lördag, april 29, 2006

Det förstockade sinnet

I förrgår insåg jag att jag i mitt värv glömt bort ett viktigt perspektiv och skämdes. Inom ramen för mitt jobb för Lunds universitet med framtagande av ny strategisk plan organiserar jag en idéverkstad för studenter vid universitetet, där studenterna ska få delge sina idéer och åsikter om framtidens universitet. Till detta evenemang behöver jag minst tio gruppledare och jag har bemödat mig om att finna en sammansättning av studenter, doktorander och lärare/forskare med hyfsat jämn könsfördelning och med inslag av lite olika bakgrunder. Och jag var nöjd med att ha funnit åtminstone en person, som inte var svenskfödd. Fantastiskt. Ändå tills jag, efter en vag men vänlig antydan från samma person, insåg att jag missat att inbjudan till studenterna faktiskt endast gått ut via "traditionella svenska kanaler" och att inbjudan aldrig skulle nå de utländska studenterna. Plötsligt kände jag mig ganska usel. Det är så lätt att säga att man tänker på olika perspektiv, men det är också så lätt att sedan ändå missa perspektiven i sitt handlande. Och ärligt talat - vilka kan bättre än de utländska studenterna och doktoranderna upplysa oss om vad som krävs för att öka rekryteringen av utländska studenter till universitetet eller om bilden av universitetet bland utländska studenter?

Jag har naturligtvis genast inför mig själv lovat bättring. En viktig sak har jag påmints om genom detta - och det är att det är farligt att stanna i samma miljö för länge. Jag blir trångsynt och ser inte så klart som jag borde, även om jag gärna vill göra det. Jag vill vara öppen för idéer och annorlunda infallsvinklar, men ibland känner jag mig bara alltför "försvenskad", trots att merparten av mina vänner faktiskt har utländsk bakgrund (vilket egentligen gör den refererade händelsen än mer pinsam). Det är snart dags, det är snart dags - det är snart dags att lyfta mina vingar och flyga vidare mot ett öppnare sinne och mer fördomsfrihet. Ibland önskar jag innerligt, av just detta skäl, att imorgon var september månad.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Vart åker du i september?

Gustav.

Susanne sa...

Till mina drömmars stad = Beijing. Trots smogen och föroreningarna, sandstormarna och den livsfarliga trafiken. Det märkliga är att jag upplevt bra mycket mer genuin öppenhet för olika kulturyttringar och religioner bland studenterna där än här hemma många gånger. Det kanske inte alla kan tro på.

Anonym sa...

Låter jättekul, ser fram emot många blogginlägg från Beijing.

Gustav

Gabriel sa...

Ser också fram emot att läsa brigadblogg från Kina!

Själv kan jag inte beskylla mig för att längta tillbaka till Lund, magnoliorna blommar tidigare här i Warszawa...

Ett tankeexperiment: Hur många i dagens svenska regering har någon gång bott utanför Sverige? Och hur många kommer antagligen att ha gjort det i Sveriges regering 2016 eller 2026? Och vad kommer det att göra för skillnad?

Det finns hopp... En skam att antalet svenska utresande studenter minskar bara.