lördag, september 16, 2006

Ok, jag ger mig: alla ska med!

Vid partikongressen 2005 i Malmö möttes ombuden av korgar med päron, rosa backdrops och en fånig tagline. Päronen hade att göra med att Mäster Palm höll det första socialdemokratiska agitationstalet i Sverige från ett päronträd som stod ungefär där Stadshuset i Malmö ligger idag. Den rosa färgen för så här i efterhand tankarna till Nya Moderaternas ljusblåa färg (nejdå, vi är inga RIKTIGA högerspöken, vi är liksom rovkapitalism light med snälla ögon och Pippi Långstrump-plåster).

Men igår kväll stod jag med klubben i valcontainern i Lund och snackade politik med folk, mest förstagångsväljare på utgång. Och när jag gång på gång fick förklara varför man egentligen ska rösta på socialdemokraterna; att vi har en politik för att få fler i arbete och inte en politik mot de arbetslösa, att vi vill öka invandringen istället för att slänga ut de som redan har kommit, att vi tror på att bekämpa orsakerna till brott lika mycket som brotten själva, att vi vill leda ett Sverige som går i täten för internationell solidaritet, en rättvis handelspolitik och en snabb omställning till hållbara energikällor, att vi tror på högre utbildning som en möjlighet snarare än ett problem, att vi vill utöka jämställdheten snarare än att säga att det är bra som det är, att vi tror på en väl utbyggd barnomsorg och inte på hemmafrubidrag; kort sagt, att vi har en sammanhållen politik som leder till ökad frihet för alla människor - då återkommer jag hela tiden till vår fåniga tagline. Alla ska med. Ingen ska lämnas efter.

Och när jag efter 45 minuter med en 18-åring som ville bli byggnadsarbetare och hade kritiska frågor på nästan samtliga politikområden fick höra att han bättre hade förstått vad vi ville göra och att det lutade åt vårt håll, då gav jag upp. Jag köper det.

Alla ska med. Så enkelt är det.

Inga kommentarer: