onsdag, november 09, 2005

Sån är han men sån är inte vi

Medan jag väntar på tillfälle att kunna lägga vantarna på Göran Sonnevis nya diktsamling Ocean bläddrar jag lite i hans förra, Mozarts tredje hjärna. Sonnevi är en av mina absoluta favoriter. Även om det låter banalt kanske jag kan säga att det har att göra med att han kan vara personlig och tala om de stora sammanhangen samtidigt. Plus att jag gillar hans sätt att koppla ihop teoretisk fysik och matematik med lyriken. Sonnevi är också gammal lundensare (rubriken är hämtad från hans q-vers i Lundagård). Jag fastnar för en dikt som kan kännas lite otypisk för Sonnevi; här finns inga grekiska uttryck, inga ord om krig och folkmord, ingen musik, inga matematiska facktermer, ingen kabbala.

Jag vet inte heller
var jag är
sa jag, när du sagt
att du inte visste
Då började du gråta
Som om sorgen och ångesten var
det enda verkliga
den enda platsen
för livet

Sedan sa du
att jag i alla fall inte var
så ledsen
Jag sa
inte emot

För vi vet
ingenting
om varandras natt
om varandras mörker
om varandras stjärnor
mörkt gnistrande

Inga kommentarer: