tisdag, juli 31, 2007

Obl. Bergmankommentar

Ingmar Bergman, 1918-2007: Han var så jävla bra. Jag har upptäckt olika Bergmanfilmer successivt under åren: Fanny och Alexander som barn, Det sjunde inseglet i de tidiga tonåren, Smultronstället i de sena, Sommarnattens leende när jag var 20 och Viskningar och rop, Tystnaden och Persona de sista åren. Det är han och Strindberg, det är det bästa det här ynka språkområdet någonsin har åstadkommit.

För att travestera Joe Hill: Don't mourn. Televise!

fredag, juli 27, 2007

Sjung för mig evigt, Öresund

Ett språk är en dialekt med en armé; en region är ett område med en marknadsföringsbudget.

Men mer om detta senare.

tisdag, juli 10, 2007

Socialdemokraterna och vänsterkidsen

Tre citat:

"När [Mikael Wiehe] gick på gymnasiet [...] var de flesta höger utan att ha reflekterat närmare kring det. Förutom en klasskamrat som hette Sven. Han var socialdemokrat. Alla retade honom för det.

- Vi tog studenten 1966. På en återträff fem eller tio år senare hade alla i klassen blivit något slags vänster.
Stalinister
Maoister.
Trotskister.
Alla utom Sven som fortfarande var socialdemokrat. Och som fortfarande blev retad."

- Stig Hansén: Mikael Wiehes sång till modet, 2006.


"Jag har inte träffat någon enda socialdemokrat bland de överklasspersoner jag har talat med, men däremot några yngre medlemmar av det högsta samhällsskiktet som röstar på VPK eller - inte alltför ovanligt - splittrar sina röster och väljer t ex SKP i Stockholm och centern för hela riket.

De överklassväljare som röstar kommunistiskt tycks vara de som mer eller mindre halvhjärtat försöker bryta sig ur de traditioner, de vuxit upp med.

Att rösta på det största arbetarpartiet tycks dock förefalla dem alltför djärvt. De grupper de influeras av vid sitt val av kommunisterna tycks vara goda vänner i ungefär samma priviligierade situation som de själva, alltså välutbildade ungdomar med goda löner och en radikal livshållning. Det är dem de fortfarande känner samhörighet med och dem de står nära, när de tar det skenbart stora skuttet från moderaterna till vänstern."

- Anette Kullenberg, Överklassen i Sverige, 1974.


"Vad jag inte kunde förstå var varför mina föräldrar aldrig tycktes ha delat min fascination. Varför hade de aldrig åkt med i sjuttiotalets vänstervåg? De var arbetare, de var vänstersinnade, de var unga. Varför hängde de inte med i en frihetsrörelse som handlade om dem själva?

Svaret, vilket det tog sin tid att inse, var såklart att vänstervågen först och främst var en angelägenhet för den yngre urbana och akademiska medelklassen och att mina föräldrar i själva verket var fullständigt representativa för efterkrigstidens svenska arbetarklass. De rökte inte marijuana, gick aldrig med i något R-förbund eller demonstrerade för FNL. De knegade, byggde hus, köpte tv och fortsatte att rösta på sossarna. De hade varit med om en reformistisk revolution vars kraft och omfattning sjuttiotalets akademiska vänster aldrig riktigt begrep."

- Patrik Svensson i Sydsvenskan 8 juli 2007.