torsdag, januari 26, 2006

I skuggan av fågelbordet

Det var en vinter när snön låg djup och juriststudenten kunde från sitt skrivbord se småfåglar huttra utanför det rimfrostade fönstret. Näbbarna var för små för att gräva fram mat bland skräpet på gården och det som grävts fram av större fåglar vaktades även girigt av desamma.

Det kunde nu tyckas vara en strålande idé att äntligen hänga upp de där talgbollarna, som inköpts lagom till jul men som inte befunnits nödvändiga att hänga upp utomhus tidigare. Men ack, ack - de små fåglarna hann knappt skutta nära staketet med talgbollarna förrän de stora, svarta fåglarna kom kraxande och började slita sönder plastnätet för att sedan gulpa ner innehållet.

Det kunde då tyckas vara en bättre idé att placera födan inuti grannens fågelhus, dit endast små fåglar kunde komma in. Återigen kom de små fåglarna glatt skuttande och började nu även försiktigt knapra i sig godbitarna för att stärka sig i den stränga vinterkylan. Men ack, ack - som en ond ande dök snart en stor, svart fågel ner och skrämde åter bort de små fåglarna genom att hacka efter dem med sin stora näbb och elaka blick. Med hjälp av den långa näbben slet sedan den stora fågeln ut födan genom ingångshålet till fågelhuset och kastade girigt i sig alltihop.

Och vilka sätt som än användes för att distribuera födan så verkade de stora, svarta fåglarna ändå hitta något knep för att tillskansa sig födan för att därmed växa sig ännu större och starkare. Och de små, frusna fåglarna kunde inte annat än kura ihop sig på plommonträdets grenar och hoppas på snar tö.

Juriststudenten hade precis funderat över skattesystemets uppbyggnad och fördelningspolitiska syften när det lilla scenariot på gården utspelade sig. Oavsett hur skattesystem utformas i världen hittar alltid de resursstarka skattesubjekten kryphål. När kryphålen täppts till går det alltid att hitta nya kryphål. Och så blir skattelagstiftningen alltmer komplicerad och oförutsägbar för gemene man och småföretag, som inte har resurser att anlita skattejuristers tjänster. Hur kommer det sig att den stora, svarta fågeln envisades med att äta mer trots att den redan måste ha varit mätt? Och hur kommer det sig att människan så gärna strävar efter än mer pengar när man redan har mer än tillräckligt?

Juriststudenten återvände modfälld till sina böcker.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Platt skatt?

Ulf Bjereld sa...

Tips till småfåglarnas väl: Häng talgbollarna på långa snören. Då bär dem fortfarande de små fåglarna - som kan sitta på själva talgbollen - men de stora kan inte sitta på en gren elelr motsvarande och kommer inte åt talgen.

Osäker på hur man överför det till skattesystemet. Stora grundavdrag kanske?

Tomas sa...

Angående talgbollar hängandes i långa snören: tyvärr, de stora borgarkråkorna har i vinter lärt sig att flaxandes på stället bita av snöret. Nu krävs ståltråd. Ondskan har ingen hejd.