onsdag, december 07, 2005

Tsunamin och globaliseringen, del 1

Med hänvisning till den senaste tidens diskussion om regeringens agerande i samband med tsunamin i december 2004, kommer här en liten bloggartikelserie om tsunamin och globaliseringen. Texten är en lätt bearbetad version av en artikel som skrevs inom ramen för en kurs i statsvetenskap i januari 2005 och kommer att serveras i tre delar under resten av veckan.

För att underlätta läsningen har alla litteraturhänvisningar tagits bort. Om man vill ha den fullständiga texten går det bra att maila på Nils snabel-a radioaf punkt nu.

Efter tsunamikatastrofen i Sydostasien i december 2004 grep bland andra västerländska stater också den svenska in för att skydda sina medborgare utomlands på ett sätt som den inte hade gjort tidigare. Samtidigt kritiserades Utrikesdepartementet, utrikesministern och statsministern för att de hade gjort för lite och för sent. Det verkade som att det för många svenskar var fullkomligt självklart att statliga myndigheter skulle stå till tjänst för dem även utanför landets gränser utöver det konsulära bistånd som svenska ambassader och konsulat normalt lämnar.

Även om naturkatastrofen i övrigt visade på en oerhörd vilja från västerländska länder och länder i regionen att hjälpa till med ekonomiskt bistånd och konkreta arbetsinsatser och överhuvudtaget framstod som ett skolexempel på hur händelser av den här typen i en allt mer globaliserad värld betraktas som ett problem för hela världssamfundet, kan alltså samtidigt skönjas ett delvis nytt verksamhetsområde för (i alla fall de västerländska) staterna i deras förhållande till sina egna medborgare.

Jag har valt att inrikta mig på denna utvidgning av statens skyldighet att skydda sina medborgare och försöker samtidigt visa hur de nationella intressena och den nationella identiteten förblir även i den globala byn.

Globalisering förknippas ofta med ekonomiska trender, men den kan också sägas inkorporera sociala och politiska faktorer. Staterna i världen blir allt mer beroende av varandra på grund av dessa faktorer, vilket får konsekvenser bland annat för staternas utrikespolitik.

För att skydda sina medborgare har staterna vanligen en säkerhetspolitisk strategi. Med säkerhetspolitik har traditionellt avsetts militär nationell säkerhet, men i två etapper har säkerhetsbegreppet utvidgats, först till att omfatta (internationell) militär, ekonomisk, miljö- och social säkerhet och sedan till att även omfatta mänsklig, nationell, regional, global och identitetssäkerhet. En alltför bred definition av säkerhetspolitik kan utgöra ett problem i sig, men enligt en definition sägs att ”allt som motiveras med hänvisning till oerhörda hot” är säkerhetspolitik.

Det kalla krigets slut har minskat risken för militära invasioner i Sverige, varför säkerhetsdiskussionen har förskjutits till att mer handla om andra hot mot medborgarnas välbefinnande. Fokus hamnar då på andra problem i omvärlden, som hot mot miljön, men också ekonomisk misär och politiskt förtryck. Som ett mer direkt hot mot medborgarnas välbefinnande, som också kräver ett mer direkt ingripande av regeringen kan dock ses fysiska hot mot svenska medborgare utomlands, vilket kommer att visas under de kommande dagarna.

1 kommentar:

Gunilla Hasselberg sa...

Hej

Jag skickar två texter

Det första är en insändare jag skickat till bl. a. DN, den var med i DN i torsdags, något förkortad.
Det andra är ett mail jag skickade ut till ett antal organisationer.



Är global solidaritet en utopi?

Vad har vi människor för ideal? Vilken framtid drömmer vi om för våra barn och barnbarn?

Hur tänker vi att vårt samhälle ska se ut? Har vi några idéer om det?
Jag tror att alla har visioner, alla har drömmar, alla längtar efter en bättre, mer rättvis värld.

I politiken däremot, där tycks politikerna tro att vi alla är egoister, att alla röstar på det parti som erbjuder de förmånligaste villkoren. Ungefär som om det är en hemförsäkring de försöker sälja, inte en vision om en bättre värld.

Min vision ser ut så här: Rättvisa och global solidaritet. Jag längtar efter en värld där vi alla bryr oss om varandra. Jag vet att många gör det redan, men i Sverige lämnar vi ut flyktingar till tortyr. Vi låter hemlösa frysa ihjäl på gatorna. Vi letar inte reda på försvunna barn.
När vi inte ens längre bryr oss om de människor som finns alldeles nära oss, hur lite tänker vi då på dem i andra länder?

Jag vill starta ett nytt politiskt parti, Global Solidaritet.

När jag var barn, och fick se bilder på svältande och sjuka barn i andra länder så blev jag väldigt upprörd. Jag förstod helt enkelt inte att de vuxna inte gjorde något. När jag själv blev vuxen var jag redan så nedslagen och hade fått en känsla av maktlöshet inför vad som pågick.

Nu har jag bestämt mej för att börja göra något åt saken, nu när jag själv har fått både barn och barnbarn.
Jag orkar inte längre leva med den kunskapen att vi i västvärlden berikat oss genom västvärldens imperialism och genom utnyttjandet av jordens ändliga resurser.

Jag vill att partiet Global Solidaritet ska arbeta för en fredlig övergång till ett annat system och en annan fördelning av jordens resurser, till en värld där inte längre någon ska behöva dö av svält, där alla barn ska kunna gå i skolan, där alla ska ha tillgång till näringsrik mat, rent vatten, frisk luft, ett eget hem.

Jag tror att politiker är rädda för att erbjuda en lösning som innnefattar att vi kanske blir tvungna att sluta överkonsumera i västvärlden. Politikerna är ju så vana att locka väljare med enbart erbjudanden om bättre villkor. Jag tror att vi människor mår bättre av att veta att alla människor på jorden får ett värdigare liv, och att vi då inte nödvändigtvis behöver köpa modekläder till oss själva för tusentals krionor i månaden. Kläder som i många fall är sydda av barnarbetare.

Jag vill också att partiet ska verka för en öppnare värld där människor inte ska bli dåligt behandlade pga hudfärg, klasstillhörighet, kön, etnisk tillhörighet, religion, sexuell läggning, funktionshinder eller ålder.

Vi pratar om rasism, men när vi gör det nämner vi sällan de stora sambanden. Rasismen har installerats hos oss av de imperialister som lade under sig världen utanför Europa som sina kolonier. Det var ett sätt för dem att försöka rättfärdiga den dåliga behandling de utsatte alla människor för, som inte var av europeiskt ursprung.

Min vision på längre sikt är en värld med öppna nationsgränser, där alla världens länder ingår i en federation av stater som samarbetar för fredliga lösningar på alla konflikter.

Jag vill gärna att ni som är intresserade av denna tanke, att starta ett nytt politiskt parti, tar kontakt med mej.

Hälsningar

Gunilla Hasselberg, Skarpnäck, Stockholm, gunilla122@hotmail.com

Skarpnäck den 10 februari 2007


Hej

Jag tar nu initiativet till grundandet av ett nytt politiskt parti i Sverige. Avsikten är att partiet skall ställa upp i nästa val, år 2010.

Partiets namn: Global Solidaritet

Partiets mål: Göra slut på orättvisor och förtryck i världen.

Jag tror att vi har kommit till den punkten i historien där detta skulle vara möjligt att genomföra.

Vi i västvärlden orkar inte längre leva med den kunskapen att vi berikat oss genom västvärldens imperialism och genom utnyttjandet av jordens ändliga resurser. Det kapitalistiska systemet är inte hållbart i längden.

Partiet Global Solidaritet ska arbeta för en fredlig övergång till ett annat system och en annan fördelning av jordens resurser, till en värld där inte längre någon ska behöva dö av svält, där alla barn ska kunna gå i skolan, där alla ska ha tillgång till näringsrik mat, rent vatten, frisk luft, ett eget hem.

Partiet ska också verka för en öppnare värld där människor inte ska bli dåligt behandlade pga hudfärg, klasstillhörighet, kön, etnisk tillhörighet, religion, sexuell läggning, funktionshinder eller ålder.

Min vision på längre sikt är en värld med öppna nationsgränser, där alla världens länder ingår i en federation av stater som samarbetar för fredliga lösningar på alla konflikter.

Jag vill gärna jobba för dessa mål. Min drivkraft är helt enkelt att jag är trött på att se allt elände i världen och att det är på tiden att vi gör någonting åt det nu meddetsamma. Jag önskar att alla som delar samma vision kan börja samverka med varandra. Jag vet att det finns många organisationer med liknande mål, och jag hoppas att ni som är aktiva i dessa organisationer ska inse fördelen med att skapa ett politiskt parti som en plattform för det fortsatta arbetet.

Det första steget är att samla ett antal peroner som vill vara med om bildandet av Global Solidaritet som politiskt parti. Nästa steg är att utarbeta ett partiprogram och att värva medlemmar till partiet.

Ni som skulle vilja vara med och utarbeta dessa planer och deltaga i grundandet av partiet Global Solidaritet, maila mej, så ordnar jag ett möte.

Hälsningar

Gunilla Hasselberg