tisdag, augusti 29, 2006

Vågmästarna från helvetet?

Lokala och regionala val är ofta mer spännande i det avseendet att även udda partier har möjlighet att ta sig fram. I valet till regionfullmäktige i Skåne har man således i höst möjlighet att rösta på Skånes självständighetsparti, en avläggare till det pilsnerpopulistiska Skånepartiet.

Partiets främsta frågor är att utropa Skåne som självständig stat samt att återstarta Barsebäck. I övrigt är det det gamla vanliga: höjda pensioner, sänkta skatter, avskaffad arbetsrätt, billigare sjukvård, möjlighet att köpa alkoholhaltiga drycker i kandidaten Harry Franzéns ICA-butik i Röstånga, avskaffande av moms på dansband, kepsförbud i skolorna, allt kryddat med islamofobi:

"SSP vill helt avlägsna islam från Skåne. Den som inte vill avlägga trosbekännelsen 'Jag tror på Skåne och inte på islam, skål' och då skåla i lättöl, får flytta härifrån."

Det är oklart vad lättöl har med främlingsfientlighet att göra, men avskaffandet av dansbandsmomsen är förmodligen en fråga som ligger kandidaten Jan-Erik Brogren varmt om hjärtat, sångare i Trivs med Brogrens, som igår kunde avnjutas i kanal 5:s 100 höjdare.

Det skulle inte alls förvåna mig om de kom in i regionfullmäktige. Att sen i princip inte en enda av deras programpunkter kan avgöras där är förmodligen ett mindre bekymmer för dem. Oroande är också att partiets föregångare, Skånes väl, i valet 1998 fick en vågmästarposition och samarbetade med de borgerliga partierna. Om samma situation uppstår efter valet den 17:e september bör vi alla hoppas på en blocköverskridande överenskommelse.

måndag, augusti 28, 2006

Högern att lita på

Ibland saknar man de gamla moderaterna. Det var liksom enklare att skälla på dem när de inte låtsades vara sossar. Ute i landet har dock inte alla företrädare gått Reinfeldt-kursen. Här är ett fint exempel från Lund.

Christer Wallin, som är förstanamn på den moderata kommunfullmäktigelistan, lägger ut texten i en intervju i Sydsvenskan idag. Några citat:

"SDS: Du är egenföretagare, medlem i Rotary, gillar att segla och spela golf.
CW: Typisk moderat... Men egentligen tror jag att om man tänker efter, så bor där en liten moderat i alla invånare."

"SDS: Hur tycker du att arbetsklimatet bör se ut?
CW: Jag ser det som ett problem att vi i Sverige saknar en låglönesektor som ett första insteg i arbetslivet. [...] den typen av låglöneyrken där man gör rent poolen eller packar kassarna på Wal-Mart."

"Lönesättningen måste bli fri i det fallet. För säg då att det finns någon som erbjuder mig 10 000 för detta arbetet i stället. Är det så en kommunal sak att säga: 'nej, det klarar inte våra medlemmar att leva på', eller är det så att den som erbjuds jobbet kan säga: 'ja, då får jag något meningsfullt att göra'."

"SDS: Hur försvarar du din lön, 65 000 i månaden, jämfört med en som tjänar 10 000 för samma arbetsvecka?
CW: Hmm. Ja, det är ju en jädra orättvisa det är det ju. Men med en lön kan man få människor att välja andra vägar. Finns det ett överskott av en specifik kunskap så kan man ju inte automatiskt ge dem lön för att de har de kunskaperna - om det inte finns arbete till dem. "

Läs hela intervjun. Den är extremt underhållande. Varför kan inte moderaterna på riksplanet låta mer så här? Då hade valrörelsen varit betydligt enklare.


I andra delar av Skåne försöker moderaterna hårdare att framstå som "nya". Moderaterna i Landskrona gjorde ett valmaterial med en text om hemlösa och illustrerade det med en bild på en moderat kommunfullmäktigeledamot som hade klätt ut sig till hemlös. Helsingborgs dagblad uppmärksammade händelsen. Ett citat:

"Tycker du att du ger en bra bild av en hemlös person?
- Ja, jag tycker att jag ser ut att ha förlorat allt hopp. Men det var inte helt lätt att ta bilden, jag fick verkligen koncentrera mig och försöka sätta mig in i hur det är att vara på gatan och inte ha någon som bryr sig om mig. Och jag har träffat många som är i den här situationen, så jag vet hur jobbigt de har det."

torsdag, augusti 24, 2006

Ingenting förändras av sig själv

Högern släppte sitt valmanifest igår. Exakt hur långt vi har kommit från 90-talets nyliberala retorik kan sammanfattas i den här meningen: "Den solidaritet som uttrycks genom de offentliga välfärdssystemen behöver kompletteras med ett samhälle som i högre grad präglas av medmänsklighet, ansvarstagande och idealitet." Vad hände med "satsa på dig själv" och egennyttomaximerande atomära individer? Landets 15 libertarianer (alla har egna bloggar) lär sätta lightcolan i halsen.

Hur märkligt det än kan tyckas är de borgerliga partiernas valmanifest en seger för socialdemokratiskt samhällsbyggande: vi lyckades så bra att till och med våra politiska motståndare erkänner det - om inte i handling, så åtminstone i ord.

Och efter uppsatsseminariets obligatoriska beröm, över till kritiken.

Man kan inte stjäla socialdemokratiska slagord utan att komplettera dem med konkret politik. När man på sid 7 säger "Vi ska inte konkurrera med låga löner, utan
genom att producera varor och tjänster med ett allt högre värde." följer man upp det med att sänka nivån i a-kassan - vilket naturligtvis innebär att man tvingar ut folk i jobb med just lägre löner.

Man kan stjäla socialdemokratiska konkreta politiska lösningar och kalla dem för nånting annat, men det är ganska lätt att genomskåda. Jobbgarantin för ungdomar finns idag,men kallas för aktivitetsgaranti. Men visst låter det bättre med jobb än med aktiviteter?

Ett avskaffande av fastighetsskatten innebär att de rika vinner och de fattiga förlorar. Så enkelt är det. Eftersom reformen ska finansieras med höjd reavinstbeskattning minskar man incitamenten för äldre med utflugna barn som sitter i stora hus och skulle kunna tänka sig att sälja flytta till en lägenhet. Tough luck, barnfamiljer. Men jag antar att det är nödvändigt för att blidka skattekverulanterna i Täby.

Inga politiska partier står fria från "särskild satsnings"-tänkandet. Utan att man exakt uttrycker vad det är man egentligen menar, utlovar man en "särskild satsning" som ska ta hand om alla tänkbara problem. Det finns ett par sådana i högerns manifest. Min favorit är en "läsa-räkna-skriva-satsning" som ska genomföras under de första skolåren. Kanske vi kan vänta oss en springa fort-satsning på idrottslektionerna?

I högskolan ska resurstilldelningssystemet premiera kvalitet framför kvantitet. Idag får högskolorna som bekant ersättning efter studenternas prestationer, vilket ger incitament för att godkänna så många studenter som möjligt. Vad högern inte berättar i manifestet är hur tilldelningssystemet ska konstrueras för att undvika att högskolorna struntar i att få igenom några studenter över huvud taget. Under 1940-talet hade de humanistiska ämnena vid Stockholms universitet en genomströmning (andelen poäng som studenterna verkligen tar) på 11 %.

Man kan stjäla en socialdemokratisk reform, men det är oklart varför man i så fall ska göra den marginellt sämre än originalet. Högerns förslag till tandvårdsreform utökar inte fri tandvård till 24 års ålder, "självrisken" är högre, och subventionerna av tandvård på högre nivåer är något lägre.

Om man inte kommer överens om en fråga, kan man försöka dölja det, men det funkar inte alltid. Som bekant vill moderaterna sänka biståndet. Det har de inte velat ge med sig på, och i valmaifestet står det därför att man ska verka för att biståndsnivån höjs i hela världen. Vad det nu betyder för svenskt bistånd.

Slutligen kan man helt utelämna en fråga som man för sitt liv inte kan komma överens om, men man riskerar då at tvingas svara på frågor om den ända fram till valdagen. Hur det blir med familjepolitiken, hemmafrubidragen och föräldraförsäkringen får vi se sen, uppenbarligen.


Nåväl. I kväll står kamrat Wiehe på scenen på Stortorget i Malmö tillsammans med bland annat Stefan Sundström, Timbuktu, Joakim Thåström, Lars Winnerbäck, Lisa Ekdahl, Idde Schultz och Dregen och visar hur vänsteryttern kan dribbla bort högerbacken med bara musik som vapen.

Här kan du lyssna på moderaternas musikaliska motattack.

söndag, augusti 20, 2006

Valstämningen infann sig

Skånes valupptakt var i Lund för första gången sedan 1966. Från partidistriktets informationstält (där jag var volontär) hade jag uppsikt över scenen, havet av röda fanor och var även nära högtalarna.

Jag är vanligtvis nästan raka motsatsen till att vara ett fan av "kända namn", men Perssons tal hade en god ideologisk koppling, som gladde mig. Det kändes skönt att han tryckte på att solidaritet inte betyder något om den inte är internationell och alla människors lika värde och lika rätt till möjligheter inkluderar just alla. När Persson skulle berätta om influenserna till vår internationella solidaritetstanke höll jag kort andan, men kunde snart andas ut. Han talade nämligen bland annat om "motsvarande tankar i världsreligionerna" och inte alls "från kristendomen", som en hel del inom s tröttsamt nog envisas med ibland. Nu var jag glad, nöjd och entusiastisk. (Tyvärr förtogs Perssons internationella solidaritetsvision aningen av att talaren efter honom mest verkade fokusera på "våra högre löner" och att försvara "vår välfärd i Sverige"...men, men...).

Sammantaget kändes det som min bästa dag på länge. De många röda fanorna hängde något ledset i regnet, men stämningen var definitivt på topp! Det var roligt att dela ut valmanifest åt höger och vänster, prata med människor. Och det var helt omöjligt att inte känna nödvändigheten av och till och med begäret efter att bidra till och kämpa för internationell solidaritet och socialdemokratin! Jag hoppas intensivt: låt orden få bli verklighet!

Att se sig själv i andra

Skånsk valupptakt i Lund idag: demonstration, tal, underhållning. Jag var där som volontär, om än inte som rockslusk den här gången.

Göran Persson höll tal i Stadsparken, och jag kan inte låta bli att bli imponerad av en svensk politisk ledare som har byggt upp hela sin retorik i en brinnande valrörelse på en dikt av Gunnar Ekelöf.

fredag, augusti 18, 2006

Höjt studiemedel efter s-seger!

Breaking news: studiemedlet ska höjas igen!

Presskonferensen om det socialdemokratiska valmanifestet pågår för fullt. Bland de reformer som utlovas finns den innerligt efterlängtade tandvårdsförsäkringen, höjt tak i a-kassan och fri förskola.

För oss studenter och universitetsfolk i allmänhet är särskilt följande av intresse: 1 % av BNP går till forskning och - håll i er nu - studiemedlet höjs!

Som s-studenter skriver på sin hemsida har studentförbundet fått igenom sina krav på höjt studiemedel. S-studenter krävde en höjning på 1000 kronor i bidragsdelen. Eftersom en höjning på 300 kronor redan genomförts, torde det innebära att en ytterligare höjning på 700 kronor nu kommer. Även en höjning av fribeloppet utlovas.

Den 6 september ska jag debattera bland annat just studiemedel med företrädare för andra politiska studentförbund i Lund (Edens hörsal, kl 17). Det kommer att kännas avsevärt lättare efter idag.

Uppdatering: Höjningen blir tydligen bara 300 kronor, enligt s-studenter. Det är fortfarande 600 upp sen i våras. Men kraven står fast.

Don't mention the war

SVT:s valsajt bjuder bland annat på ett gottebord av TV-klipp från tidigare års valrörelser, däribland denna påminnelse om kristdemokraternas ideologiska rötter. Ulf Ekman går till attack mot den homosexuella perversionen, som han menar understöds av socialdemokraterna.

Ondskans hantlangare

Det brukar alltid finnas de som retar sig på Jan Guillous kolumner i Aftonbladet. (Det har visst hänt att jag också gjort det, men då brukar det inte alls handla om utrikespolitik.) Hans senaste artikel handlade förstås om kriget i Mellanöstern.

Men om man nu verkligen skulle känna sig provocerad av Guillou så tycker jag man ska ta och läsa vad vissa av grabbarna på andra sidan Atlanten skriver. Ingen alltför ovanlig argumentation görs av Wall Street Journal-skribenten John Derbyshire, som vid närmare granskning uppriktigt förespråkar massmord och massförstörelse som det säkraste sättet att långsiktigt lösa konflikter av bland annat det slag vi har i Mellanöstern.

Onekligen har han en poäng - om man utplånar så många som möjligt och dessutom förstör all infrastruktur så kan ju mycket riktigt ingen fortsätta hata eller planera hämndaktioner. Om du råkar födas i fel kultur och leva på fel ställe - ja, synd för dig i så fall och se upp för bomberna! Och den underliggande premissen är givetvis att han ser sig själv tillhöra en världsmakt av Dante's "warriors of faith", som med alla medel har lov att försvara det ytterst goda.

Ur Josua 6:20-21 om Jerichos fall: Ja, när folket hörde basunljudet, hävde det upp ett stort stridsrop. Då föll murarna på stället, och folket drog över dem in i staden, var och en rakt fram. Så intog de staden. Och de gav till spillo allt vad som fanns i staden, både män och kvinnor, både unga och gamla, likaså oxar, får och åsnor, och slog dem med svärd.

Jag borde läsa såna uppriktiga artiklar varje dag och inte bara ibland. Såna artiklar hjälper mig att tydligare se var ondskan verkligen finns och jag inser att det inte bara behövs en som Guillou för att skapa balans - det behövs massor, massor!

torsdag, augusti 17, 2006

Bloggkaravan, val-06

Kulturbloggen utmanar typ alla som vill på bloggkaravan och vi hänger på så klart. Ämnet är "Vilken eller vilka frågor tycker du är viktigast i valet och varför?"

Det är ju tämligen uppenbart att den viktigaste valfrågan i höst för partierna är arbetslösheten, och de två blockens respektive metoder för att utrota den. Socialdemokraterna är tydliga med att eftersträva full sysselsättning och att vägen går via utbildning, satsningar på praktik- och lärlingsplatser etc. Högern är mer inne på att urholka arbetsrätten och sänka bidragen.

Så jag tänkte istället ta upp några frågor som borde få mer uppmärksamhet i valrörelsen (därmed inte sagt att de nödvändigtvis är viktigare än full sysselsättning). Jag säger inte heller att inget av partierna talar om frågorna, men de blir liksom inte löpsedelsnyheter, om ni förstår vad jag menar.


  • EU. Eftersom EU fortfarande är en känslig fråga i Sverige och det inte finns någon europeisk debattarena brukar ingen prata om EU i valtider. Det är synd, eftersom EU är en politisk gemenskap som påverkar oss alltmer i takt med att integrationen fortskrider. Och EU-parlamentet i all ära, Sveriges inflytande i EU kommer fortfarande i form av regeringen, när den i ministerrådet och Europeiska rådet bankar in den svenska linjen. Det finns tonvis av frågor att ta ställning till: höger-vänsterdimensionen i EU, utvidgningen, det konstitutionella fördraget.

  • Jämställdhet. Vad hände med FI, Feministas, Anders Borgs omvändelse? Varför pratar alla om vårdnadsbidrag utan att tala om vad det egentligen gäller: hemmafruarnas återkomst i medelklassen? Varför pratar vi inte mer om kvinnors löner, den manliga dominansen i näringsliv och akademi? Varför har det blivit fult att prata om patriarkatet?

  • Kriget mot terrorn. Trots att Timbro talar om Bodströmsamhället råder inga motsättningar mellan högern och vänstern i fråga om avvägningen mellan individens rättigheter och kollektivets säkerhet. Vi hade lika gärna kunnat tala om Pehrsonsamhället. Det är liksom inte så lätt att mucka när tusentals människor löper risk att dö till följd av terrorattentat. Men frågan borde in i valrörelsen, också hos socialdemokrater och folkpartister.

  • Miljön. Borgarna har ingen miljöpolitik, så varför skulle de vilja prata om det? När det rödgröna blocket pratar om grön skatteväxling, satsningar på alternativa energikällor och slopat oljeberoende är alliansen mer intresserad av att sänka bensinskatten, bygga nya kärnkraftverk och göra sig av med alla jobbiga miljöregleringar för företagen. Det duger inte.

  • Globaliseringen. Alla pratar om globaliseringen, men inget gör något åt den. Eller rättare sagt: alla pratar om att globaliseringen innebär att svenska industrijobb försvinner till Asien, men ingen pratar om vad som händer i utvecklingsländerna. Hur bör vi arbeta med internationellt utvecklingssamarbete? Hur kan vi påverka resten av EU så att vi kan få bort de orättfärdiga jordbrukstullarna? Afrika, liksom. Vad hände med internationell solidaritet? Den svenska valrörelsen 2006 är, med tanke på att världen är mindre än någonsin, plågsamt provinsiell.

Det måste vara radion

De senaste dagarna har jag haft väldigt roligt med Ekots partiledarintervjuer. Upplägget är gediget: partiledaren intervjuas av två journalister, Monica Saarinen och Tomas Ramberg; intervjun följs av en kort debatt mellan två mediamänniskor, en "för" och en "mot" partiledaren, därefter kommer en kort kommentar av en inrikespolitisk kommentator på Sveriges Radio, och som om det inte var nog, tvingas partiledaren jiddra med Ring P1:s mångfacetterade lyssnarkrets.

Hittills har Ohly, Reinfeldt, Leijonborg och Hägglund manglats, och på måndag är det Perssons tur.

Intervjuerna får automatiskt ganska mycket uppmärksamhet: varje partiledare känner sig tvingad att göra någon typ av utspel, som sedan kan gå som förstanyhet i Ekot klockan 9 och sen manglas under dagen med kommentarer från andra partiledare för att sen dyka upp på diverse ledarsidor morgonen efter.

Reinfeldt gjorde i sin intervju en dygd av att göra sina allianspartners så förvånade som möjligt med talet om försämrade ränteavdrag som finansiering för avskaffad fastighetsskatt. Göran Hägglund sa i sin intervju idag att "vi har bundit oss vid masten" vad gäller avskaffandet och ville inte höra talas om någon finansiering. Å andra sidan sa Leijonborg igår att villkoret för att avskaffa fastighetsskatten är just att man kan hitta en ansvarsfull finansiering. Reinfeldt fick backa.

Leijonborg fick för övrigt mest gå på defensiven när han fick kommentera Reinfeldts diverse utspel den senaste tiden. Moderatledarens stjärnstoppdoktrin om att syna och höja alla socialdemokraternas satsningar på vård, skola och omsorg kommenterade Leijonborg med att "han kan inte ha menat det på det sättet". (Kolla f ö in Andreas Berghs domedagsteori om stjärnstoppet - jfr Nuders maning om återhållsamhet i vallöftena.) Det framkom också att folkpartiet har släppt sitt motstånd mot vårdnadsbidrag (om det kan visas att ingen ökad ojämställdhet uppstår, vill säga - vilket det naturligtvis gör, så det är oklart vad medgivandet egentligen betyder). Roligast blev det när han konfronterades med ett förslag om könsneutral namnlag (man ska få heta vad man vill), och Leijonborg var så ovisst vacklande att han inte ens ville gå med på att förslaget hade presenterats i en folkpartistisk partimotion. Ett tecken så gott som något att liberalismen vacklar i sina ideologiska ståndpunkter.

På slutet fick Leijonborg genomgå ett litterärt kanon-test och fick försöka placera några blandade texter. Testa dig själv! Vem är författaren? Svar längst ner, så scrolla försiktigt. Leijonborg hade inte ett rätt.

a) "Väl formar den starke med svärdet sin värld, väl flyga som örnar hans rykten."

b) "Idag på svenskan vi skulle ha fri läsning och jag hade ingen bok så därför Björkman sa jag fick välja ur hans hylla. Först jag tänkte protestera när jag såg det fanns ingen arabisk författare men sen jag såg dom med bok fick sticka från lektionen så jag tog den som Björkman höll fram."

c) "När det bränner till finns skillnaderna där, då kommer gamla klassbildningar i dagen, då sticker bockfoten fram genom den prydligt fernissade liberala ytan."

d) "Att se sig själv i andra, sina villkor, sin brist, sina svagheter, sitt mänskliga, att vara social i hjärtat med andra som är sociala i huvudet."


Hägglunds sista fråga handlade om vilket som var det sämsta beslutet han hade varit med om att fatta. Den frågan kunde han inte (eller ville inte) svara på; frågan om han trodde att Jesus gick på vattnet vägrade han svara på. Mer intressant var beskedet att kd vidhåller sina antiliberala uppfattningar i familjepolitiken: homosexuella ska inte få adoptera eller gifta sig.

Kd:s försök att koncentrera sig på ett antal konservativa/opportunistiska hjärtefrågor verkar alltså lyckas: hemmafrubidrag, avskaffad fastighetsskatt, sänkt bensinpris, bort med bögarna. Ingen kan säga att de har svikit sina kärnväljare i Jönköpings läns pingstförsamlingar i alla fall. Fast religionen talar han tyst om.




Rätt svar:


a- Esaias Tegnér
b- Jonas Hassen Khemiri
c- Lars Leijonborg
d- Gunnar Ekelöf

tisdag, augusti 15, 2006

Muppar är ett starkt ord

Tomas Bodström kallar Alliansens partiledare för muppar, och Johan Pehrson blir ledsen. På Expressens hemsida tycker just nu 45 % att det är OK att kalla sina politiska motståndare för muppar, medan 55 % tycker att det är alldeles för elakt.

I andra länder lönnmördar man sina politiska motståndare, i Sverige hyschar man om någon liknar de politiska motståndarna i fråga vid en färgglad docka i ett barnprogram. Jag antar att Sverige är ett rätt OK land att leva i.

MUF har ju för övrigt klätt ut sig till muppar tidigare i sommar, så helt fel är nog inte liknelsen. (Tack BetaAlfa för den kopplingen!)

Bloggdöd 2.0

Lustigt att politiska bloggare slutar så här nära valet. Eller så är det just därför. Eller så är det en slump. Hur som helst: hejdå, Katrine Kielos, och hejdå, Isobel Hadley-Kamptz.

PS: Om du själv är bloggare och känner för att sluta i panik, "döda" inte bloggen. Då kan någon kapa den.

söndag, augusti 13, 2006

Även de drömmer om en Astrakan

Efter den 11 september 2001 har det ofta ansetts att misslyckad integrationspolitik ligger bakom inblandning av västerländska medborgares engagemang i terroristverksamhet. Det har talats om av terroristorganisationer indoktrinerade "orphans of Islam", som kommer från fattiga förhållanden, arbetslöshet och växer upp i en gemenskap med lite kontakt med det omgivande västerländska samhället. Efter de senaste dagarnas gripanden i Storbritannien är det åter uppenbart att sanningen är mer komplicerad. Flera av de inblandade verkar nämligen komma från brittisk medelklass, vara välutbildade med lovande karriärer och god social samvaro med icke-muslimer.

Vad skulle hon ta sig till, om Gud inte fanns? Vem skulle hon förtrösta sig på? Vem skulle hjälpa henne? (...) Vem skulle hjälpa henne uthärda livet i inflyttningslandet, som alltid förblev borta för henne och aldrig hemma?

Jag vill börja med att säga att jag i och för sig tror att integrationspolitik ändå är en del av svaret vi söker - inte minst för första generationens invandrare/flyktingar. Alla behöver vi en identitet och en stor del av uppväxten och även vuxenlivet går till sökande efter en trygg identitet. När människor möts med misstänksamhet och fientlighet utan anledning uppstår alienation och annorlundaskapet blir en börda. När man inte känner sig accepterad trots stora uppoffringar och bemödanden om att anpassa sig så växer istället behovet av att söka en ny (eller gammal) identitet, en identitet i en gemenskap där man blir uppskattad. Det är när det inte bereds plats inom en samhällsgemenskap som människor söker ett svar någon annanstans. Och vi får inte glömma att många inte kommer hit av fri vilja, utan för att de inte har något annat val för överlevnad - inte olikt många av de fattiga svenska utvandrarna en gång i tiden.

Kristina hade tittat ett slag i medborgarpapperen, där hon knappt begrep ett enda ord. I henne hade Amerika fått en invandrare som aldrig tog landets mål på sin tunga. Hon höll sin föresats att icke försöka tala engelska.

Och många gånger blir det en gemenskap bestående av andra f.d. landsmän som upplevs som tryggast och minst farlig. Vi har i Sverige många motsvarigheter till Monica Alis Brick Lane i Stockholm, Göteborg och Malmö, men även på många mindre orter. Det intressanta är inte alltid gemenskapernas storlek som att det finns människor som aldrig behöver röra sig utanför gemenskapen i sitt dagliga liv och därför inte kommer i kontakt med samhället utanför.

För andra generationens invandrare är situationen minst lika komplicerad. Som barn försöker man att passa in genom att observera hur andra gör. När man står med benen i minst två olika kulturer kan det som är rätt hemma lätt vara helt fel i gemenskapen i skolan eller tvärtom. Här handlar det om att vuxna i skolan, idrottsföreningar och så vidare på ett övertygande sätt kan visa att mångfald är något positivt. Förståelse och uppskattning måste vinna över misstänksamhet och konservatism. Det måste t.ex. få vara okej med en Lucia som inte har blont hår!

Nu stod det tryckt på papper, att de var förvandlade från svenskar till amerikaner.
-Skulle vi int va svenska männskor nu länger? undrade Kristina.
-Där hemma ä vi utstråkena. Vi ä amerrikanska sittisens. Vi ä mäsittare i Amerrka. Vi har för evig tid avsvuret oss Sverje.
-Om dä blir kri emellan lännerna, ska du gå ut å slåss mot Sverje?
Han skrattade:
-Dä bleve jag tvongen te, om dä påfordrades.
-Allri har jag hört en sån fördärvad galenskap!


Jag kan inte låta bli att undra om hur Kristina och Karl Oskar verkligen hade reagerat om krig faktiskt brutit ut mellan det nya och det gamla hemlandet. Hade de verkligen reagerat så som det verkar förväntas av många att invandrade och flyktingar ska reagera: med ödmjukhet och fortsatt tacksamhet inför landet som tagit emot dem?

När det handlar om krig, död och förödelse ställs mycket på sin spets. Med handen på hjärtat - om du som svensk hade tvingats leva i ett annat land på nåder som flykting/invandrare, skulle du då kunna svälja all ilska och alla känslor när det land som tagit emot dig går i krig mot ditt gamla hemland? Eller skulle du lugnt kunna följa nyheter om att massor av oskyldiga människor från din gamla gemenskap dödats på grund av ditt nya lands utrikespolitik? Och skulle dina barn, som andra generationens invandrare, ha kunnat göra det?

Nej, svaret finns förutom i integrationspolitik troligtvis än mer i den utrikespolitik som bedrivs. Alla kan inte blunda för att oskyldiga dödas - framför allt inte när de oskyldiga tillhör samma gemenskap som en själv. Och så blir resultatet att inte alla väljer att försona sig med sitt öde som Kristina gjorde, utan väljer att kämpa för den Astrakan de minns eller drömmer om.

All den tid, som mitt hjärta kan slå finns den kvar, ska för alltid bestå (...) Bortom en vid ocean, där står min Astrakan.

Borgerligt sken: stjärnstopp!

Det börjar dra ihop sig till Malmöfestival - en plåga och en njutning samtidigt - och den 24:e fyller Mikael Wiehe 60 år och firar med en show som han kallar - eh - "En hyllning till Mikael Wiehe" på Stortorget. Det är inte så många andra artister som skulle vara så öppna med sin egenkärlek, men man får som vanligt se bortom personen för att hitta budskapet.

I Vaxholm firade Fredrik Reinfeldt de senaste, oklara opinionssiffrorna med att, i en desperat attack på sina motståndare i bästa sandlådestil lova att lägga mer på vårdskolaomsorg än socialdemokraterna, hur mycket det än är!

Va? Stjärnstopp!

Nåja, jag kom iallafall på att tänka på en Wiehelåt från förra gången det begav sig, "Teaterlåten":

"Och jag är bara en vanlig grabb,
ja, jag är också en sorts barn av min tid.
Så jag slogs ju av tanken på världen som scen
och på livet som en komedi.
Där så'na som Bohman och Ahlmark och Fälldin
kommer in, som på en kabaré
och visar upp sina knep och se'n gör jättesuccé
genom att vara som dom inte är."

fredag, augusti 11, 2006

Tillväxten är vår, på gott och ont

Andreas Bergh driver en tes om att Sveriges starka ekonomi är ett resultat av socialdemokratins ekonomiska reformer under 80- och 90-talen, samt att socialdemokratin inte riktigt vill erkänna det (eftersom reformerna känns lite för liberala för 2000-talet).

Borgarna vill definitivt inte erkänna det. Bergh refererar ett ytterst pinsamt ögonblick för Svenskt Näringsliv, då man 2005 hade publicerat en rapport som genom att räkna BNP-tillväxt i löpande priser kom fram till att Sverige hade haft en sämre tillväxt än vad den gängse bilden berättar.

Olyckligtvis var Finansdepartementets statssekreterare Jens Henriksson med på presskonferensen.

"- Svenskt Näringsliv presenterar en rapport om att det inte går så bra för Sverige och lyfter fram ett diagram som innebär att ju högre inflation, desto bättre. Det är inte seriöst.

För närvarande journalister på pressmötet kändes det som när opponenten på en trebetygs- uppsats skjuter grundtesen i sank. Man kunde höra en knappnål falla."

Berghs tes är intressant oavsett om man håller med eller inte. Från s-håll brukar man säga att reformerna var nödvändiga för att rädda välfärdsstaten och att det nu, i bättre tider, är dags att låta (den fattiga delen av) folket ta del av rikedomarna. Bergh är, som den obotlige liberale nationalekonom han är, mer inne på ytterligare liberaliseringar. Marknadshyror vore mumma.

Men, som GP sa i Björkvik, är socialdemokrater rastlösa reformister. Vi får se vilken typ av reformer det blir i framtiden.

torsdag, augusti 10, 2006

Reinfeldtutrensningarna

1) Välgrundad forskning visar att om ekonomin är god, tillväxten ökar och arbetslösheten sjunker under ett valår, då vinner den sittande regeringen.

2) Sveriges ekonomi är god, tillväxten ökar och arbetslösheten sjunker.

3) Reaktion från oppositionen: desperation.

Problemet är naturligtvis att AMS kontinuerligt levererar arbetslöshetssiffror veckovis, inte bara i valtider, vilket Maud Olofsson verkar ha fått för sig. Dessutom har man använt samma sätt att beräkna arbetslösheten sedan 1980-talet, vilket slår hål på argumentet om AMS som propagandacentral. Beräkningssättet var detsamma under den borgerliga regeringen på 90-talet, och borgarna verkade inte ha några problem med statistiken då.

Men Göran Hägglund har förklarat att svenska generaldirektörer som levererar positiva siffror för Sverige ska sparkas vid ett borgerligt regeringstillträde. De är ju nämligen socialdemokratiska valarbetare.

Erlanderbrigaderna skådar in i framtiden:

Det är den 7 november 2006. Fredrik Reinfeldt, ny statsminister, talar från en tribun på Stortorget i Gamla stan i Stockholm. Det är nya tider nu. En nödvändig utrensning väntar. Statsministern läser upp listan på socialdemokratiska valarbetare:

Bo Lundgren, generaldirektör på Riksgäldskontoret, har publicerat flera rapporter som hävdar att Sverige har ökande sysselsättning och sunda statsfinanser. Anatema sit!

Sture Öberg, professor i kulturgeografi vid Uppsala universitet och generaldirektör vid ITPS, har haft mage att påstå att nyföretagandet i Sverige är det högsta sedan man började mäta. Anatema sit!

Håkan Sörman, VD för Sveriges kommuner och landsting och fd kommunchef i Täby (bara det är misstänkt!), som i sin lögnaktiga sossepropaganda har ljugit ihop en amsaga om att kommunernas ekonomi har förbättrats kraftigt under de senaste åren. Anatema sit!

Jan Plovsing, riksstatistiker på Danmarks statistik, som i egenskap av den patologiske dansk han är vågade öppna sin grötiga flabb för att kräkas ut en obegriplig svada om att Sverige skulle ha ett budgetöverskott på 2 % av BNP och därmed vara näst bäst i EU. Anatema sit!

Donald J. Johnston, fd generalsekreterare på OECD, detta socialdemokratiska maffiakonglomerat, som tillät publiceringen av en rapport i vilken det framgår att Sverige är på väg uppåt i OECD:s "välfärdsliga". Lögn och åter lögn! Alla tänkande människor vet mycket väl att Sverige har en BNP lägre än Somalias och att folk lever i hyddor tillverkade av koskit. Om OECD:s nye generalsekreterare Angel Gurria så mycket som andas ett ord om att Sverige har en välfungerande ekonomi kommer han också att kallas hit. Anatema sint!

Därefter utdelas straffen. De anklagade valarbetarna leds fram till en scen, där några stora högtalare har satts upp. Mikael "1.5 miljoner arbetslösa" Odenberg vrider upp volymen. Valarbetarna vrider sig i plågor. Ut över Gamla stan dånar moderaternas kampanjlåt "Tillsammans".

Därefter lanserar finansminister Mikael Odenberg ett nytt mått på arbetslöshet: jättebred arbetslöshet, som för Sveriges del beräknas uppgå till 100 %, eftersom alla skulle kunna jobba lite mer om de bara ville.

Major Björklund, minister för det nybildade Friskole- och kolonialkrigsdepartementet, avslutar: "Det finns inga amerikanska soldater i Bagdad."

Uppdatering: SVT:s "Nätkoll" har uppmärksammat detta inlägg.

söndag, augusti 06, 2006

Lex Leijonborg

Vi avslutar en lat lördag i Malmö med att dränka oss i John Williams-fanfarer och Superman Returns i stans största biografsalong. Nånstans mitt i pekar min fru på Lex Luthor och viskar "han har likadana kläder som Lars Leijonborg". Och det stämmer. Det stämmer på pricken. Kevin Spacey har verkligen en mörkbrun manchesterkostym och en slips i perfekt färgnyans. Det är Lex Leijonborg. Det är Lars Luthor.

Klart att jag inte skulle hitta en enda pressbild med Kevin Spacey i rätt kostym (han byter ofta i filmen), ELLER en med Leijonborg. På pressbilderna har han dessutom ingen slips (Leijonborg), av noga uträknade skäl. Ni får tro mig på mitt ord istället, eller se filmen själva.

Men en sak är klar: det är dags att ta av sig glasögonen och blotta ett stort rött S på bröstet.

lördag, augusti 05, 2006

Utöka totalförsvarsplikten

Det höjs alltfler röster för att avskaffa den allmänna värnplikten och ersätta den med en yrkesarmé. Argumenten är i huvudsak av två slag: man ska inte tvinga folk till att göra något de inte vill; avskaffandet av invasionsförsvaret och införandet av insatsförsvaret gör att vi inte behöver en massa soldater, utan få, motiverade och välutbildade.

Det där kan ju låta sympatiskt. Det är ju så få som gör värnplikt ändå nuförtiden, och det är bara dem som har gett sig fan på att totalvägra som åker dit. Vapenvägrare har inga problem så länge de ställer upp på att göra civilplikt. Själv är jag placerad i utbildningsreserven, efter att mönstringsläkaren tog en kort titt på mitt läkarintyg, som angav att jag "undersökts för astma av hyperreaktivitetskaraktär" och skickade sen hem mig med orden "ja, det kan ju vara lite svårt att ligga i busken då".

Att vara placerad i utbildningsreserven innebär i stort sett att jag kan bli inkallad om det skulle behövas. Det verkar inte behövas.

Varför inte införa en yrkesarmé då? Det ligger i tiden; Frankrike har en sedan 2002, Belgien sedan 1995, Italien sedan 2005 och så vidare. Länder som Storbritannien och USA har bara haft värnplikt under större krig (läs världskrigen, och, i USA:s fall, Vietnamkriget).

Jag har ett par invändningar: en av poängerna med en värnpliktsarmé är att den till största delen består av "vanligt folk", det vill säga människor som har en civil identitet, och som kan antas ha lojaliteter till andra auktoriteter än sina fältherrar. För att koka ner det: det går inte att göra statskupp med en värnpliktsarmé.

USA är ett land som på sistone haft svårt med rekryteringen till sin armé; att skickas iväg till ett främmande land och dö för - ja, vad var det nu igen vi slogs för? - verkar inte omedelbart lockande. Fattiga människor lockas med betald collegeutbildning, OK lön och nån sorts stolthet. Folk ur rika familjer tycks inte vara lika benägna att mönstra. En belysande scen i Michael Moore's i andra avseenden diskutabla film Fahrenheit 9/11 är när han försöker få senatorer i den amerikanska kongressen att övertala sina barn att ta värvning - det är ju senatorerna som har skickat ut soldaterna i krig, så rimligen borde de uppmana sina ättelägg att ta en del av det ärofulla ansvaret för landets säkerhet. Naturligtvis finns det inte en enda senator som har några barn i Irak eller Afghanistan. Det skulle se ut, det.

Det svenska försvaret ska ju nu anta formen av, ja, kolonialarmé är väl lite orättvist sagt, men åtminstone fredsbevarande och fredsskapande, och då kommer antalet döda svenskar öka väsentligt. För ett land som inte varit i krig på snart 200 år kan det komma som en chock. En garanti mot att Sverige ger sig in i alltför galna militära äventyr är att vi behåller värnpliktsarmén. Att inte bara de fattiga i USA dog i Vietnam var en bidragande anledning till de stora protesterna på hemmaplan mot kriget. Ett lätt cyniskt sätt att raskt dra ner antalet svenska militära operationer utomlands vore att göra utlandstjänst obligatoriskt.

Men hur ska då ett nytt försvar se ut? Hur bevara idén om allmän värnplikt när det behövs allt färre soldater? Ja, för det första har vi inte bara allmän värnplikt i Sverige: vi har totalförsvarsplikt, vilket omfattar både militär och civil tjänst. Med en vidgad definition av försvar och säkerhet kommer också att många nya uppgifter för totalförsvaret är civila till sin karaktär: det kan handla om att evakuera svenska medborgare från krigsdrabbade zoner (läs Libanon; en utmärkt insats av UD för övrigt som visar att man har lärt sig av misstagen från 2004), bistå med räddningspersonal och sjukvårdare (som i Sydostasien under flodvågskatastrofen), sanera stränder som drabbats av oljeutsläpp och så vidare.

Dessa uppgifter tillhör det allmännas ansvarsområden, och kan gärna utföras av civilpliktiga "soldater". Det skulle förstärka känslan av att vi som medborgare har ett gemensamt ansvar för att skydda vårt samhälle.

Mitt förslag är antiliberalt, det är jag fullt medveten om, men så kallar jag mig inte liberal heller. Med medborgerliga rättigheter kommer skyldigheter. Det är ofinansierat, men så är det också ingen riksdagsmotion utan ett debattinlägg. Beståndsdelar i det skulle kunna vara:

  • allmän totalförsvarsplikt för män och kvinnor i Sverige
  • en utbildnings- och tjänstgöringstid omfattande mellan 6-12 månader
  • stor valfrihet beträffande arbetsuppgifter
  • möjlighet till tjänstgöring i andra länder
  • tyngdpunkten läggs på civila arbetsuppgifter; ett mindre antal gör värnplikt

Jag har inte tänkt färdigt, men jag är övertygad om att jag är på rätt väg.

fredag, augusti 04, 2006

Fyra små rätter är inte min favoriträtt, men...

Tack för frågan, käre Nils! Jag har publicerat mina fyra små rätter på engelska på denna sida.

Titta inte in i kameran, fubbick!

När jag bodde i London, 1999, brukade jag köpa Evening Standard, som såldes av jovialiska farbröder i gathörnen på eftermiddagarna till det för en hårt arbetande 20-åring på minimilön acceptabla priset av 25 pence. En dag läste jag ett reportage som handlade om det kraftigt ökade antalet övervakningskameror i stan. Reportern hade enkelt gått nerför Oxford Street, shoppinggatan, och rekonstruerat sin promenad med hjälp av bilderna från butikernas övervakningskameror. Bildserien var, som britterna skulle säga, flawless.

Sju år senare har min hemstad hunnit i kapp. I Malmö har tolv skolor fått länsstyrelsens tillstånd att sätta upp övervakningskameror, och fyra står på tur, däribland den ökända Hermodsdalsskolan. Tendensen är tydlig i hela landet.

Men det är egentligen inte det som är parallellen till London. Nej, som Sydsvenskan rapporterar planerar gatukontoret att sätta upp övervakningskameror längs hela stråket mellan Centralen och Möllevångstorget, Malmös centrala shopping- och nöjesstråk, en sträcka på ca 1.7 km. Kommunstyrelsen har planerat det här i något år.

Tanken är naturligtvis att staden ska bli säkrare, att buset ska åka fast och att hederligt folk ska våga röra sig ute på kvällarna. Funkar det? Nja, Möllevångstorget har haft kameraövervakning i 5 (fem) år. Hittills har 0 (noll) skurkar åkt fast som ett resultat av övervakningen.

Jag vet verkligen inte. Å ena sidan kan jag inte riktigt hetsa upp mig över tanken att vara filmad hela tiden - min mobiltelefon och mitt betalkort ger ganska hyfsad information om vad jag sysslar med hela tiden ändå. Å andra sidan kanske det mest upprörande är att man inte bryr sig längre. Vadå integritet? Klart att försäkringsbolaget måste ha koll på mina ärftliga defekter i sitt arkiv. Klart att polisen får kolla min DNA på Huddinge sjukhus när de känner för det. Klart att min dator snällt berättar för företagen vars hemsidor jag surfar på vilken typ av musik jag tycks föredra. Eller?

När Timbro och gänget, extremt inte alls påhejade av de borgerliga partierna, går till attack mot "Bodströmsamhället", försöker de få utvecklingen i Sverige att framstå som ett resultat av en mans idéer. Lappri. Det är en kombination av de inneboende kontrollstrukturer i alla byråkratiska system som nu har fått hjälp av den tekniska utvecklingen och 11 september, och kapitalistiska marknadsmekanismer with a vengeance. Det är uppenbart att det är meningslöst att föra någon sorts nationell debatt om det. Precis som om USA:s satellitövervakning skulle upphöra för att vi bytte justitieminister.

Men det betyder inte att vi inte ska oroa oss över utvecklingen. Bara för att du är paranoid betyder inte det att de inte är ute efter dig.

Kd gömmer sig

Pride Festival pågår i Stockholm. Bland alla tillställningar och aktiviteter syns även de politiska partierna - det vill säga alla utom ett parti. Och nästan samtliga politiska partier har något inlägg eller pressmeddelande om HBT-frågor på sina hemsidor denna vecka - det vill säga samtliga förutom Kd. Vart tog nu stoltheten vägen? Se mitt längre inlägg i frågan på denna sida.

torsdag, augusti 03, 2006

Fyra små rätter (enkät)

Johan har bett mig göra den här enkäten. Klart jag svarar:


4 arbeten jag har haft i mitt liv:

4 filmer jag kan se om och om igen:

4 städer jag har bott i:

  • Simrishamn (uppväxt)
  • London (obligatoriskt sabbatsår efter gymnasiet för medelklassungdomar)
  • Lund (studieort)
  • Malmö (Sveriges bästa)

4 tv-serier jag gärna ser:

4 ställen jag vill åka till:

  • New York, USA
  • Shanghai, Kina
  • Bayreuth, Tyskland
  • Havanna, Kuba

4 webbsidor jag besöker dagligen:

4 favoriträtter:

  • Stekt sill
  • Gulasch
  • Falafel
  • Stekt lever

4 ställen där jag trivs:

  • Malmö Folkets Park
  • Ribersborgs kallbadhus
  • Rauhrackel, Lund
  • Fiskehamnen, Simrishamn

4 vänner som eventuellt inte kommer att svara på enkäten, men vad fan:

Och så utmanar jag naturligtvis Tomas och Susanne.

Timme noll för (m)

Moderaterna når den estetiska motsvarigheten till Stunde Null med sin nya kampanjlåt. Min förhoppning är att de spelar den om och om och om igen den närmaste månaden. Då är det ute med dem.

Tack till Isobel för tipset (som tycks vara beredd att fly till det röda laget enbart på grund av låten).

Avveckling med förnuft


På senare år har storindustrin tillsammans med deras polare (de borgerliga partierna) alltmer börjat tala om att behålla kärnkraften och till och med bygga ut den. Dessa uranliberaler, trygga i förvissningen om att minnena från Harrisburg, Tjernobyl och folkomröstningen 1980 med tiden förbleknar, har genom att försöka få kärnkraften att framstå som ett miljövänligt alternativ - ja, för annars måste vi ju importera kolkraft från Polen - och att framställa den svenska kärnkraften som så säker att det är YTTERST OSANNOLIKT att något tråkigt skulle kunna hända, försökt svänga debatten.

Just det senare argumentet har jag själv varit benägen att ställa upp på, faktiskt. Åtminstone i jämförelse med rysk kärnkraft tycks den svenska kärnkraften onekligen vara relativt fri från större säkerhetsproblem. Mina främsta argument mot kärnkraft handlar istället om att uranbrytningen är en smutsig affär och att vi faktiskt ännu inte, efter över 30 år med kärnkraft, har ett slutförvaringsställe för avfallet. Det radioaktiva avfall som vi som bekant måste lagra absolut säkert i 100 000 år för att våra efterlevande inte ska få cancer och dö.

Säkerhetsargumentet har fått sig några törnar på sistone. Forsmark tvingades tokstoppa förra veckan och i natt fick Oskarshamn stänga två reaktorer av samma anledning. För närvarande är endast fem av landets tio reaktorer i drift. Och det är inte något helt exceptionellt. 1992 stoppade SKI fem reaktorer efter säkerhetsbrister, och 1993 stod sju av dåvarande tolv reaktorer stilla på grund av olika fel. Nu sägs det att inga fler reaktorer behöver stängas, men problemen har redan lett till höjda elpriser .

Vårt land har inte råd med att vara beroende av en energikälla - hälften av elproduktionen i Sverige kommer från kärnkraft - som är så pass opålitlig och framför allt livsfarlig som kärnkraften. Även om det är YTTERST OSANNOLIKT att en härdsmälta inträffar i en svensk reaktor, har den senaste veckans händelser visat att det åtminstone inte är otänkbart. Sen kan Eva Flyborg gräva efter uran på Österlen så mycket hon vill.

Vi ska inte bara avveckla med förnuft. Det är också förnuftigt att avveckla.


PS: Vad är folkpartiets halveringstid egentligen?
ds

onsdag, augusti 02, 2006

Tillbaka

Den som inte är vänster när han är ung, har inget hjärta.
Den som inte är höger när han är gammal, har inga pengar.

Erlanderbrigaderna är tillbaka.