fredag, november 25, 2005

En dansk neger

Efter att serien tydligen har gått hela hösten har jag först nu upptäckt att dansk TV (DR1) har köpt in "High Chaparall"-konceptet. Jag får alltid en lite konstig känsla när jag ser samma programkoncept på en ny kanal. Allt är likadant, men ändå inte. Som Hit med sangen, som är den danska versionen av Så ska det låta. Till och med programledaren ser ut som Peter Harryson (och klär sig likadant). Fast han sjunger bättre.

Danmarks svar på High Chaparall har en lite annan inriktning. Programmet heter Negermagasinet och görs av två svarta danskar: Vincent Byakika som har rötter i Uganda och studerar journalistik, och John Zulu, som är född i Mocambique och läser historia på Köpenhamns universitet.

Programidén är följande: "Negermagsinet har brugt sommeren i USA på at opstøve gamle negerstjerner i Hollywood og besøge dem i deres egen verden." Sålunda får man träffa på Bubba Smith från Polisskolan, Coolio och Richard Roundtree, aka Shaft.

I programmet igår besöktes Spliff Star, som är en rapartist som har samarbetat med Busta Rhymes. Vincent och John bjöd på traditionell dansk julmiddag i hans hus i Los Angeles, komplett med glögg, dans kring granen (Nu er det jul igen) och mandelgave. Spliff Star rökte mycket, mycket hasch och gjorde ett sorgligt intryck. Och det hela påminde mycket om High Chaparall.

För den intresserade finns de hittills sända programmen på hemsidan. God fornøjelse!

För övrigt 1: Cirkeln är sluten. Idag gör DN:s På Stan ett fyrsidigt knäckABF.

För övrigt 2: På måndag frågar Filip Hammar och Fredrik Wikingsson ut fd lundastudenten, statsministern mm Ingvar Carlsson på Studentafton. Biljettvarning.

torsdag, november 24, 2005

En rökefri jul?

Namn och nytts Swanberg listar i dagens DN årets hetaste jultrender. Apropå rökförbudet spår Swanberg:

”Tomtebloss är en produkt som kommer starkt i år och det hänger samman med rökförbudet på krogar och kaféer. Många uppskattar att tända ett tomtebloss efter en god middag och för dem som försöker bli kvitt ovanan finns numera magnesiumtuggummin att tugga på som alternativ.”

Det spelar måhända ingen roll vad staten släcker. Folket hittar alltid nya saker att tända på.

onsdag, november 23, 2005

Hot spot Kalmar

Många kalmariter slutar vara kalmariter när de tar studenten. Då flyr de till Lund, Stockholm eller London för att få andas och utvecklas. Kalmars enda indieklubb hette länge klubb ’Bored’.

Varför? Jo, för att innovation i Kalmar är att köpa in 5000 bjällror á 1,20 riksdaler för att de kommunanställda ska pingla på varandra när kollegan gjort något bra. Därför.

Någon som känner sig manad att styra upp den stan?

Personer är det politiska

Jag och mina glada kamrater S och P skriver en uppsats om stadsbyggnadsprocesser och av naturliga skäl hämtar vi våra case på nära håll. Forskarbyn Ideon är ett av fallen och idag fick vi brådstörtat bege oss ut till en viss före detta rektor på Lunds universitet eftersom han skulle slänga sitt bakgrundsmaterial till en bok om Ideon som han skrev för några år sedan, hopsamlat under några decennier.

Det är tacksamt att prata om händelser som ligger långt bak i tiden. Pensionärer kan vara så mycket mer uppriktiga än folk som står upp till halsen i nuet. Professor W. överlämnade glatt hundratals dokument; intervjuer, minnes- och dagboksanteckningar, protokoll, brev.

Jag bläddrade hastigt igenom en bunt och hittade ett brev från dåvarande rektor Nils Stjernqvist till Olof Palme hösten 1982. Det började "Broder! Välkommen tillbaka som regeringschef!" och fortsatte med en önskan om att den dåvarande landshövdingen i Malmöhus län borde få sitt förordnande förlängt med ett år, eftersom man var mitt uppe i ett viktigt samarbetsprojekt (som skulle leda fram till Ideons grundande).

Svaret kom snabbt. "Broder! Hörjel har fått sin förlängning. Jag kommer gärna ner vid tillfälle."

En annan rolig grej, från minnesanteckningar efter en intervju: "NN går inte att prata med, den vägen är stängd. Han är med i samma jaktlag som Peter Honeth." Hihi.

PS: Pelle Rödin är tillbaka med Utbildning med klass. Missa inte det.

måndag, november 21, 2005

Globaliseringen, inte den förda politiken

DN (och andra) skriver om General Motor's varsel av 30 000 amerikanska industriarbetare.

Jag har ofta diskussioner med kompisar och släktingar om arbetsmarknaden i Sverige och globaliseringen. Vissa av dem fördömer regeringens (om man ska vara ärlig, alla västregeringars) satsning på utbyggnad av högskolan som ett medel att bekämpa arbetslösheten när miljontals jobb för okvalificerad arbetskraft flyttar eller försvinner. De tycks tro att det finns sätt att behålla industrijobben i Sverige. Tullar, lägre löner, flexibel arbetsrättslagstiftning, satsning på lärlingssystem, you name it.

Men jag tror inte på det. Spöket som går genom Europa (och USA) heter globalisering, och det innebär att industrijobben försvinner och ersätts med jobb i servicesektorn. Sverige och resten av Europa har inget att vinna på att adaptera en USA-amerikansk arbetsrättslagstiftning med lägre löner, svagare socialförsäkringar och maktlösa fackförsäkringar. Vi ska (för att vara lite partilojalt klyschig) möta förändringen med kunskap, inte med lägre löner.

Weiter so.

Uppdatering: Erik Thalin replikerar på detta inlägg och menar att framtiden kommer att präglas av arbetslöshet, desperation och välutbildade äldrevårdare. Han har fel, vilket jag upplyser honom om.

onsdag, november 16, 2005

Men vem kan säga vad som kommer sen?

Mikael Wiehe kom till kafé Athén igår, inbjuden av LSSK, ABF och AF, för att prata om politiken bakom musiken. Politiken i Wiehes fall är ganska bekant; en klassisk marxistisk analys av världen som formades under 70-talet och som inte har genomgått några större förändringar. Wiehe var på gott humör och fördömde glatt borgare, såssar och till och med vänsterpartister för deras målmedvetna nedmontering av välfärdsstaten de senaste tjugo åren.

Det satt förmodligen inte så många liberaler i lokalen; de borde åtminstone ha opponerat sig när Wiehe började skämta om att efter majoritetsbeslut hänga vissa borgare i närmaste lyktstolpe, eller när han berättade att Per T Ohlsson är så kolerisk att han en dag kommer att bli så arg att han (förhoppningsvis) får hjärtslag.

Riktigt hett om öronen fick Wiehe det först när han förklarat att han tycker att den svenska vänstern har 'sexualiserats' och snöat in på fel saker. Genusvetenskap och queerteori är trams och flum, menade Wiehe, vilket fick en rad upprörda genusvetare i lokalen att gå till attack.

Till slut kvarstår: min beundran för Mikael Wiehe har inte så våldsamt mycket att göra med hans gubbvänsteråsikter. Jag håller inte med honom om att de biologiska skillnaderna mellan män och kvinnor är viktiga. Jag håller inte med honom om att Sverige är ett land i ständig kris och misär som behärskas av ett gäng samvetslösa rövarkapitalister under de hycklande såssarnas ondskefulla överinsyn.

Min beundran för Mikael Wiehe grundar sig i att jag tycker att han är en av det svenska språkets största poeter genom historien. Och det är inte alltid lätt att behöva upptäcka att ens favoritförfattare, konstnärer, fotbollsspelare eller, visst, politiker, har åsikter eller personlighetsdrag man inte alls delar eller ens kan acceptera. Men det får gå ändå.

torsdag, november 10, 2005

Och ännu en till listan...

Zibbo hörde av sig och ville vara med i bloggrollen. Det går bra, dels för att det är en Lundablogg, dels för att jag aldrig stött på en blogg som koncentrerar sig på klistermärken ute på stan. Kul!

onsdag, november 09, 2005

Embryo gör comeback

...och ger den bästa svenska kommentaren till kravallerna i Frankrike.

Sån är han men sån är inte vi

Medan jag väntar på tillfälle att kunna lägga vantarna på Göran Sonnevis nya diktsamling Ocean bläddrar jag lite i hans förra, Mozarts tredje hjärna. Sonnevi är en av mina absoluta favoriter. Även om det låter banalt kanske jag kan säga att det har att göra med att han kan vara personlig och tala om de stora sammanhangen samtidigt. Plus att jag gillar hans sätt att koppla ihop teoretisk fysik och matematik med lyriken. Sonnevi är också gammal lundensare (rubriken är hämtad från hans q-vers i Lundagård). Jag fastnar för en dikt som kan kännas lite otypisk för Sonnevi; här finns inga grekiska uttryck, inga ord om krig och folkmord, ingen musik, inga matematiska facktermer, ingen kabbala.

Jag vet inte heller
var jag är
sa jag, när du sagt
att du inte visste
Då började du gråta
Som om sorgen och ångesten var
det enda verkliga
den enda platsen
för livet

Sedan sa du
att jag i alla fall inte var
så ledsen
Jag sa
inte emot

För vi vet
ingenting
om varandras natt
om varandras mörker
om varandras stjärnor
mörkt gnistrande

tisdag, november 08, 2005

Nya länkar

Det har blivit lite tid över och jag har passat på att redigera i bloggrollen.

Vi säger adjö till Pelle Rödin och Diagnos i väntan på deras eventuella återuppståndelse. Ni är alltid välkomna tillbaka!

Vi säger tjenixen till Vänstra stranden som har den goda smaken att stå till vänster politiskt och gilla spårvagnar. Ett hejsan också till Olof Hallonsten, Petter Duvander, Lundabloggare, och Jens Petersen och Johan, Lundabor i japansk exil.

måndag, november 07, 2005

L A får spårvagn

Jajamensan, N Y Times skriver om den senaste trenden i bilsamhällets huvudstad - kollektivtrafik. Om jänkarna har börjat starta upp nya spårvagnslinjer så är det bara att luta sig tillbaka. Då är det en global järnlag.

Om tre år vill jag kunna ta trikken från Konserthuset till Södervärn.

söndag, november 06, 2005

Eldorado på FM-bandet!


Hurra! Kjell Alinges underbara Eldorado, som har fått nöja sig med webbsändningar den senaste tiden, kommer tillbaka i den "riktiga" radion. Enligt programmets hemsida kommer Eldorado from 16 januari att sändas torsdagar i P2.

För övrigt: eder ödmjuke tjänare bloggar med ojämna mellanrum på Motallians, där jag de senaste dagarna utan framgång försökt övertyga mina meningsmotståndare om att det faktiskt finns kristdemokrater som anser att homosexualitet är onaturligt. Ibland undrar man varför man håller på.

Till sist: studentsossarna i Uppsala, Laboremus, har utnämnt 6 november till Tage Erlander-dagen i viss konkurrens med Gustav Adolf-firandet samma dag. Alltså: hipp hurra för Tage. Han krigade inte så förbannat.

fredag, november 04, 2005

Bloggdöden revisited

Jag har skrivit tidigare om bloggdöden (som så många andra). I en artikel i Dagens Media utmålas höstens bokmässa som den största anledningen till i alla fall Diagnos' död. Björn af Kleen får en hård och möjligen orättvis behandling.

Tach chadie för tipset.

torsdag, november 03, 2005

Paggan, tentan

Sitter i tentakoma; har fått en uppgift som går ut på att beskriva grunddragen i den svenska förvaltningen, några utvecklingslinjer och dess utmaningar för framtiden - deadline är midnatt ikväll, totalt 24 h skrivtid. När jag går för att handla Hustler (Red Bull-kopian, inte tidningen) och choklad på Netto ser jag Metros löpsedel: Vittnen såg Pagrotsky planka in på KB. Det är nåt med den mannen. Skägget han har skaffat sig på sistone. Hans förmåga att sprida pikanta rykten omkring sig (otryckbara till och med på en blogg dessvärre). Det är nåt med den mannen.

Jag återgår hastigt till mina formuleringar om utvecklingen av tjänstemannarollen i statsförvaltningen.

onsdag, november 02, 2005

we are family

En kongressvakts betraktelser

Att befinna sig på en S-kongress är en varm upplevelse, i alla fall för en partimedlem. Och det trots att Stig Malm gnäller över den kyliga hangarplenisalen. Det är ju så många bekanta här. Gamla vänner återses och nya bekantskaper görs. Lägg till den politiska glöden hos ombud och volontärer. Mässan har förvadlats till en reaktor, driven av sosseuran.

En och annan som man inte har sett på länge har lite mer bråttom nu, en annan uppsyn. Ett annat skägg. En ny dräkt. De har blivit lite viktigare, kommit lite längre upp i hierarkin. En nickning istället för en kram. Men de är undantag och det är mänskligt att elitista sig lite ibland. Att jobba på departement är för ju för många som att få ett skivkontrakt. Coolt.

De flesta har tid, tar sig tid. Även statsråden. Jag byter några ord med Bosse Ringholm om senast i Lund när han talade på kafé Athen. Bosse gillade eftersitsen på O'Vesuvio bäst.

Klockan 16.30 på tisdagen föreslås att talartiden ska utökas från två till tre minuter. Det blir ett jäkla liv i salen. Talartiden får ligga kvar på två minuter. Jubel. Talmannen förvånas: ”aldrig har jag varit på en kongress där ombuden jublar när deras talartid kortas, men ok…”
Ombuden visar sig dock nog så debattvilliga när föräldraförsäkringen kommer upp. Och natten innan när de aldrig ville tystna.

Trehundra volontärer arbetar för att kongressen ska vara möjlig. Fantastiska människor, fantastiska gräsrötter. Det viktigaste är kanske inte alltid själva arbetsinsatsen, utan att alla är med. Att vi alla är här, är tillsammans. Är en del av rörelsen. Ombuden gör vågen inne i kongresshangaren.

Möjligen en mer märklig upplevelse för en utomstående. Aron från Flamman känner sig utanför. Klagar över att ingen vill prata med honom. Istället försöker han pumpa Lisa från Avantgarde på skvaller. Och för den som vill ha riktigt skvaller hjälper det ju knappast att läsa bloggarna. Kanske för att det hemliga skvallret förs på de hemliga bloggarna?

Avslutningsvis: när man på kongressen upplever den samlade mängd politiska övertygelser och den samlade mängd energi och vilja som finns bland ombud och aktiva att förändra Sverige och världen till något bättre, då förstår man att SAP är ett kraftpaket som kan och vill vinna valet.

Rockslusk i Partiets tjänst, del 6

Så var då kongressen över för min del. Tentor ska skrivas, rapporter ska lämnas in. Gårdagen avslutades med redaktionsmöte för erlanderbrigaderna i Savoys bar bland ombudsmän, en förvirrad affärsresenär och Stig Malm.

I volontärstyrkan har jag varit ganska ensam om att vara ung. Nästan alla andra volontärer är över 55. Det är stadiga gräsrötter, gamla trygga malmöitiska arbetare som ställer upp när partiet kallar. Skillnaden mellan dem och de unga politiskt sakkunniga på departementen, pressfolket etc är enorm. Det gamla folkrörelsepartiet och det nya valrörelsepartiet finns här sida vid sida.

För övrigt: efter skvallret om Bosse Bernhardssons hållning i föräldraförsäkringsfrågan framgår det att Bosse ingalunda är särskilt patriarkal, att han faktiskt hade tänkt rösta för s-kvinnors förslag och att SMS-et från Yvonne bara var för säkerhets skull.

Och "kompromissen"? Tja, kampen börjar nu.

tisdag, november 01, 2005

Rockslusk i Partiets tjänst, del 5

"Redaktionsutskottsbluffen" i föräldraförsäkringsfrågan upprör många. För att avväpna frågan har texten hänskjutits till redaktionsutskottet, som ska skriva om texten. Efter att partistyrelsen vägrat gå med på ens den urvattnade kompromiss som erbjöds. Det sägs väga extremt jämnt i frågan, och tanken från partistyrelsens sida lär vara att slänga in frågan sent i kväll eller tidigt imorgon, när ombuden inte kommer att vara tillräckligt vakna för att sätta hårt mot hårt.

Fast det kanske inte hjälper. Efter att Göran Persson gick ut och förklarade att han tänker IGNORERA partikongressens beslut om den föreslår en tredelad föräldraförsäkring kan han faktiskt få vågskålen att väga över till kvoteringsförespråkarnas fördel. Ilska är en viktig politisk drivkraft.

Annars har regnet fallit hela dagen över Malmö.

Rockslusk i partiets tjänst del 4

Föräldraförsäkringen. Ryktena går. Folk springer in och ut ur mötesrum. En bekant väser "Skåne tänker rösta mot en förändring". "Va! Är det Bosse [Bernhardsson, ombud från Lund]? "Ja, det skulle inte förvåna mig. Han är så patriarkal!" Den bekante springer iväg.

Två minuter senare kommer den bekante tillbaka: "Jag har pratat med Yvonne [Bernhardsson, Bosses hustru]. Hon vill att Bosse ringer henne omedelbart."

Rockslusk i Partiets tjänst, del 3

Kom hem strax före fyra i morse, fick lift med Yvonne Bernhardsson. Några korta förmiddagsrapporter:

En snubbe från Preem har ett mindre välbesökt föredrag. Birgitta Dahl vänder ryggen till.

K G Bergström ser ut att må illa. Han skvalpar runt med sitt pappmuggskaffe.

Pär Nuder har ingen power tie idag.

Dagens stora spänningsmoment är föräldraförsäkringen. Det går lösa rykten om att det har förhandlats hela natten. Vi får väl se.

Rockslusk i Partiets tjänst, del 2

Kongressförhandlingarna sjunger på sista tampen. Tillväxt och infrastruktur avhandlas. Stig Malm är så trött att han måste gå omkring hela tiden för att inte falla i sömn. Ett ständigt tvärdrag i kongresshallen har gjort att merparten av kongressombuden redan hämtat ut sina ytterkläder (samt hattar; jag har misstänkt länge att herrhatten är på väg tillbaka).

Tidigare i kväll gick studentförbundets kampanj för förbättrade ekonomiska villkor för studenterna (höjt totalbelopp, 50% bidrag, ni vet) totalt på röven. Det sitter lite för många 40-talister där inne för att det ska bli nåt av såna frågor. Av samma anledning misstänker jag att det inte kommer bli några fler pappamånader imorgon. Utökad äldreomsorg till köttberget går däremot an, det förstår man ju.

Och slutligen lämnade folkhälsominister Morgan Johansson kongressen för några timmar sedan och bekräftade ryktet att han inte skulle ha sovit i på sitt hotellrum i går natt. Morgan hade tillbringat natten hemma i Lund istället.