torsdag, januari 25, 2007

Istället för livet: WoW


Nej, inte Wahlström och Widstrand. World of Warcraft, som jag slängde mig med igår trots att jag aldrig spelat det - jag slutade spela datorspel nånstans vid 16 års ålder; minns inte varför, antar att jag var för upptagen med att hångla och spela gitarr.

World of Warcraft är ett "massively multiplayer online role-playing game", vilket betyder att det tillhandahåller en virtuell värld, i vilken spelare kan anta uppfunna identiteter, s k avatarer, och interagera med varandra, vanligen mot betalning. World of Warcraft är ett av de största spelen av denna typ och har runt 15 miljoner användare. 3,5 miljoner av dessa finns i Kina.

En kompis som nyss kommit tillbaka till Sverige efter en längre tid i Kina, berättade om den ständiga stress och känsla av kontroll och övervakning som man upplever i där. Jag frågade om det var något hon upplevde eftersom hon hade vuxit upp i Europa eller om infödda kineser också kände så.

Hon berättade att många unga kineser känner sig extremt pressade. Kanske inte främst av staten utan av familjen och släkten. Många kineser har enorma förväntningar på sig vad gäller att skaffa en bra utbildning, ett välbetalt jobb, bilda familj och försörja sina föräldrar. Det leder till extremt inrutade liv med få tillfällen till spontanitet.

En säkerhetsventil, en möjlighet till en stunds tid i frihet erbjuder World of Warcraft. Meningen med spelet är egentligen att man ska göra det gamla vanliga: samla skatter, döda monster och så vidare. Men många kineser använder spelet helt enkelt som ett sätt att umgås med sina vänner. Exakt hur det går till kan jag inte föreställa mig. Den här artikeln handlar om en begravning i World of Warcraft, och även om det inte är riktigt den typ av vardaglig samvaro som jag hörde talas om, kanske det ändå kan ge en idé om hur virtuella världar kan användas som ett rum att vistas och leva i. Bilden ovan är hämtad från begravningen.

Virtuella världar är naturligtvis inte ett meningsfullt alternativ till en verklig fri värld. Men kanske kan de lära invånarna att en annan värld är möjlig. Också IRL.

2 kommentarer:

fredrik sa...

Förmodligen jobbar kineserna i virtuella sweatshops:

http://www.socialistisktforum.se/artikel.php?id=00114

Nils sa...

Privatkapitalismen börjar gå mig på nerverna.