och samtidigt förtränga de ungas frågor.

I Sverige och i världen härskar fortfarande männen. När vi i Sverige med stolthet hävdar att vi är bäst i världen på jämställdhet, så är det visserligen sant; sant utifrån de kriterier som UNDP (FN:s organ för utvecklingsfrågor) ställt upp. Och sant i relation till alla andra
länder.

Det betyder inte att vi är jämställda. Vi lever fortfarande i en struktur där män är överordnade och kvinnor underordnade.

Vad vi har sett i Sverige de senaste 20-25 åren är en viss maktförskjutning. Kvinnorollen har förändrats mycket. Kvinnor har tagit en del av makten ifrån männen.

Tagit var ordet.

Ty ingen makthavare lämnar ifrån sig makten av egen fri vilja.

Män delar inte med sig. Män håller krampaktigt i det som har varit tryggheten, att vara förmer, att ha kontroll, att äga makt, att vara märkvärdigare.

Men män är inte förmer än kvinnor, inte intelligentare eller märkvärdigare. Män har makt på grund av sitt kön. Punkt.


Vågar berätta nu

Vi kvinnor tar en bit makt i taget. Vi vidgar vår kvinnoroll. Detta upplevs naturligtvis obehagligt av dem som tvingas lämna ifrån sig något.

Och mansrollen har inte förändrats i samma utsträckning. Kvinnors expansion har krympt många män. Inte alla. Men många män tycks inte inse vad de kan vinna på en annan struktur. Eller också har de gjort det, och tycker sig ha gjort en förlust.

Att utveckla sitt känsloliv, att ta större ansvar för hem och barn, att dela försörjningsbördan, att tillåta sig vara liten och svag ibland, det är något som borde vara en vinst för alla de män som i dag kämpar med en kvarlevande krackelerad uppblåst manlighet som inte vinner respekt utan
snarare avsky eller avmätthet hos många kvinnor (och en del insiktsfulla män).


Övergrepp

Men den krackelerade manligheten är farlig eftersom den fortfarande vill ha - och har - makten. Och för att försvara en krympande överordning tar sig makten varierande uttryck. Den allra grövsta formen är gruppvåldtäkter.

Men övergrepp mot kvinnor är inget nytt för 90-talet.

Att vi nu i detta land, som anses så jämställt, får reda på flera övergrepp, som till exempel gruppvåldtäkterna i Södertälje, kan först upplevas som märkligt. Möjligen är det just för att flickor och kvinnor här har börjat våga berätta om vad som egentligen sker? Och för att
vuxenvärlden, som i fallet Södertälje, inte blundat?

Enligt de experter jag talat med är nämligen inte Södertälje vare sig nytt eller undantag i Sverige. Ett sätt att försöka se något positivt med dessa fruktansvärda berättelser är att de är ett tecken på att vi ökat vår medvetenhet.

Men att möta dessa brott med att diskutera unga flickors sexualitet är absurt. Männen begår brott och fokus måste naturligtvis sättas på det kön som bär skulden. Därmed kommer vi inte ifrån strukturen.

Och för den som väljer att se så synliggörs dessa strukturer i samhället varje dag. Exemplen är många; män tjänar mer, har bättre karriärmöjligheter, äldre män får mer hemtjänst, män har mer egen tid. Det senaste är att män får dyrare mediciner än kvinnor. Och så vidare.

Denna över- och underordning som ständigt reproduceras av både kvinnor och män kan dock brytas. Att fortsätta att stötta kvinnoorganisationer, kvinnonätverk och andra krafter som vill stärka flickors och kvinnors situation är för mig en självklarhet.


Vi måste svara

Men det räcker inte. Fokus måste också riktas tydligare på männen och mansrollen.

Att söka förändra pojkars och mäns roller, att få dem att spränga sina förkrympta gränser. Att få den uppblåsta manligheten att krackelera för gott och ersättas av en manlighet präglad av ett annat slags ansvar, en respekt och ett erkännande av flickors och kvinnors lika värde.

Det är en utmaning för mig som ansvarig minister. Då, när vi nått detta, kan vi också ge våra unga de svar de söker. Inte minst kan vi själva, kvinnor och män, vara en del av svaret, som förebilder. Då minskar betydelsen av herrtidningar, porrfilmer, Frida och Vecko-Revyn.

Men så länge vuxenvärlden förnekar och förtränger unga människors sexualitet och behov av svar - så länge fortsätter kommersiella krafter att exploatera vår egen oförmåga.

MARGARETA WINBERG

Jämställdhetsminister"

onsdag, januari 02, 2008

PM Nilsson gör en korrekt analys (och önsketänker)

Ända sedan regeringens ras i opinionsundersökningarna (som om man ska vara helt ärlig faktiskt inleddes redan före valet, de borgerliga partierna hade betydligt bättre siffror någon månad före) har ledarskribenter, journalister och statsvetare ställt sig fullkomligt frågande och i artikel efter artikel envist upprepat att nej men det här är ju jättekonstigt, regeringen genomför ju den politik man lovade före valet. Se här en sammanfattning av de vanligaste argumenten.

Och därmed framstår opinionsraset och socialdemokraternas starka uppgång som obegripligheter. Reinfeldt verkar också överraskad. I Rapports nyårsintervju frågar KG Bergström statsministern varför regeringens opinionssiffror pekar neråt. Reinfeldt svarar: "Det enda som har sjunkit är ju inte opinionsstödet. Skattetrycket sjunker, statsskulden sjunker, arbetslösheten sjunker. Det är väldigt mycket indikatorer som ser bra ut."

Då kanske man ska ta och påminna Reinfeldt om att den socialdemokratiska regeringen kunde peka på en massa bra indikatorer utan att det gav utdelning i röststöd.

I ett befriande avsteg från normen tar PM Nilsson bladet från munnen och vågar peka på vad regeringens problem handlar om: väljarna är socialdemokrater, ideologiskt motiverade socialdemokrater:

"De Nya moderaterna gick till val på att vara nästan-sossar, eller i alla fall bättre förvaltare av socialdemokraternas välfärdsstat än socialdemokraterna själva. I många väljares ögon betydde nog det att borgerligheten inte skulle attackera jämlikhetens mer praktiska system. Men det gjorde man, och det betraktas i sig som ett svek."

Artikeln slutar dock med ett utslag av önsketänkande, eller vad det nu är. Nilsson inser att det inte går att vinna socialdemokratiska väljare med nyliberal klasspolitik och gissar att Reinfeldt kommer att vända kappan efter vinden ännu en gång. "Mitt tips är att De Nya moderaterna i god tid före nästa val lanserar en rad symboliska återställare, främst vad gäller nivå och regler för a-kassan. Schlingman kommer att kalla det för en 'osentimental revidering av vår politik' och Reinfeldt för 'min syn på modernt ledarskap'."

Men det tror jag inte. Moderaterna består nämligen av ett ideologiskt motiverade liberalkonservativa typer, precis som den svenska väljarmajoriteten består av ideologiskt motiverade socialdemokrater och nånstans finns det (förmodligen) en gräns för makthungern.

Istället talar borgerliga debattörer om att det är de socialdemokratiska väljarna som måste hjärntvättas. Maud Olofsson använder uttrycket "avsossefiera". Andra gnäller om socialdemokratisk hegemoni. (Problematisering?)

Men att majoriteten av de svenska väljarna har socialdemokratiska värderingar och uppskattar jämlikhet tror jag inte är något som går att sudda ut under en mandatperiod.

Tack till Dagens Arena för lästipset.