onsdag, maj 02, 2007

2 maj

Det var en fantastisk dag igår, naturligtvis. Det kändes som om tåget var hur långt som helst, men det visade sig vara ganska svårt att lura ut hur många som egentligen gick i socialdemokraternas förstamajdemonstration i Malmö i år.

Sydsvenskan skrev om det hela både på nyhetsplats och i en ledarartikel signerad Henrik Bredberg, vars enda kritik mot Pär Nuders tal var att han inte pratade mer om kommunisternas illdåd genom historien (jag antar att Bredberg inte lyssnade när Nuder snackade om esterna som flydde undan Sovjetväldet på 40-talet). Fast inga siffror nämndes.

Skånska Dagbladet, vars sida på nätet är så usel att jag inte ens tänker länka till den, hade naturligtvis inte heller någon uppgift.

Jag fick gå till Kvällsposten för att hitta några siffror, men även där var det förbryllande.

nyhetsplats ansåg man att ca 1500 gick i tåget, medan Peter J Olsson på (den liberala) ledarsidan inte fick det till mer än 890 personer. Vem har rätt egentligen? Är det en fråga om objektiv nyhetsjournalistik vs. subjektiv opinionsjournalistik? Skämt åsido, Peter J Olsson räknade till "två, tre tusen" mötesdeltagare i Folkets Park, så det må väl vara hänt.

Olssons kommentar kretsade annars kring att de här två, tre tusen människorna förmodligen var "aktiva kärngrupper" i partiet, och att de kunde utgöra ett hot för en fortsatt socialdemokratisk förnyelse, som Kvällspostens ledarsida tydligen emotser med tillförsikt och glädje.

Jag har alltid fascinerats av hur borgerliga ledarskribenter ständigt efterlyser socialdemokratisk förnyelse, som om de egentligen skulle vilja vara sossar hela bunten och fly hals över huvud från den liberalkonservativa sörjan, bara partiet förnyades.

Och om partiets "aktiva kärngrupper" i Malmö uppgår till flera tusen människor är jag nog ganska nöjd.

Nåväl. Pär Nuder gjorde mig positivt överraskad. Han inledde med att tala länge om internationell solidaritet och hade uppenbarligen legat i Palmeträning under våren. Han blir en bättre och bättre talare. Det enda jag riktigt störde mig på var att
han ständigt återkom till Sverige, svenskheten och det unika med Sverige. Nuders definition av vad svenskhet är påminde förtrollande mycket om en uppsättning socialdemokratiska kärnvärden, som trygghet, rättvisa, solidaritet, frihet, rättvisa, öppenhet, jämlikhet, demokrati och, eh, tillväxt.

Det påminde mig i sin tur om Göran Perssons försök att omdefiniera socialdemokraterna som det enda sant svenska partiet under sommaren 2005, något som jag bloggade om då.

Jag trodde att vi var ett internationalistiskt parti. Det är ju Internationalen som bär lycka, inte Nationalen. Jag får väl ursäkta Nuder med att han, liksom Mona för övrigt, antagligen bara försöker reclaima svenskheten från Sverigedemokraterna. Men jag är fortfarande missnöjd.

Därutöver var det frid och fröjd i parken och allt tycktes möjligt.

5 kommentarer:

Ulf Bjereld sa...

I Göteborg uppgav arrangörerna att det var cirka 1 900 demonstranter i (s)-tåget. Jag vet att det är sant, för det var jag som räknade (1 852 stycken för att vara exakt).

Vi var störst i stan, om än knappt före vänsterpartiet (1 780 - ja, jag räknade dem också, men inofficiellt) och anarkisterna (1 400 - svåra att räkna, de kommer i en klunga).

Förr i tiden räknade polisen demonstranterna - det gör de inte längre.

Nils sa...

Man vill ju ha säkra siffror. Inte minst för att kunna jämföra. I Malmö gick det enligt Sydsvenskan 1400 personer i vänsterpartiets tåg, så om den ena KvP-siffran på 1500 stämmer var vi fler, och om den andra på 890 stämmer var vi färre. Och man vill ju vara fler. Fler än förra året och fler än de andra.

Grattis till att ni var fler än vänstern i Göteborg! Och ni har verkligen många fler anarkister än vi.

Men varför räknar inte polisen demonstranter längre?

Daniel sa...

Så futtigt det plötsligt känns att redovisa vårt tåg: vi var inalles 300 personer. Positivt var dock att det är fler än på många år. Men tyvärr tycker jag nog att den där riktiga vreden över allt högern ställer till med saknades. Hur var det med ilskan i Malmö?

Ulf Bjereld sa...

Jag vet faktiskt inte varför polisen inte räknar demonstranter längre. Förmodligen är det en omprioritering som sker på goda grnder. Tidigare var det kanske en ordningsuppgift eller en uppgift som samordnades med säkerhetspolisen.

Nils sa...

Daniel: jag vet inte om det var så argt precis, där jag gick var det ganska jovialiskt.

Och i parken var det mest festligt, folkligt, fullsatt-känsla. Fast på frågestunden efter talen kunde man få höra arga partister (däribland Sten "Taxi" Jonsson som tyckte att politiken liknade en ishockeymatch där alliansen sköt på sossarnas målvakt hela tiden).

Sen tror jag väl inte att det är nödvändigt att vara förbannad hela tiden heller. Läs gärna Jenny Lindahl Perssons analys av Vänsterpartiets varumärke i senaste numret av Socialistisk Debatt, där hon menar att ett av (v):s största problem är at de upplevs som för arga.

Ulf: Polisen kanske har fullt upp med att filma demonstranterna nuförtiden istället ;).