torsdag, december 22, 2005

Lunds universitet är paradiset

Som Sydsvenskan också har noterat (ej på nätet) har Der Spiegels universitetsbilaga (jodå, det går utmärkt i ett sådant land, här låg Dagens Forskning i dödsryckningar från dag ett) gjort ett knäck på Lunds universitet. Jag drar mig till minnes att en reporter från just Unispiegel gjorde en kort intervju med mig i oktober 2004 när jag gjorde ett kort inhopp på fjärde våningen igen. Det kanske är samma.

Lunds universitet utmålas som ett paradis för studenter - Ein weiterer Tag im Paradies är rubriken - och såväl nationer som avslappnade umgängesformer med lärarna prisas, liksom det faktum att alla studenter har en olycksfallsförsäkring genom universitetet. Det där sista brukar universitetet dock tala tyst om. Inte minst är det ett stort plus att studier fortfarande är avgiftsfria i Sverige.

Artikeln slutar med ett råd från en tysk utbytesstudent: Den som inte har arbetat bakom baren på en nation, har inte upplevt Sverige. Vilket möjligen förklarar att det är så våldsamt många utbytesstudenter som just står bakom baren på nationerna i den här staden.

6 kommentarer:

Susanne sa...

Ja - att vi nuförtiden självklart duar våra lärare är förvisso en viktig positiv skillnad. Att däremot universitetet i olika sammanhang framhålls pga det enorma aktivitetsutbudet för studenter men inte för ex. god utbildning och hög anställningsbarhet för utexaminerade studenter är troligtvis inte alltid helt orättvisande, men likväl synd. Att alltför ofta förknippas med enbart ord som tradition och brett aktivitetsutbud är inte så hållbart i längden.

Nils sa...

Jag är fullkomligt övertygad om att det är just det enorma aktivitetsutbudet som gör Lund till en av Sveriges bästa högskolor (i alla fall för anställningsbarheten och den personliga utvecklingen). Utbildningen tror jag inte alls så mycket bättre än i, vad ska vi säga, Malmö.

Susanne sa...

Det enorma aktivitetsutbudet är mycket bra, men inte tillräckligt. Alla vill/kan inte engagera sig av olika skäl - t.ex. tycker inte alla att de "passar in" i föreningarnas aktivitetstraditioner. Hur skapas en utbredd utbildningsmiljö där idéer, tankar och teorier "surrar" och testas till höger och vänster överallt i hela stan, där studenter och lärare möts för "surrande diskussioner" och mellan ämnesområden? God utbildning är inte att sitta på kammaren och slita i några år, god utbildning är bl.a. att få delta i "surret" och utvecklas genom det.

Nils sa...

Jag tror att det finns så pass många olika föreningstraditioner att alla kan bli saliga nach eigener Fasson. Det finns en studentvärld utanför tegelbunkern.

Men även om man hatar föreningslivet finns det många möjligheter att ta del av det intellektuella livet. Det finns tiotusentals studenter och tusentals forskare på en mycket begränsad yta i Lund, samtidigt som Malmö, Köpenhamn och Berlin bara är 10 minuter, en timme respektive en förmiddag bort.

Dessutom kommer en ständig ström av intressanta besökare (nu senast ett halvt dussin nobelpristagare)som man kan lyssna på och ställa frågor till.

Varför inte börja med att prata med kursläraren i föreläsningspausen? Bara det. Jag hävdar att den surrande utbildningsmiljön redan finns där.

Fast jag har träffat en del studenter som bara är ute efter att bli färdiga så fort som möjligt. Det sociala umgänget har de bara till begränsad del med andra studenter. Ofta kommer de från arbetarklassen och arbetar extra istället för att ta lån. De har inte tid att dra nytta av utbildningsmiljön, och därför får de också det svårare efter examen.

Där tror jag att den verkligare utmaningen ligger - att göra det möjligt och attraktivt för ALLA studenter att dra nytta av sina extrakurrikulära studier.

Anonym sa...

Det viktigaste är väl ändå att knyta kontakter som blir avgörande för det fortsatta byggandet av välfärdssamhället. Upp trälar uti alla stater!

Johan Almqvist sa...

Jag nominerar "anställningsbarhet" till svenskans Un-Wort des Jahres 2005.