torsdag, februari 16, 2006

Trivial hätskhet

Jag läste nånstans, jag minns inte var, att en svensk språkman i första halvan av 1900-talet hade hävdat att det obehagligaste (rent ljudmässigt) som gick att säga på svenska var: "Ett hätskt trotskiskiskt manifest." De många konsonantljuden framstod som hotfulla och dissonanta. Nåja.

Hätskhet är hur som helst ett typiskt mänskligt karaktärsdrag. I dessa dagar kan vi se det i TV-bilderna från antivästdemonstrationerna i Mellanöstern i Muhammedkarikatyrernas bakvatten. Den enda danska exportprodukt som lär gå bra i de muslimska länderna är danska flaggor.

Den svenska hätskheten är lugnare. Och anonym. De flesta i det här landet är inget vidare på att gå fram till någon och säga dra åt helvete rätt upp och ner. På gott och ont, antar jag. BRIS kom med en rapport (och debattartikel) i veckan som visade att möjligheten till anonym mobbning genom e-post, SMS och liknande hade lett till stora problem för barn.

I den svenska bloggosfären leder möjligheten att göra anonyma inlägg knappast till någon organiserad mobbning, men väl till tiotusentals hätska utfall. Jag skulle tippa att företeelsen är vanlgast förekommande på bloggar med politisk inriktning. Det verkar vara så att socialister och liberaler helt enkelt är oförmögna att föra debatter på en ideologisk nivå. Istället argumenterar man med hjälp av epitet. "Lögnare", "konspirationsteoretiker", "terrorkramare", "blåbrun", "rödbrun" kan faktiskt användas hur många gånger som helst.

Även om debatter undantagsvis kan komma in på intressanta spår, utgörs huvuddelen av textmassan av beskyllningar om att den politiske motståndaren ifråga är ond och/eller korkad. erlanderbrigaderna får inte så många kommentarer överhuvudtaget, vilket jag tycker är ganska skönt. Själv har jag slutat läsa kommentarerna på många bloggar.

Men strunt i det. Någon har sagt att bloggarna är det bästa som hänt demokratin sedan allmän och lika rösträtt och så kanske det är. Då får man väl tåla lite ordbajs.

Avslutningvis: ur Lars och Martin Melins "Fiint språk": (Om varför överklassen i Stockholm talar med surrande 's') "Förklaringen är lika konstig som surret. Bättre bemedlade Stockholmsungdomar på 50-talet ville gärna visa att de varit på sommarnöje på västkusten genom att härma ett dialektdrag från Marstrand. Troligt? Nja, det finns i alla fall ingen bättre förklaring."

Lika skojigt som tungrots-r-en i min egen dialekt, enligt uppgift tillkomna genom att en fransk adelsman på 1600-talet hade talfel och bruket spreds över hela norra Europa för att folk uppfattade det som fiint.

10 kommentarer:

Christian sa...

Nils, du har en viss poäng. Det är väl därför det ibland är svårt att debattera med nassar/rasister - vi är helt enkelt så vana att bara bemöta dem med tillmälen, så när vi stöter på någon som verkligen står för det har vi inte slipat våra argument. (Tänk på Karolina Matti-debatten t ex - prata inte med dem, utan släng ut doktoranden istället.)

Dock tycker jag att det oftast är sossarna som dragit ner debattnivån. Det är, sedan Palme-eran, legio i socialdemokratin att hävda att borgarna tycker saker och ting pga av deras inneboende ondska.

Vad gäller dagens debattklimat tror jag att hätska attacker från höger är beroende av att man ser ett toppskikt i (s) som endast vill en sak: MAKT. Det är inte lönt att debattera med en motståndare som är beredd att tycka vad som helst, bara det ger mer makt.

Ulf Bjereld sa...

Om man alltid tillskriver sina motståndare onda motiv (som makt tydligen är) och sig själv goda (att stå för något t ex) så blir debatten ofruktbar i meningen att den inte leder någonstans.

Jagtror på en rationell debatt där vi försöker övertyga varandra med argument som vi kan finna rimliga. Fundamentalism är för mig att inte vara öppen för argumentation, att vägra ändra sig och att avvisa motståndarens argument utan egna motargument. Att mot bättre vetande hålla fast vid ståndpunkter alltså.

Christian sa...

"Fundamentalism är för mig att inte vara öppen för argumentation, att vägra ändra sig och att avvisa motståndarens argument utan egna motargument. Att mot bättre vetande hålla fast vid ståndpunkter alltså."

Tack Vänstra Stranden, jag kunde inte beskrivit socialdemokratin på ett bättre sätt än du gjorde här.

Inte nog att man håller fast vid en del samhällslösningar som bevisligen inte fungerar optimalt (obs, jag dömer inte ut allt (s) gjort med detta), typ den offentliga sjukvården. Man vägrar kategoriskt att titta på några andra lösningar.

I andra fall "triangulerar" man - inkorporerar motståndarens åsikt - och låtsas sen att man alltid tyckt så. Jmfr Ny Demokratis åsikter i flyktingfrågan och utfallet efter 12 års (s)tyre.

Jag demoniserar inte sossar - däremot raljerar jag över de som hade varit centerpartister eller nydemokrater bland dagens makthavare, om något av dessa partier varit "statsbärande".

Jag känner många sossar - en hel del av dem är också vettiga och ärliga i sin ideologi. Men det är ofrånkomligt att strebrar kommer att söka sig till det parti som har bäst chans att ge dem makt. Med detta menar jag inte att alla sossar är strebrar - däremot menar jag att de flesta strebrar i politiken är sossar, eftersom det lönar sig bäst.

Se på alla (s) företrädare i regeringen och säg sen om jag har fel...

Nils sa...

Det stämmer att en del politiska karriärister söker sig till socialdemokraterna. En del finns förmodligen också i alliansens "äntringsstyrka". Andra får söka sig till borgerliga ledarsidor och tankesmedjor i brist på andra karriärer (ingen nämnd, ingen glömd).

Däremot tror jag att du förenklar verkligheten om du tror att makt är det enda målet för politiska partier. Makt kommer alltid att vara ett delmål, det är en förutsättning för att kunna genomföra sitt program.

Men mellan höger och vänstern i Sverige går en ideologisk skillnad som i sista hand handlar om människo- och samhällssyn. Är vi individer eller ett kollektiv? (Naturligtvis både och, det handlar om skillnader i balanspunkter.) Den ideologiska skillnaden avspeglar sig i den förda politiken.

Socialdemokraterna är inte negativa till friskolor av maktbegär (vad skulle de vinna på det?), utan för att de har en annan samhällssyn än liberaler.

Moderaterna vill inte privatisera Sveriges naturtillgångar för att de tror att det ger en säker biljett till Rosenbad, utan för att de har en annan samhälssyn än socialister.

I sammmanfattning: borgarna är inte onda. De har bara åt helvete fel. Enligt mig. Och att det kommer hätska attacker från höger beror på att borgarna har förlorat alla val utom tre sedan 1932. Det skulle ju få vem som helst att bli sur.

Christian sa...

"I sammmanfattning: borgarna är inte onda. De har bara åt helvete fel. Enligt mig."

Jag tackar för det erkännandet - man får vara glad för det lilla :-)

Vad både högern och vänstern i Sverige många gånger glömmer bort är att även om den stora skiljelinjen går mellan vikten av frihet kontra vikten av solidaritet, innebär inte det att man bara kan koncentrera sig på en sak i taget.

Bara för att liberaler prioriterar frihet över solidaritet, innebär inte det att solidaritet är oviktigt. Detsamma gäller tvärtom - socialdemokrater prioriterar solidaritet över frihet, vilket inte innebär att frihet är oviktigt.

Jag tror att exempelvis Tage Erlander, Gunnar Sträng och Odd Engström funderade på dessa frågor ibland, och hade dem i bakhuvudet då de tog viktigare beslut. Jag är inte lika säker på att Thomas Bodström, Per Nuder och Barbro Holmberg gör det däremot. (Dagens understatement, från min sida :-)

Till sist får vi väl hoppas att både du o jag o Vänstra Stranden anser att denna debatt är en som "undantagsvis kan komma in på intressanta spår".

PS. Då jag är språkfascist, för att inte tala om en ren stavningssexist, kommer jag ALDRIG att gå med på "trotskiskiskt". Det heter "trotskisTiskt", vilket även Leo skulle hållt med mig om. Vid blotta åsynen av detta språkliga vidunder skulle han rotera i sin grav - om nu inte ishackan i nacken var i vägen.

Nils sa...

1) Det mesta ser bättre ut på avstånd. Nånting får mig att tro att en gräsrot på 50-talet kunde ha lika svårt för Erlander som jag har för en och annan i den nuvarande regeringen. Jag är ganska säker på att jag om tjugo år kommer att prata nostalgiskt om "på Perssons tid" och hur fantastiskt det var med det gröna folkhemmet och tänk vilken retoriker han var. Etc.

2) Det förringar inte möjligheten att du kan ha rätt. Hur ska man exempelvis se på Reinfeldts socialkonservativa svängning av Moderaterna? Är den ett uttryck för iskallt medianväljarberäknande eller för ett nytt sätt att tänka liberalt med solidariteten i bakhuvudet?

Ulf Bjereld sa...

Sägs flera bra saker här. Att saker ser bättre ut på avstånd är hur sant som helst. Samt att makten faktsikt är själva ändamålet med att partier ställer upp i val. Att sedan enstaka socialdemokrater och moderater är inskränkta är en helt annan sak. Dessutom får man inte glömma det tryck som offentligheten utsätter politiker för - de förväntas bete sig på ett visst sätt.

Christian sa...

Men hallå? Ni kan väl inte mena att det skulle vara idealet att makt är ett mål i sig, i en demokratisk stat? Jag vill att de om söker makt på andras bekostnad vill något mer med den än att berika sig själva.

Men så är det ju inte, det vet vi. Det är just därför jag är pessimist och vill begränsa politikers inflytande - och det är därför jag är liberal.

Vad gäller att allt ser bättre ut på avstånd - Palme-eran ter sig fortfarande lika kuslig som den faktiskt var, även på avstånd. Jag är säker på att jag kommer att se tillbaka på Persson-åren med lika mycket avsmak som jag känner nu.

Under Persson har det blivit allt mer uppenbart att det skapats en nomenklatura - ja, rentav en politisk klass, eller arvfurstendöme - med en liten klick som är nästintill oavsättbara. Jag hoppas verkligen att jag inte kommer att minnas det här som "den gamla goda tiden", för i så fall går inte Sverige mot en ljus framtid.

Nils sa...

Ingen har sagt att makt är ett mål i sig (utom du).

Som demokratisk socialist anser jag att det är bättre att makten är offentlig än privat. Alla medborgare har möjlighet att påverka politiken. Vi lever i en demokrati.

Och om du tror att Persson är oavsättlig antar jag att du kommer att ligga på soffan den 17 september ;).

Lundensis sa...

Vänsterfolket är ju inte rationellt, så det är ju inte direkt så att man kan resonera med dem. För att avreagera sig får man ägna sig åt lite mobbning istället ;)

Kolla in skillnaden mellan liberaldebatt.com och socialism.nu.

'Nuff said...