onsdag, oktober 05, 2005

no Coke

Blå linjen en sen kväll på väg hem från Dovas, Kungsholmen. Hade sällskap av en stor tuff vänsterkille, vi kan kalla honom Paul. Vi var nog ganska fulla båda två. Han höll en lång, arg föreläsning för mig om hur överklassen omedelbart måste krossas. Jag hade råkat säga att somliga faktiskt föds in i den övre klassen, kanske vi borde ge åtminstone dem en chans? – Nej, tyckte Paul. Ingen pardon. Överklassen måste krossas och det nu. Paul spärrade ögonen i mig och hytte med fingret. ”Och vem är du, egentligen?” Frågade han mig argt. Tja.

Den kvällen är flera år sedan nu. Nu åker jag sällan blå linjen. Nu cyklar jag hem från Brogatan i Malmö istället. En öldimmig kväll för ett tag sedan träffade jag på Paul på Brogatan. Samma stora, tuffa vänsterkille. Nu i Malmö. Paul stod och talade om hur fantastisk hans nya iPod var. iPod? Vänster-Paul? Jag kunde inte låta bli. Nu var det min tur att hålla en berusad föreläsning. Ibland måste man välja sida. Jag vägrar skaffa en iPod. Det är ren konsumtionshets förpackad i ett glättigt, slipprigt skal. De vita sladdarna lyser som strypsnaror kring identitetsshopparna.

Ok, jag gillar snygga sneakers även om min shoppingfantasi sällan sträcker sig bortom Converse. Men iPod, där drar jag min gräns för hur lurad jag kan tänka mig att bli. Så mycket betalar jag inte för en logga.

Jag och en vän, Gabriel, har ingått en pakt: aldrig mera konsumera Coca Cola-produkter. Den som bryter pakten får ett rapp. Jag tror inget är sagt om hur länge pakten ska gälla men jag antar att det är för evigt (Gud, vad jag saknar Coca Cola ibland).

Ingen iPod. Ingen Coca Cola. Löjligt? Naivt? Kanske. Men det känns rätt. Dessutom finns ju iRiver och Cuba Cola. Och Paul: vem är jag? jag är ingen iPod-snubbe i alla fall.

5 kommentarer:

Nils sa...

Men varför just Coca-Cola? Anledningen till att jag inte har så många privata konsumentbojkotter för mig beror på att det finns så mycket att bojkotta. Hur ska man välja? Det är ju väldigt svårt att på något sätt ställa sig utanför konsumtionshetseriet. Och om man väljer ut någon enstaka symbol för det, riskerar inte det att bara bli en pose?

Tomas sa...

Ett ställningstagande kan alltid hävdas vara enbart "en pose", visst. Men för mig handlar det om att öva att vara disciplinerad. Jag tror fortfarande på konsumentmakt. Det är väl ändå inte en pose att köpa ekologisk mjölk?
Mer: bättre att göra något än ingetting alls.

Nils sa...

Jag insåg under vårt telefonsamtal om detta att jag inte hade tänkt igenom saken ordentligt när jag skrev min förra kommentar.

Konsumentbojkotter är viktiga som ett komplement till institutionell politisk reglering, precis som välgörenhet är ett viktigt komplement till bistånd till tredje världen och socialhjälp i det egna samhället.

Däremot kan man inte förlita sig på enbart konsumentbojkotter som ett instrument att reducera negativa effekter i konsumtionssamhället, som exempelvis förföljelse av fackligt aktiva i Kina. Kampen måste föras på flera olika plan.

Anonym sa...

Patetiskt var ordet, sa Bull. Det känns tryggt att politikerbroilers som ni skall ta över landet en dag. Är det trångt runt köttgrytorna får ni väl be era kompisar att göra grytorna lite större - jag ställer gärna upp med lite mer skattemedel för att slippa er ute på gatorna.

Nils sa...

Haha. Nu har rättshaveristerna hittat hit också. De anonyma.