torsdag, januari 12, 2006

Vem bygger landet?

Vem bygger landet?

För ett tag sen var jag på middag hos några kinesiska vänner. De frågade mig om vad jag tyckte om att det föddes så få barn i Sverige. Jag svarade att det kanske kommer medföra demografiska problem inom en del områden, men att jag var positiv till lösningar med frivilligt rörliga människor. Jag fick genast frågan:"Men det blir ju färre riktiga svenskar då?". Jag försökte förklara att jag tycker huvudsaken är att skapa ett tryggt och rättvist samhälle i Sverige. De som sedan deltar och medverkar i samhället Sverige ÄR svenskar, oavsett hur de ser ut o.s.v.

De hade svårt att förstå min ståndpunkt och jag kan förstå det. Det har pågått en spirande våg av nationalism i Kina, som uppmuntras av Kommunistpartiet. Ursprung ska vara viktigt. Även om man inte gillar partiets politik påverkas man självklart av dessa strömningar. Strömningarna tar sig uttryck på många sätt: starka reaktioner när japanske premiärministern besöker Yasukuni-minnesplatsen, gatuslagsmål efter fotbollsmatcher mellan Kina-Japan, undertoner i litteratur om Han-kinesers skönhet, betoning av flertusenårig historia m.m.

Jag brukar normalt reagera kraftigt mot nationalistiska drag. Jag vill så gärna se en internationell värld, där det inte spelar någon roll hur folk ser ut, vilken stat de kommer ifrån o.s.v.. Samtidigt förstår jag att kineserna nog behöver en viss nationalism för att orka bygga upp sitt land. Jag ska förklara varför genom att belysa en del av samhällsstrukturen: rättsväsendet i Kina.

"Vi är de tusenden som bygger landet"
Oerhört många domare och advokater är korrupta. Det är inte ovanligt med domare som tar ut höga "konsultarvoden" för att besvara frågor om hur de kommer att döma (eller ombeds döma). Betydelsen av goda sociala kontaktnät är långt större än vad vi ens kan föreställa oss. Att vinna ett mål innebär ofta att "leka politik". De flesta advokater tar endast mål som ger goda inkomster. De som verkligen behöver bra försvar hänvisas till nyutexaminerade juriststudenter. Ett litet fåtal jurister kämpar emellertid vidare och driver mål för att det är rätt och riktigt. Och ett fåtal jurister försöker upprätthålla och sprida medvetande om beteendekoder.

"vi bar det fram i nöd och strid"
Att försöka verka för det man tror på krävs dock oerhört mod, viss försiktighet och mycket hårt arbete. Det krävs även en resursbas, annars kan du inte överleva. Och jag kan inte annat än beundra de människor som orkar att jobba dag och natt för att skapa ett mindre korrupt rättssystem. Det är människor som aldrig sett demokrati, men som brinner för att skapa ett framtida samhälle där alla ska ha en rättvis chans i livet. Och de vågar ta strid där andra väljer att vara tysta.

"i trots och längtan, i svält och armod"
Och jag undrar då vad som är drivkraften i dessa fåtal människor, som tar på sig bördan som majoriteten inte vill bära. Vilka är de som väljer att år efter år, dag efter dag, utan att någonsin ta semester eller någonsin vara lediga, arbeta för en gemensam rättvisare framtid? Ja, jag har inget enkelt svar på det, men det är människor som har en ideal bild och vågar stå för den. De har en tro på rättvisa starkare än de flesta jag någonsin mött i Sverige eller någon annanstans. En tro så stark att de är beredda att oförtrutet arbeta för den tron och den längtan och försaka sin egen personliga lycka.

"nu bygger vi den nya tid"
Men någonstans finns alltså nationalism med i bilden. Dessa fantastiska människor behöver tänka: "Jag vill bygga upp Kina som land." Nej, de hade inte gjort det för vilket land som helst. Det är genom känslor för det egna landet, som de lyckas skapa denna starka drivkraft. Dessa fantastiska människor behöver också tänka "Vi ska bygga upp vårt land så att vi kan stå fria från USA en dag.". Det är stoltheten över att få bygga upp just SITT land, som är så viktig.

Och hur mycket jag än älskar tanken om att värden som innebär rättvisa och demokrati m.fl. är något alla SKA vilja kämpa för oavsett var i världen så inser jag att det inte är så enkelt. Och om resultatet blir bättre och rättvisare än det är idag kan de nog behöva lite nationalism på vägen.

Inga kommentarer: