onsdag, augusti 08, 2007

Monokultur eller kreativitet


Jag lunchade med en bekant igår - lundaakademiker i infobranschen - som berättade att när han och hans familj under en tid bott i Kivik hade barnen fått gå i den vanliga kommunala förskolan. Detta hade högeligen förvånat alla de andra Österlenboende akademikerföräldrarna, som mangrant hade placerat sina barn i Waldorfförskolan. I den vanliga förskolan gick barn till hantverkare, arbetare och bönder.

Detta fick mig att tänka på min egen uppväxt. Österlen får en del av sin speciella karaktär genom inflyttningen från Stockholm och andra delar av landet. Landsbygdsbefolkningen blandas upp med före detta sommargäster, som bestämmer sig för att flytta ner permanent. När jag växte upp, bestod en stor del av min umgängeskrets av barn till sådana inflyttade. Simrishamn var för litet för segregation och barn med olika bakgrunder gick därför i samma skolor. Och blandades.

När jag idag pratar med bekanta som har växt upp på Österlen slås jag av hur viktig den här blandningen verkar ha varit för deras livsval och möjligheter att utveckla sin kreativitet. Det är amärkningsvärt många som har blivit skådespelare, musiker, författare, journalister, filmarbetare, magiker (!), serietecknare, konstnärer, designers, arkitekter och forskare. Och det gäller både för barn till inflyttade akademiker som "infödda" barn med arbetarbakgrund.

Några förklaringar som brukar dras upp i sådana här sammanhang är att det helt enkelt är så tråkigt på landet så att man måste ha fantasi för att inte dö av tristess. Intellektuell rörlighet verkar också vara kopplat till fysisk rörlighet: framgångsrika forskare flyttar ofta (för en djuplodande analys, se Ola Thufvessons avhandling Kreativitetens yttre villkor – nobelpristagarnas geografi, Lund 2005).

Jag tror också att själva blandningen spelar en viktig roll. Visserligen har många kommunpolitiker runt om i världen förläst sig på Richard Florida, men hans idéer om att monokulturer hämmar och att diversitet gynnar kreativt tänkande, tror jag stämmer.

Det är bland annat därför som jag blev ledsen över att höra att klasskiktningen i skolan nu har kommit även till Österlen. Det gör min hembygd till en sämre och tråkigare plats.

PS: Bilden visar Zeng Qinhong, Kinas vicepresident och medlem i politbyråns stående kommitté i det kinesiska kommunistpartiet, som närvarar vid en examenshögtid på partiskolan. Samtliga åtta medlemmar är civilingenjörer. Fast det kan ju såklart vara en slump.
ds


Inga kommentarer: