måndag, maj 15, 2006

Bondeförbundet 2.0 (hyckleri)

Maud har en dröm för Sverige. Vi ska gå från att bli matade fågelungar till att bli ivriga bävrar.

Det kan vara dags att påminna om att det faktiskt finns en yrkesgrupp som i Mauds dröm ska fortsätta att utfordras: bönderna.

Centerpartiet vill, som enda parti i Sverige såvitt jag kan förstå, att "Sverige istället för som idag motarbeta, bör sluta upp bakom principerna för EU:s gemensamma jordbrukspolitik". Ni vet, den där som innebär att vi använder över 40 miljarder euro årligen för att bland annat subventionera varje enskild ko i EU med 2 euro om dagen så att jordbrukarna i de fattiga länderna inte ska kunna exportera till oss?

Min förvirring blir därför total när jag läser i centerns valplattform: "En långsiktigt säkrare värld måste bygga på större rättvisa. Den viktigaste åtgärden är en mer rättvis världshandel, där de rika länderna, med EU i spetsen, visar vägen genom att montera ner tullmurar mot utvecklingsländer. Samtidigt bör vi visa en generös attityd mot de gryende ekonomier som
inledningsvis kan behöva skydda sina hemmamarknader. Det är en del i en liberal rättvisesyn, som utgår från att den minst privilegierade ska gynnas."

Jag har därför skickat ett brev till Centerpartiet, där jag frågar vad som egentligen är Centerpartiets hållning till den gemensamma jordbrukspolitiken. Jag väntar med spänning på svaret.

lördag, maj 13, 2006

Saddam som författare

Saddam Husseins senaste roman ges snart för första gången ut i utlandet (dvs utanför Irak), nämligen i Japan av ett japanskt förlag och översatt till japanska. Den historiska och "påhittade" romanen ska ha förfärdigats strax innan USA:s invasion 2003 och den arabiska titeln blir på engelska "Damned One, Get Out of Here". Läs mer i exempelvis China Daily m.fl. Det är kanske inte konstigt att förlag i vissa länder tvekat att ge ut boken. Man kan ju undra hur många procent Saddam kommer att få av intäkterna? Undras vad han kommer att göra med pengarna? Och jag kan förstås inte låta bli att undra om han skrivit sina romaner själv och hurdan han är som författare.

fredag, maj 12, 2006

Come on baby show me your vision!

Firade Europadagen två dar i efterskott med EU afterwork på Smak. Europa Direkt arrangerade och samtliga partier var representerade. Komikern Lena Frisk var moderator, det fanns ett överflöd av EU give-a-ways och publiken bjöds på champinjonsoppa och uppmanades att handla öl och vin i baren. Det var liksom en blandning av släng dig i brunnen och paneldebatt. Upplägget var pedagogiskt: vi fick ställa frågor via lappar (ingen i publiken behöver göra bort sig offentligt!) och debattörerna battlade två och två efter att ha fått svara på Lena Frisks frågor.

Någon vidare debatt blev det inte men det kanske är svårt när en ståuppare är moderator och debattörerna inte vill framstå som de seriösa politiker de egentligen är. Miljöpartiets Lotta Hedström vågade dock ånga på lite och kamrat Jan Andersson höll igång pekfingret när han predikade om överstatlighetens förträfflighet. Junilistan hade skickat Sebastian Almelöv som enligt egen utsaga bara hade varit politiker en månad. Sebastian tyckte att det här med Fotbolls-VM och svenska killar som utnyttjar prostituerade har blivit lite överdrivet. Han kände åtminstone inte någon som har för vana att besöka bordeller. Well Sebastian, hur många gör det? Räck upp en hand!

Samtliga debattörer var dock rörande överens om att politikerna måste visa folket vad unionen egentligen gör och också tala om hur EU ska utvecklas i framtiden. Skralt var det dock med visioner. Och det är väl det som behövs diskuteras och kommuniceras. Vad vill vi egentligen med det europeiska samarbetet? En sak är åtminstone jag säker på: österut vill jag.

torsdag, maj 11, 2006

Ack, mångfaldens Sverige

Jag går och oroar mig, kanske i onödan. På söndag ska jag för första gången gå på ett litet barns dop. Barnet är son till två av mina goda vänner. Jag har varit kluven till inbjudan ända sedan jag fick den, trots att vännerna sagt att de gärna vill att jag kommer dit (trots att jag inte är medlem i Svenska kyrkan etc etc). Jag är givetvis väldigt glad att de bjöd mig och delar på alla sätt deras glädje över barnet. Varför då denna ängslan?

Ja, kanske beror det på att jag är halvsvensk och dessutom har föräldrar som inte är kristna. Många vänner brukar utan vidare ta för givet att jag förstår alla "svenska" vanor, men faktum är att jag känner mig ganska främmande inför många sedvanor. Att jag talar flytande svenska är en sak - jag förstår inte alla sedvanor för det. Min släkt i Sverige umgås jag praktiskt taget aldrig med sedan min farmor dog och många av mina närmaste vänner är dessutom inte svenska, utan har precis som jag blandad eller utländsk bakgrund och uppväxt.

Och så åter till min ängslan: Den kommer främst av att jag inte vet varför ett barn ska döpas! Om skälet är för att föräldrarna är oerhört religiösa så kan jag förstå - men då har jag å andra sidan absolut inget där att göra! Om skälet är för att fira att barnet finns och mår bra så kan jag också förstå - men då kan jag inte låta bli att undra varför tillställningen till barnets ära måste äga rum just i kyrkan. Om det slutligen istället är för att göra något som alla andra också gör så kan jag nog allra bäst förstå mig på tillställningen - då är det ju just en kulturyttring mer än en religiös ritual, även om den av gammal tradition genomförs i kyrkan.

Utmärkt, jag ser det alltså som en kulturyttring och gammal tradition. Nästa problem - ska jag skänka någon present till barnet? Jag har ett svagt minne av att min f.d. sambo ("vit" man uppväxt med "svenska" sedvanor i Sverige) hade en sked till vår sockerskål som han benämnde "min dopsked". Ska man alltså ge skedar till barnen? Vad symboliserar skedar för något? Å andra sidan hade vi bara EN sked till sockerskålen så alla kan ju omöjligt ha gett honom en sked. Kan man skänka en bok istället? Måste det vara en religiös bok i så fall (det hoppas jag inte)? Och vad ska man göra väl inne i kyrkan? Finns det någon särskild dress code, alternativt vad är olämpligt?

Ja, jag förmodar att jag kan fråga kamrat Nils eller kamrat Tomas eller använda Google för att få svar på dessa frågor (och jag får ju lov att göra det innan söndag framför allt). Poängen är mest att jag faktiskt inte vet. Jag är född och uppväxt framför allt i Sverige, men jag vet faktiskt inte särskilt mycket om sådana här tillställningar och sedvanor i praktiken utan mest i teorin. Och ärligt talat så är det ganska många människor i Sverige nuförtiden som inte vet. Många svenskar (både med och utan utländsk bakgrund) har nämligen inte längre en uppväxt med dessa "svenska" inslag. Och egentligen är det ju precis på samma sätt som svenskar ibland kan ha märkliga uppfattningar om utövande av andra religioner (om buddhism och hinduism till exempel) när i själva verket dessa religioner i praktiken till vardags snarare är ett kulturellt inslag mer än exotiska religiösa riter.

Ändå tycker folk att jag är konstig när jag säger att jag inte förstår mig på barnadop i kyrkan. Jag berättar då att jag vet hur det är att gå till ett buddhistiskt tempel med hela släkten vid det kinesiska nyåret och hur det var att gå till templet till vardags med min mormor när jag var liten och bodde med henne i Hongkong. Då tycker folk att jag är ännu konstigare och kanske också lite knäpp. Detta är mångfaldens Sverige år 2006.

Tadziuuu! Tadziuuuuu!


Jag befinner mig i slutskedet av arbetet med min kandidatuppsats i statsvetenskap, "Rökfritt EU" (arbetsnamn). I korthet: EU-medlemskapet gör att länder helt frivilligt inför rökfria serveringar, vilket de inte skulle ha gjort så snabbt om de inte hade varit EU-medlemmar. Banalt? Möjligen.

I ett större perspektiv (om upptäckten kan generaliseras till andra politikområden) innebär det hur som helst att det inte spelar någon större roll om EU blir mer eller mindre överstatligt, om vi godkänner den där nya konstitutionen eller ej: vi blir mer lika varandra ändå, bara genom att vi (eller åtminstone våra politiker och statstjänstemän) träffas oftare.

Jag har svårt för att hålla mig vid arbetet. Jag läser nämligen (för vilken gång i ordningen minns jag inte) Thomas Manns långnovell Döden i Venedig. Den passar utmärkt till den (för-)tidiga sommarhetta som präglar berättelsen.

På ytan handlar det om en berömd, hedervärd, asketisk författare i 50-årsåldern, som reser till Venedig på semester och blir handlöst förälskad i en polsk yngling i sjömanskläder. Han förlorar efterhand helt sin forna värdighet och spenderar förmiddagarna på badstranden med att titta på pojken och eftermiddagarna med att följa efter honom och hans familj i stadens trånga gränder. Kolera bryter plötsligt ut, alla dör.

Omoraliskt. Slipprigt. Banalt? Möjligen.

Men när man läser berättelsen handlar den om helt andra saker: det europeiska. Om spänningen mellan det apolloniska och det dionysiska; mellan det västerländska och det österländska; mellan konstruktionen av europeisk normalitet och konstruktionen av den Andre. Litteraturvetaren i mig säger att det är ett öppet verk, en berättelse som kan och ska tolkas på en mängd olika sätt. Statsvetaren i mig säger att det är en berättelse om Europa 2006.

tisdag, maj 09, 2006

En kortare resume

Med viss upprepning av mina åsikter från gårdagens inlägg vill jag ändå (i betydligt mer kortfattad form) säga: Vi måste stoppa isoleringspolitiken! Vill tipsa om att Viola Furubjelke, generalsekreterare vid Olof Palmes Internationella Center, har skrivit en intressant artikel på temat.

måndag, maj 08, 2006

Att mura in konflikter

Vi tillhör ett EU-land, som gett en palestinsk minister tillhörande en demokratiskt vald regering visum för att komma hit och delta i konferens. Häromdagen diskuterade jag och några andra ministerns besök i Sverige. En person yttrade något om att det var olämpligt att låta terrorister komma till Sverige. Jag frågade då: Är det inte egentligen också terrorism att skjuta sönder folks hem och oskyldiga människor? Jag fick genast det irriterade svaret: Nej, men DET är faktiskt inte samma sak... Personen bytte sedan samtalsämne direkt. Sade jag något besvärligt kanske?

Vad är då terrorism? FN:s medlemsstater har ända sedan 1937 (då ett första förslag till konvention lades fram) misslyckats med att enas om en definition av terrorism. Kanske inte så underligt med tanke på att hur svårt det är att finna en definition som endast pekar ut av västvärlden accepterade bad guys utan att på något vis riskera att good guys med allierade faller inom definitionen. Däremot finns 12 multilaterala konventioner och protokoll, som anknyter till staters ansvar att bekämpa terroristrelaterad verksamhet. Det är dock långtifrån alla medlemsstater som anslutit sig till konventionerna.

The International Convention for the Suppression of Terrorist Bombing (1997) talar om "the unlawful and intentional use of explosives and other lethal devices in, into, or against various defined public places with intent to kill or cause serious bodily injury, or with intent to cause extensive destruction of the public place".

The International Convention Against the Taking of Hostages(1979) talar om "any person who seizes or detains and threatens to kill, to injure, or to continue to detain another person in order to compel a third party, namely, a State, an international intergovernmental organization, a natural or juridical person, or a group of persons, to do or abstain from doing any act as an explicit or implicit condition for the release of the hostage commits the offence of taking of hostage within the meaning of this Convention".

EU har genom (2002/475/JHA) en definition av terrorism, som utgår från syftet med vissa handlingar. Om handlingarna med tanke på "...their nature or context, may seriously damage a country or an international organisation where committed with the aim of:

— seriously intimidating a population, or
— unduly compelling a Government or international organisation to perform or abstain from performing any act, or
— seriously destabilising or destroying the fundamental political, constitutional, economic or social structures of a country or an international organisation"

kan de utgöra terroristhandlingar ifall handlingarna består av bland annat:

(a) attacks upon a person’s life which may cause death;
(b) attacks upon the physical integrity of a person;
(c) kidnapping or hostage taking..."

Att självmordsbombningar och kidnappningar utgör terrorism verkar ju rimligt. Men jag kan inte se att inte rivning av människors hem, s.k. "targeted killings" med ibland oskyldiga "bystanders, räder i förebyggande syfte mot terrorism där även oskyldiga drabbas samt förbud mot att resa in i städer där man är anställd skulle ingå i terrorism på något sätt. Till exempel (men inte bara) med bakgrund av det ovanstående.

Någonstans måste vi nog ställa oss frågan "Varför pågår terrorism?" istället för att ständigt skapa vedergällnings- och upptrappade försvarssituationer. I ett fritt samhälle, där människor garanteras vissa grundläggande rättigheter och behov, är det bara ett fåtal galningar som skulle skada andra. Det skulle i ett sådant samhälle finnas få som såg ett egenvärde i att skada andra och förstöra möjligheterna för dem att tillgodose sina behov. Normala människor, vars grundläggande rättigheter och behov tillgodosetts, gör nämligen inte det.

Låt oss ge det palestinska folket en chans att bygga ett fungerande samhälle istället för att ytterligare bidra till att rasera deras ekonomi och sociala strukturer med blockader. Låt oss hjälpa dem att bygga upp landet så att människor kan få sina grundläggande rättigheter och behov tillgodosedda. Genom det tror jag att vi hjälper oss själva också - och minskar terrorismen. Kanske kan det tyckas vara lätt för mig att säga så häruppe i Sverige och långtifrån vardagen i Israel. Ja, så är det säkert, men jag betvivlar att ett platsbesök hade fått mig att tro på att mura in konflikter och problem. Murar ger i och för sig (tillfälligt) skydd, men de separerar också på ett olyckligt sätt. Hungriga människor blir lätt desperata och murar tenderar att falla förr eller senare.

Att vinna 13.3 % och förlora sin själ: (fp)

Dokument inifråns reportage om Folkpartiet, "Snällfällan" handlade om hur partiet efter Bengt Westerberg lade upp en ny strategi för att vinna fler väljare. Genom att skaffa sig en profil som ett parti som "ställer krav" och "spela invandrarkortet", dvs spela på främlingsrädsla, gick man från balansgång på riksdagsspärren till att tävla med Moderaterna om att vara störst bland de borgerliga. Lite mindre av radikal liberalism, lite mer av what we in Sweden brukar kalla batongpopulism.

Ingen nyhet i det. Det roligaste var annars när både Lars Lejonborg och Jan Björklund försöker förneka att danska Venstre var den huvudsakliga inspirationskällan för svängningen, och sedan börjar flacka med blicken när de konfronteras med bevisen.

Liberala studenter i Linköping, som har svårt att smälta moderpartiets strategi, skyller allt på europeisk socialdemokrati - inte helt övertygande.

I övrigt inte särskilt många kommentarer från folkpartistiskt håll.

fredag, maj 05, 2006

Arbetare och konsumtion


Med början den 1 maj på Internationella arbetardagen inleddes Gyllene veckan i Folkrepubliken Kina, som innebär en veckas allmän semester. Människor uppmanas dock framför allt att strosa runt och konsumera allt vad de kan. När Gyllene veckan infördes som semestervecka för 7 år sedan var nämligen regeringens uttryckliga syfte att öka konsumtionen i landet (samtidigt som man firar Labor's Day förstås). Jag presenterar en av mina favoritplatser, nämligen Himmelska fridens torg med massor av människor. Helt klart en av de känslomässigt starkaste platserna att befinna sig på. Just här visas torgets norra ände vid firandet av Gyllene veckan i onsdags förmiddag.

Avd. Vi

Ny i bloggrullen: Danielssons lakejer. Klar anknytning till good old LSSK.

Höj studiemedlet!

Igår demonstrerade studenter runt hela landet för en höjning av studiemedlet. Själv deltog jag i demonstrationen i Lund, och deltog i den efterföljande paneldebatten tillsammans med företrädare för Liberala studenter, Vänsterns studieförbund och Gröna studenter.

Socialdemokraterna har hittills ställt sig avvaktande till en kraftig höjning av studiemedlet - 270 kronor i vårbudgeten räcker inte särskilt långt, särskilt som en femtedel av landets studenter lever under fattigdomsgränsen, en tredjedel av alla studenter får pengar från sina föräldrar varje månad och var fjärde student någon gång har funderat på att avbryta sina studier på grund av dålig ekonomi.

Socialdemokratiska studentförbundet kräver en höjning av studiemedlet med 1000 kronor i månaden - i bidragsdelen. En trygg student är en effektiv student, vad än moderaterna säger om hungriga vargar. Därutöver måste studenternas plats i socialförsäkringssystemet ses över. I dag faller alltför många mellan stolarna. Reglerna för bostadsbidrag måste ändras - idag får endast 17 % av studenterna bostadsbidrag, trots att långt fler borde vara berättigade till det.

Högerns förslag duger inte. Vad gäller studiemedlet är de inte alls överens - Folkpartiet vill höja med 400 kronor, Centern med 200, kristdemokraterna med 100 kronor i bidrag och 1200 kronor i lån och Moderaterna vill helst av allt tillsätta en utredning om det hela och låta bankerna sköta om studielånen istället.

Vad gäller studieekonomi är högern överens om följande:

- avskaffa studerandevillkoret i a-kassan
- avskaffa investeringsbidraget till hyres- och studentbostäder

Därutöver vill de alla höja eller avskaffa fribeloppet, som avgör hur mycket pengar man får tjäna för att man fortfarande ska få studiemedel. Uppmaningen till studenterna blir alltså att arbeta mer, och detta trots att redan hälften av studenterna arbetar vid sidan om sina studier och 30 % av dessa säger att det går ut över deras studier.

Om utbildning ska kunna vara en möjlighet för alla, måste studenternas ekonomi förbättras. Det ska vara de intellektuella och inte de ekonomiska förutsättningarna som ska avgöra om man ska studera eller ej.

Siffrorna om studenter är hämtade från SFS Studentbarometer 2006.

onsdag, maj 03, 2006

Jane Jacobs, R.I.P.

Jane Jacobs är död. Jacobs är mest känd för att ha skrivit den bland urbansociologer och stadsplanerare legendariska boken ”The Death and Life of Great American Cities” som kom ut första gången 1961 och som kom att få stor betydelse för debatten kring stadens tillstånd och funktion.

Jane Jacobs teorier gästspelar också i min uppsats (under produktion) om city branding i Malmö. I Malmö 2006 är Jacobs lika aktuell som i Greenwich Village, 1961. R.I.P.

tisdag, maj 02, 2006

Värdig motståndare #2

Ny i bloggrullen: Frihet, feminism och fildelning med Johanna Nylander. En liberal ljuspunkt i Svensk Folkeparti.

2 maj


erlanderbrigaderna inledde 1 maj med att bevista rektorsuppvaktningen på Universitetsplatsen i Lund. I rektors svarstal framgick det att han inte har ändrat åsikt i avgiftsfrågan. Så fort det blir lagligt kommer Lunds universitet att ta ut avgifter för studenter som kommer från länder utanför EES-området. Studentrörelsen i Lund har lovat att såga ner magnoliorna framför Universitetshuset den dag det händer. Så enkelt är det.

Från Lundagård blev det en rask promenad för att genskjuta socialdemokraternas första maj-tåg. Vi hann upp dem på Bantorget. Kamraterna Tomas och Nils avvek i höjd med centralen för att ansluta till tåget i Malmö, medan kamrat Susanne fortsatte ut mot Folkparken på Väster.

I Malmö kantades demonstrationsvägen av spin off-demonstrationer. Moderaterna fortsatte sin taktik att klä ut sig till socialdemokrater och stod längs gågatan och delade ut röda rosor och röda geléhjärtan. När ska den här komedin ta slut? Efter valet, naturligtvis. Då är det på med bankpyjamasen igen.

Vid Triangeln fanns sex centerpartister och delade ut foldrar. Jovialisk äldre man i tåget till ung centerpartist: Ni är ju inte så många. Ung centerpartist: Nej, det är vi ju inte.

I Folkets park talade Marita medan Natanael från Faktum med en kameraman och såg ut som om han intensivt letade efter något. Något satiriskt reportage om gäspande LO-ombudsmän lär det inte bli före valet i alla fall, eftersom "David Batra krävde att vi inte skulle få sända under valspurten annars skulle han säga upp sig och börja på TV4."

Några vattenkammade (ja, bokstavligen) MUF-are stod i ett hörn med "Jag vill byta statsminister"-skyltar, som de dock inte orkade hålla uppe under Maritas ganska långa tal.

Internationalen sjöngs unisont.

På väg hem genom Pildammsparken såg jag att löven hade spruckit ut.

måndag, maj 01, 2006

En konstitutionell detalj?

I Studentlund kunde man igår utan större svårigheter undvika allt vad rojalisthysteri heter, vilket ju är något att fira i sig. Den enda beröringspunkten för min del kom från kamrat Nils påstående om att alla jordgubbar redan hade köpts upp till kungens födelsedag, varför vi istället kamratsligt delade på en ask champinjonbesmittade vindruvor (garanterat gårdagens i-landsproblem). När jag ändå var inne och läste nyheter på DN:s nätbilaga idag beslöt jag mig dock för att göra DN:s kungatest för säkerhets skull. Och jag kunde snart lättad pusta ut när jag faktiskt misslyckats med över hälften. Och de jag faktiskt klarade handlade dessutom inte om kungen själv egentligen utan bland annat om Jean-Baptiste Bernadotte och om en känd Kipling-berättelse. Skvaller om kungen verkar till min glädje ha gått mig förbi. Nog hade jag föredragit ett folkvalt statsöverhuvud, men monarkifrågan känns definitivt inte som en av de mer angelägna just nu. Åtminstone inte i jämförelse med sysselsättningsfrågor, utbildningspolitik och omfördelningssystem för större rättvisa. Alltså fortsätter jag att blunda för denna konstitutionella "detalj" och täpper till öronen lite till istället.

Hoppas få se er alla under röda fanor senare idag istället!