söndag, februari 19, 2006

Vadå yttrandefrihet?

Följande är egentligen ett (lätt redigerat) inlägg i en debatt om yttrandefrihet på en helt annan blogg, men jag blev så nöjd med det att det kommer här också.

I fallet med publiceringen av Muhammadkarikatyrerna i SD-kuriren är det uppenbart att den olycksalige pol.sak.-en på UD gjorde fel. JK hade redan prövat publiceringen, och då har inte UD något med det att göra, vare sig statsrådet eller hennes underlydande.

Vad gäller yttrandefriheten i allmänhet är det ett demokrativärde som är svårt att precisera, och därför brukar man undvika att göra det. Det är lättare att använda ord än att förklara vad de betyder, och i debatten om yttrandefrihet som kommit i Muhammadkarikatyrernas spår verkar det som att vissa av dem som står upp för att försvara yttrandefriheten glömmer bort att vi inte har någon "fullständig" yttrandefrihet i Sverige. Vad nu en fullständig yttrandefrihet skulle vara.

Jag önskar att vi hade kunnat ha total yttrandefrihet, men jag tror inte att det är möjligt. Däremot kan man mycket väl kritisera och diskutera de inskränkningar som i dagsläget finns.
Hets mot folkgrupp. Åke Green-domen visar att det är OK att hetsa mot homosexuella, men inte OK att hetsa mot exempelvis judar eller andra etniska minoriteter. Det är en märklig inkonsekvens. Antingen ska man låta nazisterna uppmana till förintelse på gator och torg, eller så ska man täppa till käften på pingstpastorerna. Tertium non datur. Här står två skilda demokrativärden i konflikt med varandra: yttrandefriheten mot trygghet och skydd för minoriteter.

Barnpornografi. Efter en hetsig debatt ändrades yttrandefrihetslagen på 90-talet så, att det numera är förbjudet att inte bara publicera, utan också att inneha barnporr. Även om det inte, som vissa befarade, ledde till att man började beslagta vilka bilder på barn som helst till höger och vänster, censurera konstutställningar och liknande, kan man ändå ifrågasätta om det var en ändring som tjänade demokratin i Sverige. Yttrandefriheten mot trygghet och skydd för barn.

Upphovsrättslagstiftning. Här går utvecklingen uppenbarligen åt fel håll. Möjligen kunde man ha förutsett den när Disney tvingade en svensk seriefigur, Arne Anka, att byta näbb. Google har kritiserats för att censurera sökresultat i Kina, men faktum är att sökresultaten censureras i flera västländer, däribland USA, just på grund av upphovsrättsliga skäl. Rimligt? Yttrandefriheten mot rätten för någon att tjäna pengar på ickemateriella varor.

Rikets säkerhet. Man blir ju misstänksam. Minns IB-affären! Men förmodligen tjänas jag på att vissa försvarshemligheter inte kommer till fiendens kännedom, hur kul det än hade varit att blogga om dem. Yttrandefriheten mot demokratins rätt att försvara sig.

Uppenbarligen är yttrandefriheten inte ett så okomplicerat begrepp som det ibland framgår av debatten (lika lite som 'demokrati' är det).

Det kan framstå som småsint och dubiöst att dra upp sådana petitesser när civilisationernas krig står i farstun (är jag i själva verket en kristdemokrat som vill återinföra förbudet mot hädelse, tillhör jag al-Qaida, är jag en ond, själlös robot som styrs via Bluetooth från justitiedepartementet?), men det är min uppfattning att demokratin tjänar på diskussioner om demokrativärden och därför vill jag föra dem.

Nåt åt det hållet.

2 kommentarer:

Ulf Bjereld sa...

Alltid kul med folk som vill föra en juste debatt. Du väcker många frågor, sådana som vi faktiskt måste diskutera om vi skall kunna försvara yttrandefriheten.

Lundensis sa...

Det är inte svårt egentligen. Det ska vara tillåtet att trycka/säga vad som helst, men man skall kunna fällas för följderna. Några exempel: förtal, barnporr, copyright, bedrägeri, försvarshemligheter. Det sistnämnda är ju inget konstigt, för när man ger fienden hemligheter är det ju att likställa med stämpling till mord.