lördag, juni 10, 2006

Varför är du svart?

För vissa människor är alla svenskar antingen "typ blonda med blåa ögon" eller så är de inte svenskar alls. Här kommer en aningen omskriven konversation baserat på vad jag hörde på stan idag:

-Varifrån kommer du?
*Från Sverige. Varifrån är du själv?
-Öh... jo, jag är förstås också från Sverige. Men varifrån kommer du EGENTLIGEN?
*Jaha, jag är från Linköping. Själv då?
-Eh... jag är från Uppsala. Men... varifrån kommer du FRÅN BÖRJAN menar jag.
*Hur menar du då?
-Ja, dina föräldrar och så tänkte jag.
*Jaha. Mina föräldrar är från Linköping och bor där. Dina då?
-Öh... okej. Jo, mina föräldrar bor här i Skåne.
(Några sekunders tystnad.)
-Men du verkar liksom komma någon annanstans ifrån än Sverige... det var mer det jag tänkte...
*Hurdå menar då?
-Ja, alltså, jag tänkte bara att du ser lite annorlunda ut och så...
*Tänker du på något speciellt?
-Ja, alltså... dina drag och så...
*Du menar att min hudfärg är svart typ?
-Jo... alltså....
*Jaha, så vad du egentligen undrade var varför jag är svart? Varför sa du inte det från början?!

De som (i likhet med mig) inte ser "svenska" ut har säkert varit med om liknande konversationer oräkneligt antal gånger. Det är märkligt när folk inte kan klämma ur sig frågan "Varför ser du inte ut som det som jag anser vara svenskt?" ifall det faktiskt är det de menar. Det har jag alltid undrat.

Det finns som vanligt flera reaktioner på en sådan konversation. Den mest irriterande reaktionen jag råkat ut för är människor som anser att de har rätt att få veta allt om min uppväxt, mina föräldrar och om hur mina föräldrar träffades så att de kunde få ett barn som ser ut som jag (alltså inte typ blont eller med blåa ögon) etc etc. Denna villkorslösa rättighet anses vara självklar och grundad på just det faktum att jag ser annorlunda ut (dvs ej är typ blond med blåa ögon) och därför måste "förklara min existens". Någon motprestation i form av att utfrågarna berättar något om sig själva brukar då inte förekomma, det är liksom inte relevant då de själva uppfyller normen och inte behöver "förklara sig" på grund av sitt utseende.

Särskilt påfrestande brukar en kompis till mig som körde taxi tycka att det var. I princip varje gång en ny kund steg in i taxin påbörjades samma konversation. Med en viss skillnad - han är adopterad och fick därmed även besvara frågor om ifall han skulle "åka hem till sitt land". Att Sverige faktiskt var hans hemland var ju givetvis otänkbart för vissa människor. I mitt fall brukar folk efter en längre utfrågning tycka att jag nog kanske är svensk trots allt... dock med viss tvekan. (Thank you very much!) För att kompensera eftergiften brukar dessa människor dock genast fortsätta med att fråga: Men saknar du inte din mors hemland? (Faktum är att jo - det gör jag! Där brukar jag nämligen slippa dessa korkade frågor. Och är det trots allt någon som ställer "Varifrån kommer du EGENTLIGEN"-frågor så har det aldrig hänt att det varit en kines utan - jo, just det - en annan svensk.)

2 kommentarer:

Nora sa...

Märkliga människor med märkliga frågor. Haha

Den här bloggen får bli bokmärkt!

Susanne sa...

Det tycker jag! :-)