onsdag, april 26, 2006

Varför skatt och omfördelning är bra, del II

Det finns de som menar att omfördelning efter principer om rättvis fördelning aldrig kan genomdrivas utan medel som ger människor delägarskap i andra människor, i deras handlingar samt i deras arbete. Som exempel brukar nämnas övertidsarbete eller extraknäck i ett system, där beskattning sker på inkomster överstigande den inkomst som krävs för ens grundläggande behov. De människor som föredrar en fritid, som är gratis, utgör inga problem. De människor, som för sina fritidssysselsättningar kräver en viss summa extra pengar, måste däremot arbeta extra för att ha råd med sin fritid. Om det inte är förbjudet att arbeta övertid eller ha extraknäck skulle många göra detta och således beskattas för att de har en annorlunda smak när det gäller fritidsaktiviteter. Den som inte har materiella eller konsumtionsinriktade önskningar skulle alltså obehindrat få tillfredställa dessa, medan den vars njutningar eller önskemål omfattar materiella ting och måste arbeta extra för att ha råd med dessa, begränsas i vad den kan förverkliga. Beskattning anses vidare i sig medföra delägarskap i dessa människor och deras arbete på så vis att det är att jämställa med tvångsarbete, då man tvingas arbeta ett visst antal timmar för någon annan syfte.

Jag håller med om att människor skulle vilja arbeta övertid eller ha extraknäck i ett system, där alla garanteras en inkomst som täcker ens grundläggande behov. Detta har ju mycket riktigt hänt i flera gamla kommunistländer, där förbud mot extraarbete först förbjudits utan framgång och till slut fått avskaffas.

Satsen om att omfördelningen ger människor delägarskap i andra människor och deras arbete förutsätter emellertid att det arbete jag utför är helt och hållet mitt eget. Men är det verkligen så? Ägande kan alltid på något sätt föras tillbaka på de resurser som finns på vår jord och den solenergi som skapar eller skapat vissa av resurserna. Resurserna har sedan genom historien fördelats på olika sätt genom förtryck, slaveri, krig, kolonisering och handel m.m. Att människor i västländer har mer tillgångar i genomsnitt än människor i många u-länder är ett resultat av historien - en ofta inte alltför smickrande historia om vi ska vara ärliga. Att vissa individer i ett valfritt land har mer resurser än andra individer är också ett resultat av historien.

Vissa menar då att om det gick (i teorin) att "nollställa" allting så att alla har lika yttre förutsättningar från och med nu så skulle det vara mest rättvist att lämna allting fritt. Vi skulle få en "fri" marknad där alla byter och handlar med varandra efter önskemål. Och om allting var nollställt från början så skulle alla fortsatta handlingar (så länge de inte kränker vissa grundläggande rättigheter, t.ex. genom stöld eller mord) vara rättvisa. Men detta kan jag inte heller gå med på! Om man placerade ett antal människor utan relation till varandra i en "nollställd" försöksstat och sedan lät dem klara sig bäst de ville (återigen förutsatt att inga grundläggande rättigheter kränks) skulle ändå maktstrukturer växa fram som skulle medföra att hierarkier bildades. Att förutsättningar en gång varit lika för alla medför inte att de alltid kommer att vara det eller att all utveckling därifrån är godtagbar. Människor är nämligen inte identiska - och det ska vi vara väldigt glada för! Människor har genom sina olikheter olika möjligheter att ta tillvara på möjligheter, få tag på information, utföra olika handlingar etc. Och sist men inte minst: människor har vissa genomgående svagheter och en av dessa svagheter är maktmissbruk, gynnande av människor man har en närmare relation till samt principen om "lika väljer lika".

De flesta system kräver något slags ledare. Huruvida ledare kan vara ledare utan maktmissbruk har diskuterats av alla möjliga tänkare som exempelvis Platon, Rousseau och Wollstonecraft. Min åsikt är att det inte är möjligt att undkomma att människor ägnar sig åt maktmissbruk, nepotism och "lika väljer lika". Därmed inte sagt att det finns människor som kan vara hyfsat oförvitliga, men majoriteten kommer inte att kunna vara det. Och den "fria" marknaden där människor hellre delar med sig till sina närmaste än de mest behövande är inte acceptabel. Varför tycker jag det?

Det övergripande målet måste vara att hela mänskligheten ska få leva under godtagbara villkor och tillerkännas lika yttre förutsättningar.

Jag kan inte se att det någonsin är möjligt att isolera min framgång och mina inkomster från någon annans nöd. Inte om vi tar hänsyn till historik, vilket är en nödvändighet för att diskutera en rättvis fördelningsmodell. Även i en hypotetisk "nollställd" stat skulle det alltså behövas ständiga korrigeringsmekanismer för att komma tillrätta med maktmissbruk och nepotism. Vi skulle nämligen inte komma ifrån vissa maktstrukturer, som till exempel bygger på att män lättare kan ägna sig åt produktion och handel och därmed tillskansa sig mer makt och egendomar än kvinnor. Hur skulle det då kunna vara acceptabelt att männen väljer andra män vid maktskiften och beslut även om vi började experimentet i en hypotetisk "nollställd" stat? Och hur skulle det kunna vara acceptabelt att vissa människor slås ut och för en tillvaro med inkomster som inte räcker till grundläggande behov medan andra har framgångar och massor av ägodelar?

Nej, det är förstås inte acceptabelt. För att uppfylla det övergripande målet krävs ständiga korrigeringar, det vill säga omfördelningar. Omfördelningar görs med stor fördel genom skatter.

Någonstans handlar ovanstående resonemang givetvis också om hur de s.k. grundläggande rättigheterna utformas. Är det möjligt att utvidga rättighetslistan mer än vad som är gängse idag så att de strukturella problem som jag beskrivit skulle kunna täckas in? Jag vet inte. Det måste jag fundera mer över, men jag tvivlar på det. Jag skulle hursomhelst inte acceptera ett resultat, oavsett rättighetslistans utseende, som medförde olika yttre förutsättningar. Det övergripande målet är just ett övergripande mål och jag är inte beredd att jämka det målet. Om ständiga korrigeringar behövs (vilket det alltså gör) som innebär inkräktande på människors liv så må det vara så. Jag kan nämligen inte se att det är möjligt att inte människor utsätts för ännu större delägarskap från andra människor i sitt arbete och sina handlingar och sina liv när man låter bli att korrigera. Jag ser det alltså snarare som att korrigeringarna (omfördelning genom skatter) behövs för att minska tvångsarbete/slaveri och minska delägarskap i andra människors liv.

Slutsatsen är som följer: Vi kan inte skapa en "nollställd" stat, men även om det gick skulle ständiga korrigeringar (omfördelning genom skatter) behövas. Nu när vi inte har en "nollställd" stat är korrigeringar självklart behövliga både på grund av kränkningar av s.k. grundläggande rättigheter genom historien samt på grund av framväxande maktstrukturer som leder till oacceptabla resultat. Jag bygger min slutsats på två grundläggande värderingar: 1. Det övergripande målet är att hela mänskligheten ska få leva under godtagbara villkor och tillerkännas lika yttre förutsättningar. 2. Alla människor är olika och det är något positivt, som vi ska ta vara på.

Fortsättning följer på temat Varför skatt och omfördelning är bra.

Inga kommentarer: