fredag, januari 20, 2006

Att komma hem ska vara ett cocktailparty

Att komma tillbaka till Lund är oftast trevligare än att vara i Lund; man upptäcker efter bara några timmar vad det är man tycker om med staden.

Jag kom tillbaka till Lund efter att ha varit utomlands i ett par veckor och skulle bara fixa några grejer (andrahandsbokhandeln, biblioteket, kontoret - det vanliga). Det tog naturligtvis flera timmar.

kontoret träffade jag chefen och två av mina kollegor. Det tog sin rundliga tid. Utanför biblioteket stötte jag på Chrille R och erlanderbrigaderna-Tomas. En halvtimme senare sprang jag in i Viktor på Kyrkogatan, som var på väg för att prata redaktörskap med Anders Mortensen på Bishop's Arms.

Det förtjusande med Lund är tätheten. Man springer på bekanta och vänner stup i kvarten. Ibland kan det ta mig tre kvart att gå genom Lundagård. Det är som om staden är ett enda stort cocktailparty där man rör sig mellan samtalen som i ett överstort vardagsrum.

Men vi backar bandet en vecka. Min fru och jag är på Gran Canaria för att försöka koppla av från arbete och studier. Det visar sig att våra grannar på hotellet också kommer från Klostergården. Han pensionerad plåtslagare; hon fd postkassörska. Vi kommer alldeles utmärkt överens och diskuterar nedlagda Lundarestauranger, problemet med danska chefer, arbetsstolthet och rostiga cykellås medan whiskygroggarna flödar i turisthelvetets flottstinkande skymning.

Jag är akademiker. Nästan alla jag umgås med är akademiker. Inte ens i Partiet träffar jag särskilt många icke-akademiker, för min s-förening är en studentklubb. Det krävs en resa till en ö utanför Afrikas kust för att jag ska träffa en arbetare från min egen stadsdel.

Min hemstad är en segregerad stad. Jag lever ett segregerat liv. Jag måste börja fundera över hur det ska kunna förändras.

2 kommentarer:

steffanie sa...

Men är inte Lund lite "gated community"? Varför ser alla, förutom alkisarna mitt emot stationen, ut som högskoleutbildade a-barn från stabila kärnfamiljer?

Nils sa...

De allra flesta du SER på stan är docentslynglar (lokal benämning för - ja du förstår). Icke-akademikerna är helt osynliggjorda. En docentslyngel i min bekantskapskrets som är född och uppvuxen på Klostergården, ett område med särskilt många arbetare, frågade mig en gång om det överhuvudtaget fanns icke-akademiker i stan.

Men Lund är en större industristad än Malmö. På Tetra Pak, Åkerlund & Rausing, Gambro, Universitetssjukhuset, Pågens och en rad andra verksamheter i stan arbetar tusentals människor som aldrig ens varit inne i Lundagård.

Det är ett mysterium.