söndag, februari 19, 2006

Vadå yttrandefrihet?

Följande är egentligen ett (lätt redigerat) inlägg i en debatt om yttrandefrihet på en helt annan blogg, men jag blev så nöjd med det att det kommer här också.

I fallet med publiceringen av Muhammadkarikatyrerna i SD-kuriren är det uppenbart att den olycksalige pol.sak.-en på UD gjorde fel. JK hade redan prövat publiceringen, och då har inte UD något med det att göra, vare sig statsrådet eller hennes underlydande.

Vad gäller yttrandefriheten i allmänhet är det ett demokrativärde som är svårt att precisera, och därför brukar man undvika att göra det. Det är lättare att använda ord än att förklara vad de betyder, och i debatten om yttrandefrihet som kommit i Muhammadkarikatyrernas spår verkar det som att vissa av dem som står upp för att försvara yttrandefriheten glömmer bort att vi inte har någon "fullständig" yttrandefrihet i Sverige. Vad nu en fullständig yttrandefrihet skulle vara.

Jag önskar att vi hade kunnat ha total yttrandefrihet, men jag tror inte att det är möjligt. Däremot kan man mycket väl kritisera och diskutera de inskränkningar som i dagsläget finns.
Hets mot folkgrupp. Åke Green-domen visar att det är OK att hetsa mot homosexuella, men inte OK att hetsa mot exempelvis judar eller andra etniska minoriteter. Det är en märklig inkonsekvens. Antingen ska man låta nazisterna uppmana till förintelse på gator och torg, eller så ska man täppa till käften på pingstpastorerna. Tertium non datur. Här står två skilda demokrativärden i konflikt med varandra: yttrandefriheten mot trygghet och skydd för minoriteter.

Barnpornografi. Efter en hetsig debatt ändrades yttrandefrihetslagen på 90-talet så, att det numera är förbjudet att inte bara publicera, utan också att inneha barnporr. Även om det inte, som vissa befarade, ledde till att man började beslagta vilka bilder på barn som helst till höger och vänster, censurera konstutställningar och liknande, kan man ändå ifrågasätta om det var en ändring som tjänade demokratin i Sverige. Yttrandefriheten mot trygghet och skydd för barn.

Upphovsrättslagstiftning. Här går utvecklingen uppenbarligen åt fel håll. Möjligen kunde man ha förutsett den när Disney tvingade en svensk seriefigur, Arne Anka, att byta näbb. Google har kritiserats för att censurera sökresultat i Kina, men faktum är att sökresultaten censureras i flera västländer, däribland USA, just på grund av upphovsrättsliga skäl. Rimligt? Yttrandefriheten mot rätten för någon att tjäna pengar på ickemateriella varor.

Rikets säkerhet. Man blir ju misstänksam. Minns IB-affären! Men förmodligen tjänas jag på att vissa försvarshemligheter inte kommer till fiendens kännedom, hur kul det än hade varit att blogga om dem. Yttrandefriheten mot demokratins rätt att försvara sig.

Uppenbarligen är yttrandefriheten inte ett så okomplicerat begrepp som det ibland framgår av debatten (lika lite som 'demokrati' är det).

Det kan framstå som småsint och dubiöst att dra upp sådana petitesser när civilisationernas krig står i farstun (är jag i själva verket en kristdemokrat som vill återinföra förbudet mot hädelse, tillhör jag al-Qaida, är jag en ond, själlös robot som styrs via Bluetooth från justitiedepartementet?), men det är min uppfattning att demokratin tjänar på diskussioner om demokrativärden och därför vill jag föra dem.

Nåt åt det hållet.

torsdag, februari 16, 2006

Trivial hätskhet

Jag läste nånstans, jag minns inte var, att en svensk språkman i första halvan av 1900-talet hade hävdat att det obehagligaste (rent ljudmässigt) som gick att säga på svenska var: "Ett hätskt trotskiskiskt manifest." De många konsonantljuden framstod som hotfulla och dissonanta. Nåja.

Hätskhet är hur som helst ett typiskt mänskligt karaktärsdrag. I dessa dagar kan vi se det i TV-bilderna från antivästdemonstrationerna i Mellanöstern i Muhammedkarikatyrernas bakvatten. Den enda danska exportprodukt som lär gå bra i de muslimska länderna är danska flaggor.

Den svenska hätskheten är lugnare. Och anonym. De flesta i det här landet är inget vidare på att gå fram till någon och säga dra åt helvete rätt upp och ner. På gott och ont, antar jag. BRIS kom med en rapport (och debattartikel) i veckan som visade att möjligheten till anonym mobbning genom e-post, SMS och liknande hade lett till stora problem för barn.

I den svenska bloggosfären leder möjligheten att göra anonyma inlägg knappast till någon organiserad mobbning, men väl till tiotusentals hätska utfall. Jag skulle tippa att företeelsen är vanlgast förekommande på bloggar med politisk inriktning. Det verkar vara så att socialister och liberaler helt enkelt är oförmögna att föra debatter på en ideologisk nivå. Istället argumenterar man med hjälp av epitet. "Lögnare", "konspirationsteoretiker", "terrorkramare", "blåbrun", "rödbrun" kan faktiskt användas hur många gånger som helst.

Även om debatter undantagsvis kan komma in på intressanta spår, utgörs huvuddelen av textmassan av beskyllningar om att den politiske motståndaren ifråga är ond och/eller korkad. erlanderbrigaderna får inte så många kommentarer överhuvudtaget, vilket jag tycker är ganska skönt. Själv har jag slutat läsa kommentarerna på många bloggar.

Men strunt i det. Någon har sagt att bloggarna är det bästa som hänt demokratin sedan allmän och lika rösträtt och så kanske det är. Då får man väl tåla lite ordbajs.

Avslutningvis: ur Lars och Martin Melins "Fiint språk": (Om varför överklassen i Stockholm talar med surrande 's') "Förklaringen är lika konstig som surret. Bättre bemedlade Stockholmsungdomar på 50-talet ville gärna visa att de varit på sommarnöje på västkusten genom att härma ett dialektdrag från Marstrand. Troligt? Nja, det finns i alla fall ingen bättre förklaring."

Lika skojigt som tungrots-r-en i min egen dialekt, enligt uppgift tillkomna genom att en fransk adelsman på 1600-talet hade talfel och bruket spreds över hela norra Europa för att folk uppfattade det som fiint.

torsdag, februari 09, 2006

Guardian hyllar Sverige, som vanligt

ViaOm vi ska spetsa till det: regeringen behöver inte Kina-TV, regeringen har The Guardian.

Om man läser Guardian någotsånär regelbundet framstår mjölkmonarkin som ett progressivt paradis. Hyllningar från utsocknes brukar vanligen tas emot med svällande stolthet från vänsterbloggarna och med misstro, gnäll eller besinningslöst raseri från högersidan. Surprise. För a bit of both, läs Bäst i världen.

I en artikel i onsdagens tidning noteras den socialdemokratiska planen för att avskaffa Sveriges oljeberoende. Sverige befinner sig därmed "at the top of the world green league table".

Och vad jag tycker om att Sverige ska avskaffa oljeberoendet? Jag tycker naturligtvis att det är skitbra. Vad en viss fd moderatledare tycker överlåter jag åt andra att spekulera över.

Eric har också noterat detta.

Uppdatering: Via Högkvarteret får jag reda på att Faktum har börjat med "Freedom News Network" som parodierar borgarna i Fox-stil. Roligast är ändå en kommentar till inlägget på Högkvarteret, där Kina TV utmålas som ännu en socialdemokratisk konspiration. Ganska roligt.

onsdag, februari 08, 2006

Förbudsdanmark


Jag håller som bäst på att skissa på en studie över antitobakspolitik i EU. Som ni kanske känner till hade kommissionen en plan på gång om att förbjuda tobaksreklam för några år sedan, men det gick, som man säger, på röven. Nu blev det ju gigantiska varningstexter istället, och det är väl gott så.

En mer påtaglig strategi är ju annars att exempelvis förbjuda rökning i offentliga miljöer. Fler EU-länder har infört sådana förbud under väldigt kort tid. Utom Sverige är det (om jag inte minns fel) Norge, Finland, Spanien, Italien och Irland. Glömde jag något land?

Hur som helst: jag förutsåg att de cigarrökande tanternas Danmark skulle vara ett av de sista länderna med på tåget, och att man skulle våga slå till först när samtliga västländer hade infört rökfritt på krogen. Ack vad jag bedrog mig.

Jag höll på att sätta bubbelvattnet i halsen när jag på de danska lunchnyheterna såg att regeringspartiet Venstre planerar att lägga fram ett lagförslag om bara några veckor. Det ska bli rökfritt på restauranger, kaféer, barer, flygplatser, shoppingcentra, järnvägsstationer och idrottshallar.

Föga förvånande är socialdemokraterna positiva och pilsnerpopulisterna i Dansk Folkeparti negativa till förslaget.

Uppdatering: Jisses vad det går undan nu: britterna ska också förbjuda.