onsdag, december 07, 2005

Vilket pris är vi villiga att betala?

Idag låtsas jag vara tysk medborgare. Tyskland anses bl.a. genom sin Grundgesetz och "rule of law" vara en demokratisk rättsstat. Staten har bland annat som uppgift att skydda sina medborgare, men i en demokratisk stat får ändå medborgarna förmodas ha åsikter om hur de beskyddas. Alla metoder är säkerligen inte acceptabla, särskilt inte om de utgör ett led i vidaretransport av fångar för tortyr. Inte heller om de innebär att jag som tysk medborgare utan föregående prövning kan föras utomlands några månader för hårda förhör innan jag vid eventuell oskuld återbördas till Tyskland. (Jag som trodde grundlagen skyddade mig från sådana övergrepp?)

Rice har förmodligen rätt i att CIA:s handlingar kan ha bidragit till att rädda liv i Europa. Det är däremot viktigt att komma ihåg att det är en (bi-)effekt, men aldrig huvudsyftet. CIA:s handlingar utförs för att säkra USA:s intressen och den amerikanska säkerhets- och försvarsbudgeten är också lagd därefter. Terroristbekämpning är säkerligen ett av syftena, men vilka fler finns som jag inte känner till. Ställer jag verkligen upp på dem?

Som enkel medborgare måste jag förstås ibland lita på att staten handlar för mitt bästa även om en del uppgifter måste vara hemliga för att skydda just rikets säkerhet m.m., men ska jag verkligen lita på att en annan stat vill mitt bästa? Jag känner endast till ett av flera syften och en obehagskänsla biter sig fast trots att jag går med på att metoderna kan bidra till att rädda liv. Metoderna kan kanske rädda liv - men hade jag velat betala priset om jag haft ett val? Finns det andra metoder som skulle kunna ge goda resultat? Det jag inte vet i det här fallet gör att jag inte nöjer mig med att få höra att jag är skyddad och ska känna mig trygg. Genom historien har inte så få människor ansett just demokratiska värden vara mer värda än livet självt. Om vi för att åstadkomma trygghet för vissa grupper negligerar grundläggande värden, vad är då kvar?

När vi omger oss med för mycket hemlighetsmakeri kring vad som påstås upprätthålla och skydda demokratin så riskerar vi istället undergräva demokratin. Oförmärkt glider vi över från "rule of law" till "rule of men", där USA i det här fallet står över grundlagen, vilket ingen skulle kunna göra. Vem avgör att ett undantag är motiverat? Transparens och öppenhet hjälper onekligen fiender till staten, men hemligstämplingen är en underskattad och farlig fiende.

Vilket pris är vi villiga att betala för effektiv terroristbekämpning? Och när vi betalat priset - vilken förändring har vi då gjort av oss själva? Är vi beredda att betala även det priset?

1 kommentar:

Ulf Bjereld sa...

Harold Pinter har idag sagt en del tänkvärda saker kring amerikansk uppfattnng i dessa frågor. Se på http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=42274&a=500751 där hans föreläsning finns i text.

Jag är rädd att vurmen för demokrati har skapat en blindhet för människans oförytterliga rättigheter - att vår längtan efter ett rättfärdigt system legitimerar brott mot individer.

Det finns någon som sagt att ett samhälles moraliska halt kan avläsas i hur de behandlar sina fångar. Jag tycker det länder till eftertanke.