onsdag, november 02, 2005

we are family

En kongressvakts betraktelser

Att befinna sig på en S-kongress är en varm upplevelse, i alla fall för en partimedlem. Och det trots att Stig Malm gnäller över den kyliga hangarplenisalen. Det är ju så många bekanta här. Gamla vänner återses och nya bekantskaper görs. Lägg till den politiska glöden hos ombud och volontärer. Mässan har förvadlats till en reaktor, driven av sosseuran.

En och annan som man inte har sett på länge har lite mer bråttom nu, en annan uppsyn. Ett annat skägg. En ny dräkt. De har blivit lite viktigare, kommit lite längre upp i hierarkin. En nickning istället för en kram. Men de är undantag och det är mänskligt att elitista sig lite ibland. Att jobba på departement är för ju för många som att få ett skivkontrakt. Coolt.

De flesta har tid, tar sig tid. Även statsråden. Jag byter några ord med Bosse Ringholm om senast i Lund när han talade på kafé Athen. Bosse gillade eftersitsen på O'Vesuvio bäst.

Klockan 16.30 på tisdagen föreslås att talartiden ska utökas från två till tre minuter. Det blir ett jäkla liv i salen. Talartiden får ligga kvar på två minuter. Jubel. Talmannen förvånas: ”aldrig har jag varit på en kongress där ombuden jublar när deras talartid kortas, men ok…”
Ombuden visar sig dock nog så debattvilliga när föräldraförsäkringen kommer upp. Och natten innan när de aldrig ville tystna.

Trehundra volontärer arbetar för att kongressen ska vara möjlig. Fantastiska människor, fantastiska gräsrötter. Det viktigaste är kanske inte alltid själva arbetsinsatsen, utan att alla är med. Att vi alla är här, är tillsammans. Är en del av rörelsen. Ombuden gör vågen inne i kongresshangaren.

Möjligen en mer märklig upplevelse för en utomstående. Aron från Flamman känner sig utanför. Klagar över att ingen vill prata med honom. Istället försöker han pumpa Lisa från Avantgarde på skvaller. Och för den som vill ha riktigt skvaller hjälper det ju knappast att läsa bloggarna. Kanske för att det hemliga skvallret förs på de hemliga bloggarna?

Avslutningsvis: när man på kongressen upplever den samlade mängd politiska övertygelser och den samlade mängd energi och vilja som finns bland ombud och aktiva att förändra Sverige och världen till något bättre, då förstår man att SAP är ett kraftpaket som kan och vill vinna valet.

3 kommentarer:

Nils sa...

Det är ganska lätt att tro att man kan vinna valet när man är på partikongress. Det viktigaste är att följa upp en del av de mer kontroversiella besluten. Som tillexempel att målet om 4 procents arbetslöshet övergavs till förmån för full sysselsättning. Det är grejer det.

Och så naturligtvis att ta vara på initiativkraften. Och ilskan över div. orättvisor. Typ.

Anonym sa...

Mina tankar går till flyktingarna, de apatiska barnen och sen till värmen från en reptil vid namn migrationsminister.
När socialdemokrater tar ord som värme,alla ska med, allas lika värde - då stiger ett förakt för politik och politiker som en skogseld. Hur kan man hyckla och (s)vika så...
vi är många som hade behövt förtroende istället för detta förakt

Gabriel sa...

Ekots bloggkrönika tar denna veckan upp parafraser...