måndag, augusti 27, 2007

Hur man blir bäst i klassen

Att den svenska skolan är en av världens sämsta och att i princip ingen svensk under 40 kan läsa eller räkna, är en sanning som folkpartiet med Jan Björklund i spetsen har försökt sprida under de senaste åren. Så här brukar det låta:

"Kunskapsmässigt har Sverige hamnat långt på efterkälken, kritiserar Jan Björklund.
Huvudorsaken: den social­demokratiska ”flumskolan”.
Svallvågorna av 1968 års väns­tervåg blev kraftiga i svensk utbildningspolitik." (SvD 070220)

Lösningen på problemet är, naturligtvis, att beslagta elevernas mp3-spelare och att förbjuda gymnasieskolor med elevmajoritet i styrelsen, något som enligt Björklund innebär att man "stärk[er] de humanistiska bildnings­idealen."

Vare därmed hursomhelst. Nej, förresten, inte hur som helst. Det visar sig nämligen, när man undersöker saken närmare, att det är just den socialdemokratiska "flumskolan" som är framgångsrik.

I den svenska debatten har ofta Finland lyfts fram som ett manande exempel, bland annat eftersom man där har lyckats så bra i PISA-mätningarna, "ett OECD-projekt som syftar till att undersöka i vilken grad respektive lands utbildningssystem bidrar till att femtonåriga elever, som snart kommer att ha avslutat den obligatoriska skolan, är rustade att möta framtiden."

Som Åsa Linderborg pekade på i en artikel i Aftonbladet bygger Finlands framgångar till stor del på en grundläggande jämlikhetstanke i skolväsendet: alla elever ska få möjlighet till en bra utbildning, skolan ska vara enhetlig och likvärdig över landet och mellan olika skolor, och ingen selektering ska ske för att skilja ut "de bästa" i ett tidigt skede. Hög kvalitet istället för valfrihet, bra offentliga skolor för alla istället för friskolor för medelklassen. Läs rapporten från den finländska utbildningsstyrelsen, och också vad Markus Blomberg skriver om saken.

I Tyskland, som i många år haft en uppslitande skoldebatt, har ungefär samma tankegångar förts fram som i Sverige. Vi har en flumskola (en tysk flumskola? ärligt talat?) och nu måste vi utrusta lärarna med elpistoler. Fast där är det faktiskt Sverige som är förebilden.

I en intervju med Hartmut von Hentig, en av Tysklands mest kända utbildningsforskare, i Der Spiegel (34/07, ej på nätet) talas det om Sverige som "hochgelobte[s] Pisa-Land" och von Hentig försöker faktiskt kritisera Sverige från andra hållet: han menar att man satsar för mycket på svenska, matematik och engelska, i syfte att få så höga resultat i Pisa-mätningarna som möjligt.

"Resten gäller som oviktigt, eftersom det inte testas. Är inte musikundervisning lika viktig, till exempel just för att öva eleverna i disciplin på ett verksamt sätt - självdisciplin i passionens tjänst? Jag har besökt några av de skolorna i Sverige som har framställts för oss som så sagolika. Där uppfostras testartister."

Den senaste PISA-rapporten kom 2003, och i den fick Sverige mycket bättre resultat än Tyskland, vilket fick tyska medier, debattörer och skolforskare att söka sig till det blågula paradiset i norr för att ta reda på hur framgången kunde förklaras. I ett TV-program i WDR besökte man Södra Latins gymnasium.

I programmet förklarades den högkvalitativa svenska skolan med att få av de svenska eleverna gick i friskolor, att utbildningen var sammanhållen och att eleverna gavs ett stort mått av självständighet.

Så, mina vänner, vad den borgerliga regeringen planerar att göra är i själva verket att kasta ner oss i okunnighetens mörker igen - Jan Björklund vill slå in på en väg som inte har visat sig vara framgångsrik: en föråldrad pluggskola för eliten som vi lämnade bakom oss för decennier sedan.

Vad som istället behövs, är mer av det vi redan har, och framförallt mer pengar. Vi behöver inte fler friskolor, religiösa eller sekulära, vi behöver mer pengar till våra gemensamma skolor. Istället för att sänka skatterna för höginkomsttagare, miljonärer och fastighetsägare borde vi lägga resurser på att anställa lärare, skolkuratorer och elevassistenter, på att höja lärarlönerna och öka yrkesstatusen, på att utveckla nya läromedel, på att utveckla elevdemokratin, på att ge skolor möjlighet att äga sina lokaler och slippa betala ockerhyror från kommunala fastighetsbolag, på att rekrytera fler gymnasielektorer, på att öka insatserna på stödundervisning för elever med särskilda behov...

Nästa PISA-rapport publiceras den 4 december 2007. Vi får väl se hur de svenska "testartisterna" står sig.

Men B
jörklunds omläggning av skolan är inget mindre än ett hot mot Sverige som kunskapsnation.

Inga kommentarer: