onsdag, november 22, 2006

Bloggutmaning om politiska metoder

Clausewitz skickar vidare en bloggutmaning om politisk metod från Syrran. Tja, varför inte?

Inomparlamentariskt vs utomparlamentariskt arbete?
Både och, naturligtvis. Men eftersom man måste välja, går jag på inomparlamentariskt arbete. Det klankas ofta ner på den parlamentariska demokratins alla fel och brister: den är trög, den hamnar i händerna på en elit, den legitimerar rådande orättvisor, och så vidare. Det är inte en helt orättvis kritik, men jag menar att det ändå måste vara den huvudsakliga strategin. Det parlamentariska arbetet har en ordnad, förutsägbar, relativt genomskinlig och demokratisk struktur. Det har lett till fantastiska och inte minst stabila förbättringar av samhället. Det är klart att det är lättare att stå utanför gnälla, men det leder bara till att motståndarna får mer makt. Strategin bör snarare vara att inkludera så många människor som möjligt i det parlamentariska arbetet.

Form vs innehåll?
Form, tror jag. Det är klart att det är frestande att låta ändamålen helga medlen när man har chans att kuppa igenom en skitsmart reform över partimedlemmarnas eller folkets huvuden, men jag tror inte att det håller i längden. Demokratiska principer, en öppen och fri debatt, inkludering, etc är viktigt både när ett parti och när ett land ska fungeras. Eller vilka andra organisationsformer som helst: se Syrrans kommentar om "elitfeminister".

Civil olydnad vs laglydighet?
Laglydighet, i alla fall i en demokrati. Det är klart att man kan föra diskussioner kring om dogmatisk laglydighet verkligen fungerar när det kommer till att gömma flyktingar osv men grundregeln måste rimligen vara att lagar ska följas eller ändras.

Icke-våld vs politiskt våld?
Icke-våld, naturligtvis, åtminstone i en demokrati. Det bör också vara grundstrategin i politisk kamp mot en förtryckarstat.

Vass politisk sekt vs urvattnad massrörelse?
Urvattnad massrörelse. Vassa politiska sekter brukar ställa till med en massa skit. Heja sosseriet! Bu för Lenin!

Separatistisk organisering eller inte?
Jag försökte hitta en skolboksdefinition på vad det innebär, men såvitt jag förstår används det huvudsakligen om könsseparatistism, dvs att (oftast) kvinnor organiserar sitt feministiska arbete utan någon inblandning av män. Målet bör vara att separatism ska göras obsolet, men som ett komplement till andra organisationsformer kan det vara värdefullt.

Är din blogg en politisk metod?
Ja. Men inte den viktigaste.


Jag skickar vidare utmaningen till Kommando Wigforss, Vänstra Stranden, och, återigen, Johanna Nylander.


Svaren på den förra bloggutmaningen om politisk identitet finns här.

12 kommentarer:

Johanna Nylander sa...

Har svarat nu :)

Olof sa...

Ha,ha.... Johanna Nylander är tamejfan radikalare, trots att hon är liberal :)

Ulf Bjereld sa...

Har också svarat nu.

Nils sa...

Olof: Det är möjligt, det beror väl på hur man definierar "radikal". Här är en lista på människor som jag tycker var mer radikala än jag:

Hitler, Stalin, Pol Pot, ayatolla Khomenei.

/;)

Anonym sa...

Jag är på g. Borde vara klar i början av nästa vecka.

Johanna Nylander sa...

Olof, trots att jag är liberal,? jag trodde det hängde ihop :)

och Nils, tvekar på att jag passar in i den där gruppen...

Nils sa...

Johanna: Nej. Jag ville bara illustrera att radikal kan betyda olika saker och det behöver inte nödvändigtvis vara en bra radikalism. Däremot kan det finnas en poäng i att förklara vad man menar med att vara "radikal".

Olof sa...

Shit, Stalin-kortet igen... den var orginell ;)

Seriöst, har du problem att definiera dig själv (och arbetarrörelsen för den delen) som radikal?

Nils sa...

Olof: Nej, jag har problem med folk som spelar radikal-kortet. Det är inte originellt.

Delar av arbetarrörelsen är radikal, men det finns starka konservativa element i den också. Jag skulle placera mig i den radikala delen.

Tycker du att du själv är radikal? Hur radikal på en skala mellan 1 och 10? Vad är det mest radikala du någonsin gjort? Osv.

Ulf Bjereld sa...

Radikal enligt SAOL: "som går till roten, grundlig, genomgripande; reformivrig; vänstersinnad". I politiska sammanhang brukar de två senare betydelserna vara vanligast. Den första brukar mera användas som adverbial t ex "han gjorde en radikal omvärdering".

Nils sa...

Absolut. Men man kan också vara högerradikal och radikalkonservativ. I Nationalencyklopedin anges även socialliberal som möjlighet. "Radikaler" betyder "anhängare av Radikale Venstre".

Och nu ska jag sluta raljera och leva ett radikalt politiskt liv.

Anonym sa...

Nu har jag svarat.