onsdag, november 29, 2006

Kunglig kolsänka i Mexiko

I en TT-intervju publicerad bland annat i Sydsvenskan idag (ej på nätet) berättar kungen att han har en egen kolsänka:

TT: Kungen äger ju själv sportbilar och båtar som inte är miljövänliga?

CG: Ja, men man kan vända på det. Jag har redan tillgång till fem hektar skog i Mexiko vilket motsvarar 15 bilar i återtagna utsläpp. Och nu funderar jag på att låta plantera ett hektar skog till barnen varje år på deras födelsedagar.

tisdag, november 28, 2006

Reinfeldt: mannen på bänken

Fredrik Wikingsson och Filip Hammar intervjuade Fredrik Reinfeldt i Ett Herrans Liv. Programmet sändes i Kanal 5 igår. Eftersom vi inte snackar public service finns inte programmet på hemsidan, utan man får nöja sig med ett litet klipp: här kan man se hur statsministern vallas runt på Drottninggatan.

Programmet är inspelat på tre locations: 1) i Öppna Kanalen Stockholms studio (komplett med deras rekvisita, inspelningsutrustning och personal); 2) på en skola i Södertälje som Reinfeldt besökte för någon vecka sedan för att få förortscredd; 3) på Drottninggatan i Stockholm.

Det är svårt att förklara vad det är som egentligen gör intervjun så vansinnigt skojig, men det kanske är att de inte drar sig för att stoppa in statsminister Fredrik Reinfeldt i en absurd miljö (om ni har sett någonting från en av vårt avlånga lands många öppna kanaler vet ni) och sedan driva med honom i en timme.

Rolig detalj: när alla tre promenerar på Drottninggatan börjar de prata fotboll. Fredrik W frågar Fredrik R om han inte tyckte att Kim Källström borde ha fått spela mer i VM. Fredrik R säger att det brukar vara så att alla snackar om att man måste plocka in nån som sitter på bänken, och att det ska lösa alla problem. Filip: "Ja, precis som med dig då!"

Annars är det full fart för moderaterna. Ett av inslagen i deras eftervalskampanj är att utse "landets bästa arbetare". Den lycklige vinnaren får äta lunch med arbetsmarknadsminister Sven-Otto "Toto" Littorin. Ett tecken så gott som något på att regeringens mål är att McDonaldisera hela landet: du har ingen anställningstrygghet, du har taskig lön, du har en fånig uniform, men om du är riktigt duktig kan du bli employee of the month.

fredag, november 24, 2006

Persson får en fråga han aldrig fått förr

En lång arbetsvecka framför datorn avslutas med en fantastisk intervju med Göran Persson i Flamman. Det bästa med intervjun, som görs av Aron Etzler, är att den är helt oredigerad och består av en utskrift från bandet. Vilket innebär att en massa skojigt kringsnack kommer med, som

"Jag måste säga att det var första gången jag sprang på, jag har varit i Norrbotten några gånger för länge sen då, men jag tycker att det här var jävligt roligt med Flamman!

– * Ett spöke från historien…

– Ja ni lever! Vart ska jag stå?

– Cathrine, fotograf* Vad vill du, ska vi först ta ett handslag kanske.

– Nej inte ett handslag, det ser ut som ni kryper för kapitalet."

Dessutom levererar Persson hyfsat insiktsfulla eftervalsanalyser (vänstern lyckades inte gå i tillräckligt tydlig konfrontation med högern och man underskattade arbetslöshetsfrågan).

Och så får han en fråga han faktiskt aldrig fått förr: "-Kommer det något ekonomiskt system efter detta?"

Via gudmundson. Och Ali.

onsdag, november 22, 2006

Bloggutmaning om politiska metoder

Clausewitz skickar vidare en bloggutmaning om politisk metod från Syrran. Tja, varför inte?

Inomparlamentariskt vs utomparlamentariskt arbete?
Både och, naturligtvis. Men eftersom man måste välja, går jag på inomparlamentariskt arbete. Det klankas ofta ner på den parlamentariska demokratins alla fel och brister: den är trög, den hamnar i händerna på en elit, den legitimerar rådande orättvisor, och så vidare. Det är inte en helt orättvis kritik, men jag menar att det ändå måste vara den huvudsakliga strategin. Det parlamentariska arbetet har en ordnad, förutsägbar, relativt genomskinlig och demokratisk struktur. Det har lett till fantastiska och inte minst stabila förbättringar av samhället. Det är klart att det är lättare att stå utanför gnälla, men det leder bara till att motståndarna får mer makt. Strategin bör snarare vara att inkludera så många människor som möjligt i det parlamentariska arbetet.

Form vs innehåll?
Form, tror jag. Det är klart att det är frestande att låta ändamålen helga medlen när man har chans att kuppa igenom en skitsmart reform över partimedlemmarnas eller folkets huvuden, men jag tror inte att det håller i längden. Demokratiska principer, en öppen och fri debatt, inkludering, etc är viktigt både när ett parti och när ett land ska fungeras. Eller vilka andra organisationsformer som helst: se Syrrans kommentar om "elitfeminister".

Civil olydnad vs laglydighet?
Laglydighet, i alla fall i en demokrati. Det är klart att man kan föra diskussioner kring om dogmatisk laglydighet verkligen fungerar när det kommer till att gömma flyktingar osv men grundregeln måste rimligen vara att lagar ska följas eller ändras.

Icke-våld vs politiskt våld?
Icke-våld, naturligtvis, åtminstone i en demokrati. Det bör också vara grundstrategin i politisk kamp mot en förtryckarstat.

Vass politisk sekt vs urvattnad massrörelse?
Urvattnad massrörelse. Vassa politiska sekter brukar ställa till med en massa skit. Heja sosseriet! Bu för Lenin!

Separatistisk organisering eller inte?
Jag försökte hitta en skolboksdefinition på vad det innebär, men såvitt jag förstår används det huvudsakligen om könsseparatistism, dvs att (oftast) kvinnor organiserar sitt feministiska arbete utan någon inblandning av män. Målet bör vara att separatism ska göras obsolet, men som ett komplement till andra organisationsformer kan det vara värdefullt.

Är din blogg en politisk metod?
Ja. Men inte den viktigaste.


Jag skickar vidare utmaningen till Kommando Wigforss, Vänstra Stranden, och, återigen, Johanna Nylander.


Svaren på den förra bloggutmaningen om politisk identitet finns här.

onsdag, november 08, 2006

Avpolitisering av högskolorna: nja

Jag har tidigare spekulerat om hur regeringen egentligen tänker gå tillväga för att utse nya ledamöter i högskolestyrelserna. Man har ju tidigare från alliansens sida sagt att de ska "avpolitiseras", vilket torde innebära att politikerna skulle försvinna. Det är i alla fall så det har tolkats. Samtidigt sades att högskolorna själva skulle få bestämma över vilka som sitter i styrelserna. Frågan gällde hur regeringen skulle göra i det fall en högskola själv ville ha någon politiker i sin styrelse. Jag skickade en fråga om detta till Utbildningsdepartementet, som naturligtvis inte har besvarats. De har väl annat att göra.

Efter ett klargörande i Sydsvenskan av utbildningsministern - förlåt - statssekreteraren Peter Honeth är det nu klart att regeringen inte har några som helst problem med att politikerna sitter kvar i högskolestyrelserna, om lärosätena skulle tycka att det var en bra idé. "Avpolitiseringen" bör alltså tolkas som att regeringen inte ska tvinga på högskolor politiker som de inte vill ha. Bra att vi fick det utrett. Sydsvenskans vinkling på artikeln (regeringen "säger upp" Allan Larsson osv) blir därmed obegriplig.

Det framgår dock också att regeringen fortfarande ska utse majoriteten av ledamöterna i högskolestyre, vilket är raka motsatsen till vad man talade om i valrörelsen. Pikant. Ledamöter ska dock utses "på förslag" av högskolorna, vilket låter som någon sorts pragmatisk kompromiss.

Fast det hade varit ganska konstigt om regeringen helt hade låtit nära 40 gigantiska myndigheter styra sig själva utan inblandning utifrån. Vad sägs om att låta Försvarsmakten bestämma över sig själv, exempelvis? Bara militärer i styrelserna, det måste ju bli kalasbra!

Nåväl. Även med det urvattnade förslaget finns det risk att högskolestyrelserna förlorar i handlingskraft, vilket också Dagens Nyheters ledarsida uttrycker farhågor för:

Därmed avlövas styrelserna på makt och förvandlas till rundningsmärken för handlingskraftiga ledningsgrupper. I praktiken blir de meningslösa papperskonstruktioner.

DN. kommenterar också det faktum att de borgerliga partierna, när de väl hamnade i regeringsställning, överhuvudtaget har svårt för konceptet "avpolitisering" - inte minst i ljuset av den politiska utnämningen av Per Unckel (m) till landshövding i Stockholm.

Regeringen kommenterar också, i Ekot:

Det har varit en tradition att det har växlat. Det har varit en socialdemokratisk eller socialistisk landshövding en period, nästa gång har det varit en borgerlig. Det har växlat så. Nu har det varit Mats Hellström, som är socialdemokrat, och nu var det dags för en borgerlig, säger Mats Odell.

Jaha. Så kan det gå.

måndag, november 06, 2006

It´s the facklig-politisk samverkan, stupid!

Som Marta skriver firas Tage-dagen idag i Uppsala. Erlanderbrigaderna hejar på och bjuckar på ännu ett Erlandercitat:

"Våra motståndare vet vilken kraft den samlade arbetarrörelsen kan utveckla. I den mån fackföreningsrörelsen kan påverka avtalsrörelserna sätts marknadsekonomin ur spel på detta område. Detsamma gäller partiets ansträngningar att bygga ut socialpolitiken och den allmänna sektorn.

Den som tror att [den otyglade] marknadsekonomin skapar den bästa av alla världar känner detta som ett hot och försöker avvärja hotet genom att försvaga arbetarrörelsen. Kunde man skilja facket och socialdemokratin åt, skulle man ha chansen att lyckas."

Ju.

Citatet är hämtat från Erlander, Tage, 1982. 1960-talet. Samtal med Arvid Lagercrantz.

lördag, november 04, 2006

Veckans Erlandercitat #1

Arvid Lagercrantz: Urho Kekkonen har du förstås träffat. Hade du något personligt förhållande till honom?

Tage Erlander: Nej, jag badar inte bastu till följd av mina hjärtbesvär.

(Erlander, Tage, 1982. 1960-talet. Samtal med Arvid Lagercrantz. Stockholm: Tidens förlag.)

fredag, november 03, 2006

Terror, bloggblogg

1. I Foreign Affairs för september/oktober skriver statsvetaren John Mueller under rubriken "Is there really a terrorist threat?" om frånvaron av terroristattacker i USA:

"But if it is so easy to pull off an attack and if terrorists are so demonically competent, why have they not done it? Why have they not been sniping at people in shopping centers, collapsing tunnels, poisoning the food supply, cutting electrical lines, derailing trains, blowing up oil pipelines, causing massive traffic jams, or exploiting the countless other vulnerabilities that, according to security experts, could so easily be exploited?"

Ja, varför? Muellers svar är att det helt enkelt inte finns några terrorister i USA, och att det inte har så mycket att göra med Homeland Security som med att intresset inte är överdrivet stort. De terrorister som finns, verkar i Mellanöstern, menar Mueller, som anser att den amerikanska regeringen har överdrivit faran från terrorhotet. Jag är osäker på om det är så enkelt (och amerikanska akademiker gillar ju att förenkla för större pedagogisk tydlighet), men han ställer en intressant fråga. Läs själva.

2. Jag har ändrat lite i bloggrullen. Bland annat har några Arena-bloggar (Karolina Ramqvist, Magnus Linton och Per Wirtén) letat sig in. Läs dem. Läs gärna också min gamle radiokollega och Timbrocentermannen Johan Folins blogg. På tal om bloggar förresten. Kolla in tidningsannonsen för Borat-filmen. Största citatet är från en bloggpost. Visserligen från en blogg som skrivs av Andrea Reuter som recenserar film i SVT:s Filmkrönikan, men ändå.

onsdag, november 01, 2006

Skandiliberalismen

Bostadspolitiken läggs om under den nya regeringen. Allmännyttans stora hyresbestånd ska säljas ut och omvandlas till bostadsrätter. Investeringsbidragen till hyresrätter och studentbostäder dras in för att förhindra nyproduktion. Fastighetsskatten tas bort och ersätts med "en låg kommunal avgift" och höjd reavinstbeskattning. I framtiden ska allmännyttan främst syssla med att erbjuda boende åt "socialt svaga" i samhället, de som inte har råd att äga sin lägenhet; en typ av "social housing" som är vanlig i andra länder.

Så vad är tricket då? Borde inte alla vilja äga sin bostad? Borde inte alla ges möjlighet att köpa sin lägenhet?

Naturligtvis är detta en inriktning i politiken som gynnar de allra flesta. I dagsläget är det mycket mer gynnsamt att äga sitt boende: boendekostnaderna blir låga på sikt eftersom man slipper profitintresset från värden och med ständigt stigande bostadspriser kan man se det hela som en säker investering. Man kan till och med se bostadsrättsföreningen som en socialistisk konstruktion - i själva verket äger man inte sin bostadsrätt, kollektivet äger hela huset.

Men det som är bra med att ha en bred allmännytta är att det motverkar social segregering och underlättar arbetskraftens mobilitet. Om högern hinner genomföra sin bostadspolitik fullt ut innebär det att vi skapar kommunalt ägda slumområden för alla dem som inte har råd att köpa sin lägenhet - eller för den delen att köpa någon annans lägenhet. Unga, studenter och andra låginkomsttagare kommer att ha det besvärligt att snabbt flytta dit utbildningen eller jobben finns, eftersom de inte kommer att ha råd att köpa och sälja bostadsrätter till höger och vänster och alternativet med hyresrätt har försvunnit. Incitamenten för bostadsägarna att sälja sina bostäder minskar med höjd reavinstbeskattning.

Kort sagt: majoriteten gynnas, tough luck för de fattiga.


Det liberala regeringspartiet Venstre i Danmark (ni vet, med bombliberalism, kravretorik och samarbete med de främlingsfientliga - alltså den stora förebilden för fp i Sverige) ska anta ett nytt partiprogram på sitt landsmöte den 18-19 november. Utvecklingen i förslaget påminner starkt om den svenska borgerliga regeringens strategi: försvara välfärden för medelklassen, tough luck för de fattiga. Programmet heter "Framtid i frihet och gemenskap". Redan i titeln kan man se en skillnad mot 1995 års gällande partiprogram. Det hette "Människan framför systemet". I en intervju i det danska radioprogrammet "Politisk debat" (061028) utvecklar inrikesministern och partiets vice ordförande Lars Lykke Rasmussen tankegångarna bakom de nya idéerna.

I Venstres nya, mer mittenorienterade värld har staten, välfärden och solidariteten fått ta mer plats från tidigare mer nyliberala idéer om den autonoma individen. Den offentliga sektorn ska inte avvecklas eller skäras ner, utan växa i takt med att samhället blir rikare. Venstre står "helt bakom välfärdsstaten".

Till saken hör att det går dåligt för Venstre i opinionsmätningarna. Socialdemokraterna har gått fram med stormsteg efter att den danska regeringen har föreslagit omfattande nedskärningar i välfärden. Detta gör att man vill söka sig en ny ideologisk position. Lykke Rasmussen talar om "skandiliberalism", och menar med det en sorts välfärdskramande socialliberalism med bra service och en stor offentlig sektor. Samtidigt ska valfriheten ökas för medborgarna: mer friskolor, mer privat sjukvård. Och så vidare.

Och någonstans här ser jag socialdemokratins nya ideologiska fiende: nyliberalerna är helt marginaliserade, istället är det en högern light som vi möter. Bra välfärd för medelklassen.

Så vad är tricket då? Ska vi inte glädjas över en ny politisk konsensus kring det starka samhället?


Tricket med skandiliberalismen är att den inte ser till de fattigastes behov: den nöjer sig med att majoriteten i samhället har det bra. För precis som med den nya bostadspolitiken i Sverige är det de "socialt svaga" som får sota i den danska skandiliberala staten.

I samma avsnitt av "Politisk Debat" kan man höra en sammanfattning av en debatt i Folketinget mellan företrädare för Venstre och Socialdemokratiet. Det handlar om "taket" för kontanthjälpen, alltså ungefär den danska motsvarigheten till socialbidraget. Efter sex månader finns ett tak på hur mycket ekonomiskt stöd man kan få från det allmänna. Ett exempel: om du är under 25 år och ensamstående och inte bor hemma, så får du högst 5527 kronor i månaden. Före skatt. Tanken är att det ska skapa starkare incitament att hitta ett jobb. "Skillnaden mellan att arbeta och att gå på bidrag måste öka" som moderaterna brukar säga. Samtidigt sänks skatten för de som har jobb.

Funkar det? Naturligtvis inte. Tricket (återigen) är att det inte spelar någon roll om du helt saknar möjligheter att ta ett arbete - du kan vara långtidssjukskriven, hemma med småbarn eller narkotikamissbrukare - du straffas ändå. De som har drabbats värst i Danmark är fattiga barnfamiljer.

Kort sagt: majoriteten gynnas, tough luck för de fattiga.

En "skandisocialism" får aldrig acceptera att den ekonomiska ojämlikheten i samhället ökar som ett resultat av en medvetet genomförd politik. För den socialdemokratiska oppositionen i Danmark såväl som i Sverige är kampen mot den här typen av underklasskapande förslag oerhört viktig.


Godmorgon, Världen! i P1 hade i söndags (061029) ett belysande reportage om den nya svenska bostadspolitiken. Man kan lyssna här. Även som poddradio.

Politisk debat finns också som poddradio.