onsdag, september 27, 2006

Nya moderaterna anno 1922

Min far gav mig för en tid sen Ernst Wigforss' memoarer i tre band. Det är lite oklart om han verkligen har haft någon redaktör, för stort och litet blandas med varandra och han berättar hellre lite för mycket än tvärtom. Han kan ägna tio sidor åt en bok han läste när han var 20.

Något som verkligen imponerar mig är att mitt exemplar kommer från ABF:s lånebibliotek i Hammenhög. Jag har nummer 21 av 51. Kan ni tänka er? 51 exemplar av förre statsrådet Erns Wigforss' memoarer i en by som idag har 830 invånare.

Nåväl, ibland lyser det till. Som här, då Wigforss talar om sin tid i Brantings och Sandlers socialdemokratiska minoritetsregeringar i början av 1920-talet:

Det var en mycket sammanhängande teori, som från borgerligt håll fördes fram till försvar för den arbetslöshetspolitik, som av socialdemokraterna ansågs hård och moraliskt stötande. Krisarbetslösheten - liksom kanske det mesta av annan arbetslöshet - sades vara beroende på lönernas höjd. Då priserna föll under en kris, måste produktionskostnaderna följa med, om företagsamheten överhuvudtaget skulle kunna hållas igång eller åter tagas upp.

Fackföreningarna motsatte sej helt naturligt lönesänkningarna, och om samhället beredde de arbetslösa arbete till förut gällande löner eller överhuvudtaget på villkor som föreföll den arbetslöse någorlunda fördelaktiga, fanns ingen press på fackföreningarna att godta de nödvändiga lönereduktionerna.

Skulle samhället ge de arbetslösa stöd, borde det därför ske på så torftiga villkor, att den vid nödhjälpsarbeten sysselsatte måste sträva efter att komma tillbaka i normalt arbete. Härav de ständiga striderna om "nödhjälpslönernas" höjd, vanligen satt lika med lägsta grovarbetarlönen i orten.

Men hur var det vid konflikt, strejk eller lockout, i ett fack? Målet för den ekonomiska politiken var ju att få ner lönerna till en nivå, vid vilken arbetsgivarna ansåg det lönande att hålla arbetet i gång, och om samhället grep in för att hjälpa arbetslösa, skulle detta betyda att fackföreningarnas motståndskraft mot lönesänkningar stärktes.

Då utbildades en teori, som formulerades så, att samhället inte fick ge stöd vare sej åt den ena eller den andra parten på arbetsmarknaden. Samhället skulle vid striderna iakttaga neutralitet, och reglerna för arbetslöshetshjälp måste utformas så, att det inte rimligen kunde antagas, att de stärkte arbetarnas ställning i striden.

(Wigforss, Ernst, 1951. Minnen 2. 1914-1932. Stockholm: Tidens förlag. s. 238)

2 kommentarer:

Ulf Bjereld sa...

Ett parti gör sig inte av med sin historia, den är dess trovärdighet och identitet. Så, om de nya moderaterna misslyckas denna gång, då står man tomhänt under lång tid framåt.

Marta Axner sa...

Nils: Du är utmanad! http://martaaxner.blogspot.com/2006/09/bloggutmaning-om-politisk-identitet.html