lördag, juni 17, 2006

Högern är bara såååå 2005!

Tillbaka i bloggosfären efter en månad som som har gjort mig till fil kand i statsvetenskap och temporärt rullstolsbunden (hände samma dag, faktiskt) läser jag senaste (nr 32) Bon och blir uppfriskad.

Min gamla Simrishamnspolare Caroline Ringskog Ferrada-Noli har skrivit en artikel med titeln Pophögerns tid som analyserar den bloggliberala trendvåg som på sistone har fått liberalkonservatismen att bli lika het som marken under Louis XVI:s fötter 1789. Hon intervjuar bland annat Elin Alvemark, Isobel Hadley-Kamptz och Peter Wolodarski och namedroppar friskt gamla Lundagårdsmedarbetare som om det inte fanns någon morgondag.

Fram träder en bild av en svensk gräddhylla frälst från 90-talets tvång att vara politiskt korrekt (om högerns användning av uttrycket "politiskt korrekt", se kommande betraktelser). Nu är det cred och inne att vara snygg, stilmedveten, ha stålar och rösta på "Indie-Reinfeldt". Man klär sig i vackra kläder, tittar på TV8 och hävdar på ett liksom coolt och slagfärdigt sätt att det är de fattigas fel att de är fattiga. Artikeln illustreras av modebilder på en borgerlig kärnfamilj i skärgårdsmiljö.

Vissa i vänsterfållan har redan retat upp sig på den här artikeln. Jag förstår dem inte. För mig klär den på ett genialt sätt av hela högervågen dess trovärdighet. Högern reduceras till yta. Artikeln är skriven på ett nästan parodierande språk, översållat av uttryck som "kreddiga", "maintaina" och "hustla soc".

Ta bara begreppet "pophöger". Så vitt jag kan minnas såg jag det första gången när Björn af Kleen uttryckte sig på ett vänligt men ändå förklenande sätt om just atombombsliberala Isobel Hadley på i tid avsomnade Diagnos. Mycket riktigt verkar Erik Sziga, författare till "Popvänstern", vara lite illa till mods när han intervjuas i artikeln.


Caroline R F-N: Är det dags att skriva Pophögern?

Erik S: Förhoppningsvis finns ingen pophöger att skriva om. /.../ Slentrianmässiga högeråsikter är lika jobbiga som slentrianmässiga vänsteråsikter.


Nåväl. Tillbaka till verkligheten. Indie-Reinfeldt var kanske rätt sommaren 2005, men i höst är det val på riktigt. Och man vinner inte bara för att man har snyggare kläder än sina politiska motståndare. Fråga Marie-Antoinette.


Uppdatering:
Björn af Kleen, som själv nämns som pophöger i artikeln, har en helt annan ingång i Expressen.

4 kommentarer:

Gabriel sa...

Spot on, broder! Helt sant. Högeranpassliga ledarsidesvikarier/krönikörer, Tom Wolfe-kostym, pärlhalsband och allt det där är soo last year. Nu är det H&M som säljer dessa vita, vita kläder. Varför, varför en artikel om detta i Bon nu?

Visst är detta med lyx och flärd en megatrend i blaserade, småborgerliga Sverige (läs Stockholm), men trendanalysen i en sådan tidning behöver nog vara mer up to date. Det kanske är det att popvänstern är ännu mer ute som gör det, iofs. New SocDem ligger några år före sin formtopp skulle jag gissa.

Välkommen tillbaka till bloggosfären..! Nu har jag semester från Polonia i tre veckor så nu ska det hända saker på nätet... See you there (here)

Ayatollah Persson sa...

Inte för att vara sådan, men du har stavat fel på ett namn. Korrekt benämning på hr. timbroit är 'Zsiga'.

Nils sa...

Gabriel: Stockholm är provinsiellt. Så enkelt är det.

Ayatollan: Ber om ursäkt för mitt tilltag. Det berodde på att artikelförfattaren i Bon har stavat hans namn så.

Gabriel sa...

Hmm. Jag tror att detta med att vara last year i sig har blivit det nya nu. Den ultimata blaseringen. Bli först med att vara efter.