onsdag, januari 24, 2007

Valfritt-buzz-word-gymnasiet

I vissa avseenden är jag direkt reaktionär. Som med gymnasieskolorna till exempel.

När jag skulle börja gymnasiet fanns det en skola att välja på (det finns bara en gymnasieskola i Simrishamns kommun), den hette något fullkomligt harmlöst (Friaborgsskolan) och marknadsföringen bestod i ett obligatoriskt studiebesök. Skolan erbjöd samtliga nationella gymnasieprogram samt Fiskeprogrammet och Hotell- och Restaurangprogrammet, båda med riksintag. Inga fringisar.

Igår satt jag på bussen och såg en reklamskylt för en av Malmös gymnasieskolor. Den heter Cybergymnasiet.

Cybergymnasiets koncept är att utbildningen är utformad "med hänsyn till dagens ungdomars livsstil". Det är lite oklart varför man i så fall har valt ett namn som ofelbart andas 90-talsretro. På skylten framgår det att man kan välja om man vill gå i skolan på förmiddagen eller eftermiddagen, man får en körkortsutbildning på köpet, och man får "behörighetsgaranti", vilket gör mig orolig.

Jag tänder på alla cylindrar och ägnar resten av dagen åt att predika om utbildningssystemets förfall nu när det finns gymnasier i varenda buske med namn som Kunskapsgymnasiet, IT-gymnasiet, iPodgymnasiet och jag vet inte vad.

Vad är det för fel på "Högre Allmänna Läroverket"? Varför måste utbildning reduceras till en produkt för konsumtion, streamlinad efter den färgglada marknadsföringens alla knep? Hört talas om dataspelsutbildning på högskolenivå? Kan vi inte bara enas om att vi ska ha skolor med hög standard, som kan ägna sig åt att satsa på kvalitet i stället för att försöka överrösta varandra med billiga knep? Det är utbildning vi snackar om, inte underhållning. Ok?

Tack för ordet.

Och sen problematiseringen. Jag gick in på Cybergymnasiets hemsida, där deras tankar utvecklas lite mer. Behörighetsgarantin handlar således om att man kan läsa till viss högskoleutbildning behörighetsgivande kurser oberoende av vilket program man läser. Det låter ju rätt ok. Deras korta skoldagar kompenseras med att terminerna är längre.

Behöriga lärare garanteras också. Att det inte är någon garanti för bra lärare är visserligen sant.
Inte heller att eleverna verkligen befinner sig i skolan när den nu är så flexibel.

Så kanske lyder slutdomen så här: Att valfriheten ökar innebär inte automatiskt att kvaliteten ökar, alldeles oavsett alla andra problem som privatskolorna medför. Men en del nya idéer kan vara värda att testa också i den kommunala skolan. Uppmaningen till oss som tror att det är de gemensamt ägda skolorna som vi bör satsa på är således att hitta bra instrument för utveckling och förnyelse, utan att skolor måste ta sig tramsiga namn och erbjuda kurser i World of Warcraft.

En sak till: att man går på en skola som heter Mediegymnasiet är inte en garanti för att man får "jobba med media" senare i livet.

Ännu en sak till: min gamla skola har bytt namn till Österlengymnasiet. Det lät bättre, antar jag.

1 kommentar:

anders smedholm sa...

Du har helt rätt. Friskolorna har medfört en explosion i vansinnigt flum. Medie/basket/snowboard/säkerhets/cyber/vetefan-gymnasier där utsikterna till både jobb och vettig grundutbildning går mot noll.

Men för en halvengagerad femtonåring är det förstås suuupeeercooolt. Tragiskt nog drabbas därför just de som bäst behöver en stabil skola värst.

Man bör känna till att den svenska friskolereformen är _mycket_ extrem i ett internationellt perspektiv. Skolverket är en rakt av nyliberalt planerad, nattväktarmässig mikromyndighet.

Det ställer i princip inga krav alls på skolorna. Att föra ut skattepengar i privat vinst till skolans "ägare" är ok till vilka nivåer som helst (trots att ägarna inte investerar). All religiös indoktrinering är fine oh so, fine.

Vansinne, naturligtvis. Och skolresultaten har, i internationella jämförelser, sjunkit därefter.

Men ansvaret för detta faller i stort sett helt på er socialdemokrater! Ni har haft åratal på er att städa upp i träsket.