torsdag, december 01, 2005

Världen borde gråta över sin förlust!!!

Han satt längst fram ganska långt till höger om mig i föreläsningssalen - en kinesisk student eller forskarstuderande i ungefär min egen ålder. Jag kallar honom för BuMingBai här. Föredraget hölls av en jurist från brittiska SOAS med ett mångårigt engagemang i kinesisk familjerätt. Fokus var kring hur mäns våld mot kvinnor i hemmet skulle stävjas. Mörkertalet anses vara stort, men antalet fall anses ändå ha ökat jämfört med tidigare år. Varför? Förklaringar som gavs handlade om att kvinnor än mer i en ökande industrialisering hamnar mellan statens intressen och traditionella familjeintressen (läs: den traditionelle mannens intressen), mellan behovet av kvinnor som arbetskraft i en växande ekonomi och kvinnors traditionella ansvar i hemmet. Kanske inte så olikt vissa outtalade förväntningar i Sverige, även om få män i dagens Sverige skulle uttala dem högt. Samtidigt väldigt olikt ändå. Det är inte lika ofta man hör om misshandlande män som kastar ut sina fruar från sjätte våningen och ändå ursäktas av sina grannar och sin familj. Det är inte heller lika ofta man hör om polis som vänder i dörren när det förstår att en anmälan om misshandel rör misshandel inom äktenskapet. Eller om domare och advokater som avråder kvinnor från att söka skilsmässa och hellre försöka lösa problemen inom familjen.

Länge undvek Kommunistpartiet att införa reformer på exempelvis äktenskapslagstiftningens område (bland annat gällande skilsmässor) för att sådana reformer inte skulle uppskattas av landets bönder, som upprätthåll den traditionella patriarkala socialismen. På senare år har dock en mängd straffrättsliga lagar antagits i Kina med syfte att skydda kvinnor mot mäns våld och trakasserier. Senast just idag trädde en lag om förbud mot sexuella trakasserier i kraft. Dessvärre är det få fall som ens kommer upp i domstolarna (där majoriteten av domarna är män). Istället sker många uppgörelser fortfarande ofta privat mellan familjerna.

Som alltid när jag under de senaste åren läst artiklar om det ökade våldet mot kvinnor i t.ex. Kina kommer jag att tänka på vilka möjligheter världen går miste om genom att dessa kvinnor inte får komma till sin rätt. För ett land som Kina formas den nuvarande snabba utvecklingens riktning i hög grad av dess medaktörer. Det är nödvändigt att kvinnorna får vara med på lika villkor och skapa det framtida samhället. Det är de långtifrån idag.

Samtidigt är jag ingen hyllare av den ensamma kärnfamiljen, som utgör större delen av vår familjebild i Sverige. Jag har själv som barn under kortare tid sett storsläktens möjlighet att ge stöd och kärlek samt den varma vänskap som därigenom kan uppstå mellan människor ur flera olika generationer. Samtidigt kan en daglig kontakt även ge begränsningar och moraliskt ansvar att hålla problem inom släkten på ett ytterst osunt sätt. Går det att skapa familjestrukturer som behåller en del av fördelarna från båda extremerna?

BuMingBai var den förste att ställa frågor efter föredraget. Han undrade skeptiskt hur det kom sig att föreläsaren hela tiden utgick från att kvinnor inte hade samma möjligheter i Kina. Det kunde han inte alls förstå även om han inte ifrågasatte faktauppgifterna. Det blev dödstyst i salen efter att han ställt sin fråga, folk som viskat till varandra tystnade, stelnade till. Jag kände plötsligt en oerhörd sorg över hur långt kampen har kvar. Det är så många som aldrig kommer kunna övertygas med ord utan måste övertygas i handling. Jag hoppas innerligt att den skolning jag fått i politiskt jämställdhetsarbete i Sverige ska räcka för min framtida gärning i Asien. Förändringar kommer att ta tid. Tyvärr ser jag inte annat än att världen kommer gå miste om ytterligare många miljarder kvinnors tankar, initiativ och handlingar innan förutsättningarna förhoppningsvis ser annorlunda ut.

1 kommentar:

Nils sa...

Stark text. Och välskriven som vanligt. Välkommen in i spelet!