måndag, oktober 31, 2005

En rockslusk i Partiets tjänst

Eders ödmjuke har för närvarande paus från sitt värv som volontär på partikongresen i Malmö. Medan Eric Sundström pratar med Inger Segelström om EU-frågor (Eric verkar väldigt trött - hans one-liners kommer slentrianmässigt) kommer här några snabba intryck från dagen. Utan eftertanke, utan analys. Som en bra kongressblogg ska vra.

Kleider machen Leute, heter det på tyska, men jag kan inte säga så mycket om kändisarnas karaktär på kapporna och rockarna som jag artigt hänger in i garderoben. 13.15 hämtar Ola Rask ut en svart täckjacka. Det tar ganska lång tid för honom att hitta sin bricka, eftersom samtliga hans kavajfickor flödar över av skrynkliga små papperslappar.

14.30 demonstrerar MUF Malmö utanför Mässans entré. De är ungefär tjugo stycken och har stora banderoller med texter som "Revolution - Sverige är ett socialistiskt land", "Fler poliser, färre sossar" etc. Tidpunkten är illa vald, eftersom alla är inne i kongresshallen för att se Göran Persson väljas om som partiledare. Det är bara jag och ett halvdussin andra som står ute och röker, som får se begivenheten.

Om MUF:arna hade vetat hur man gör när man demonstrerar, hade de sett till att göra hål i sina banderoller för vinden. Nu tycks de från där jag står sakta blåsa åt vänster.

När kongressen säger nej till pigavdraget sitter jag tillsammans med Lotta Ljungquist, vice på SFS, och Martin Wahlén från SFS styrelse och applåderar. Lotta kommer omedelbart på sig och ber om ursäkt för att hon applåderat en fråga där SFS inte har en åsikt.

När Thomas Östros håller sitt inledningsanförande om vikten av att satsa på utbildning och forskning ser jag hur Helle Klein först mycket noggrant granskar expressen.se och därefter skriver ett blogginlägg.

Vid 17-klippet smiter jag in för att äta middag (innan jag återgår till rocksluskeriet - sent pass idag) hör jag Stikkan Ljunggren med emfas säga till Barbro Holmberg: "Fortsätt kämpa!". Jag får aldrig reda på vad kampen gäller.

FÖR ÖVRIGT säger ryktet (i form av Erlanderbrigadernas egen Tomas) att Björn von Sydow är en jävel på riverdance (tydligen manifesterat under studentförbundets 15-årsjubileumsfest i lördags).

Och ni kan vara lugna, Pär Nuder HAR sin röda power tie på sig.

torsdag, oktober 27, 2005

Tyskland: Skattehöjningsfest

Nu när uppmärksamheten kring Tyskland har försvunnit efter valet, kan det vara på sin plats att påminna om att det fortfarande är Gerhard Schröder som är kansler i en röd-grön regering.

SPD och CDU/CSU befinner sig nämligen fortfarande i koalitionsförhandlingarna och kommer så göra i några veckor till. Det är mycket som står på spel. Parterna är i det närmaste exakt jämbördiga styrkemässigt - det skiljer bara fyra mandat mellan SPD och unionen i förbundsdagen.

Det jag har förutspått är att den nya regeringen kommer att föra en politik som när den inte kommer att vara handlingsförlamad istället kommer att vara impopulär. Frånvaron av en riktig opposition kommer vidare att ta sig uttryck i kraftigt ökade väljarsympatier för liberalerna, de gröna och vänsterpartiet. I värsta fall kommer den utomparlamentariska oppositionen att radikaliseras, precis som på 70-talet med rena terroristgrupper.

En sak är partierna i den stora koalitionen överens om, och det är att de av Schröder initierade reformerna av välfärdssystemen och statens dåliga ekonomi kommer att fortgå och intensifieras. Den plågsamma vandring som Sverige fick utstå under ett 90-tal av massiva nedskärningar inom hela den offentliga sektorn har Tyskland fortfarande framför sig.

Före valet talade CDU/CSU om att höja momsen, vilket SPD kraftigt motsatte sig. En momshöjning slår ju nämligen hårdast mot de fattiga. Socialdemokraterna förespråkade istället skattehöjningar (främst för de rika) som ett medel att få ordning på statsfinanserna.

Gissa vad de har kommit fram till i sina samtal? Enligt en artikel i Financial Times Deutschland ska de BÅDE höja momsen OCH införa en värnskatt (Solidaritätsausgabe). Mycket smidigt. Jag väntar med spänning på hur ett helt regeringsprogram baserat på både och-principen kommer att se ut.

re:designkluster davidshall

Mailade för att beställa en ny, svart torsotröja (ja, jag är torsonörd) häromnatten. Klockan 00.58 svarade en nattarbetande Anna på Lollopard: ”vi öppnar en ny butik vid Davidshallstorg i dagarna. Lägger undan en tröja till dig. Det blir ju billigare…”

Sagt och gjort. Efter en snabb vända på Konsthallen (Ölandsallvarminimalism möter nära-döden-upplevelse) kom jag och en vän till Davidshallstorg. Utanför Lollopard stod en massa dyra barnvagnar parkerade. Inne i den spackeldoftande lokalen drack gästerna, mest designmammor i 35-årsåldern, premiärdrinkar medan deras polarn o pyret-randiga barn knaprade chips. I hörnen stod multi-kulti -pappor som sig bör.

Tröjan blev bra men det intressanta är Lollopardbutikens placering: Davidshallstorg verkar återta sin roll som en plats för design-/andrahand-/retrobutiker. Det tillsammans med att torgmiljön ska uppgraderas (bl a ska parkeringsplatserna lokaliseras under markytan- äntligen!) gör att Davidshallstorg är en stark bubblare på min lista över intressanta Malmöplatser.

måndag, oktober 24, 2005

Bo01 to the people

Höstvindar kring Turning Torso och jag minns förra söndagen i Västra hamnen. Drack billigt och gott ta-med-kaffe från trevlig pizzeria på Bo01-området. Satt på designat stenblock och såg vacker solnedgång över Öresundsbron. En hel del människor i omlopp. Ett gäng dröjde sig kvar på en uteservering, en pappa lekte med sin dotter, några kärlekspar, flera människor som fotograferade med sina digitalkameror.

Släntrade så småningom hemåt. Kom bort till den öppna platsen mellan Espresso House och trappan med en massa vattenkranar. Här var det folktomt. Dock: fem stora, offentliga skräptunnor i vackert gjutjärn står utplacerade symmetriskt. Det var som en installation. Alla fem tunnor var överfulla av slängda pappmuggar och små påsar, alla med Espresso House-loggan på. Det måste ha varit kompakt med folk på platsen tidigare på dagen. Espresso House har en stor uteservering, den räckte inte. Tunnorna vittnade om platsens popularitet. Jag önskade att jag också hade en kamera med mig.

Det är glädjande. Trenden att stadens människor erövrar det offentliga rummet kring Bo01 fortsätter. När får vi se loppmarknad och boklådor?

Fler bilder från Västra hamnen här.

torsdag, oktober 20, 2005

Svensk i England dissar Sverige, dissas av engelsmän

I en ytlig och därför trevlig och lättläst artikel i Guardian (eller ja, egentligen är det en blogg, men det är ju en artikel)talar Kjell Nordström från Handelshögskolan i Stockholm om den eviga dikotomin gamla Europa, nya USA, och menar att USA:s framgång i huvudsak bygger på förmågan att ta tillvara kompetens från immigranter. De nordiska ländernas ekonomiska framgångar förklarar han med att dessa tar tillvara den kvinnliga kompetensen på arbetsmarknaden.

Allra intressantast är kommentarerna till artikeln, som lustigt nog till stor utsträckning går ut på att hylla den svenska modellen.

måndag, oktober 17, 2005

Apologi för NEK:en

En av mina gamla lärare i nationalekonomi, Andreas Bergh, tar tjuren vid hornen och försöker faktiskt ta kritiken mot ämnet på allvar. I en kort och allmänt lättfattlig artikel försöker han bemöta några av de vanligaste irritationsmomenten i nationalekonomisk teoribildning (som att nationalekonomer ägnar sig åt nyliberal propaganda, ignorerar det faktum att grundantagandena i modellerna är absurda, och tror att det blir mer vetenskapligt för att man ritar en graf).

En av de saker som jag irriterade mig mest på under mina tjugo poäng var den totala frånvaron av konkurrerande perspektiv. En delkurs hette "Mikroekonomi". Vi hade en kursbok. Den hette "Microeconomics". I den var allt frid och fröjd och inget gnäll om att ingen någonsin sett en perfekt fungerande marknad i verkligheten.

Denna irritation förenar mig med många samhällsvetare och humanister (men inte med människor som går civilekonomprogrammet, vilket Bergh också konstaterar). En bekant till mig som hade varit mentor på Nationalekonomi A på Ekonomihögskolan i Lund var övertygad om att det i Statsvetenskap A ingick fem poäng "Hata nationalekonomi". Han fick det intrycket när han träffade studenter på Pol. Mag-programmet, som i Lund vanligen läser just statsvetenskap första terminen och nationalekonomi den andra.

Jag får känslan av att insocialiseringen i ett vetenskapligt paradigm går väldigt fort. Jag antar att detta kan visas i en graf som förklarar att nyttan av att tro att världen är beskaffad på ett visst sätt ökar med andelen potentiella arbetsgivare som tror samma sak.

För övrigt: Bergh gör ett bra jobb. Artikeln borde delas ut till studenter på A-bivån i Nationalekonomi (även blivande civilekonomer) och byggas ut till en fullskalig debattbok. Fast jag köper fortfarande inte hela paketet.

onsdag, oktober 12, 2005

Bloggdöd i radio

Idag mellan kl 15.30 och 16.00 på Radio AF, Lunds studentradio, kommer jag och Gabriel Stille att diskutera bloggdöden och vad man kan göra istället för att läsa bloggar.

99.1 MHz om ni bor i Lund, annars på http://www.radioaf.com.

Uppdatering: Här kan man lyssna på diskussionen. 30 minuter in i klippet.

måndag, oktober 10, 2005

2005 går mot sitt slut

Våren och sommaren 2005 var en tid när antalet bloggar i Sverige växte från något tiotal till obegripliga tio tusen (som jag läst någonstans). En sådan vansinnig expansion måste naturligtvis leda till utmattning. Nu droppar de av, en efter en. Några av mina favoriter som lämnat in: fruktstund, embryo och nu (igår) diagnos.

Bloggandet kommer under återstoden av året att minska drastiskt. Både i etablerade media och bland privatpersonerna. Det är som när personliga hemsidor blev det nya nu i mitten av nittiotalet och alla plötsligt kunde visa upp sin bil, sin hund och sina två söta barn för en miljard människor. KB:s Internetarkiv kommer att säga våra efterkommande mycket om det svenska sekelskiftet.

Jag hade tänkt skriva om "Sånt händer", pjäsen om Irakkriget som jag såg på Intiman i lördags. Om att vi kan få veta vem som ska bli förbundskansler i eftermiddag. Om att den första svenska boken om Sprawl just har kommit ut på Symposion. Om att jag hittade Verner von Heidenstams Nya dikter i förstaupplaga från 1915 för 12 spänn på Erikshjälpen. Men jag hinner inte. Det säjer jag nu, yo.

onsdag, oktober 05, 2005

Florida hyllar sosseriet

"The creative economy left to its own devices is an incredibly unequal economy. It is far more unequal than the industrial economy.

A hundred years ago when the industrial economy emerged, it created great wealth and great productive potential, but all of that money went to the robber barons and their immediate managerial elite. But what we did over the course of the 1930s and 1940s is we oiled that industrial engine with Labour parties and social democratic parties and Franklin Delano Roosevelt here. We said that workers too could participate in that and gain income and have better jobs and see their working conditions improve and their work days shorten.

We need the same kind of thing with the creative economy. Look at London, look at San Francisco. There is a creative elite alongside an increasingly impoverished population of people toiling to conduct service work. Left to its own devices and market mechanisms, the creative economy will not solve this problem. That’s why we need political leadership. But, you know what, we don’t have it."


Den amerikanske inne-ekonomen Richard Florida, författare till "The rise of the creative class" talar i brittisk radio och, tja, diggar välfärdsstaten.

Från: ”Current affairs” 040429, BBC Radio 4 (transcript)

no Coke

Blå linjen en sen kväll på väg hem från Dovas, Kungsholmen. Hade sällskap av en stor tuff vänsterkille, vi kan kalla honom Paul. Vi var nog ganska fulla båda två. Han höll en lång, arg föreläsning för mig om hur överklassen omedelbart måste krossas. Jag hade råkat säga att somliga faktiskt föds in i den övre klassen, kanske vi borde ge åtminstone dem en chans? – Nej, tyckte Paul. Ingen pardon. Överklassen måste krossas och det nu. Paul spärrade ögonen i mig och hytte med fingret. ”Och vem är du, egentligen?” Frågade han mig argt. Tja.

Den kvällen är flera år sedan nu. Nu åker jag sällan blå linjen. Nu cyklar jag hem från Brogatan i Malmö istället. En öldimmig kväll för ett tag sedan träffade jag på Paul på Brogatan. Samma stora, tuffa vänsterkille. Nu i Malmö. Paul stod och talade om hur fantastisk hans nya iPod var. iPod? Vänster-Paul? Jag kunde inte låta bli. Nu var det min tur att hålla en berusad föreläsning. Ibland måste man välja sida. Jag vägrar skaffa en iPod. Det är ren konsumtionshets förpackad i ett glättigt, slipprigt skal. De vita sladdarna lyser som strypsnaror kring identitetsshopparna.

Ok, jag gillar snygga sneakers även om min shoppingfantasi sällan sträcker sig bortom Converse. Men iPod, där drar jag min gräns för hur lurad jag kan tänka mig att bli. Så mycket betalar jag inte för en logga.

Jag och en vän, Gabriel, har ingått en pakt: aldrig mera konsumera Coca Cola-produkter. Den som bryter pakten får ett rapp. Jag tror inget är sagt om hur länge pakten ska gälla men jag antar att det är för evigt (Gud, vad jag saknar Coca Cola ibland).

Ingen iPod. Ingen Coca Cola. Löjligt? Naivt? Kanske. Men det känns rätt. Dessutom finns ju iRiver och Cuba Cola. Och Paul: vem är jag? jag är ingen iPod-snubbe i alla fall.

måndag, oktober 03, 2005

Ny sosselänk

Just det, en ny sossebloggare har också kommit upp. Tony Johansson är en gammal klubbkamrat från LSSK. Vänstersosse, kompromisslös och inspirerande även när jag inte själv håller med.

Nya, lokalpatriotiska, länkar

På prov kommer jag att samla några länkar under rubriken Lundabloggar här till höger. Om det känns meningslöst kommer de att tas bort efter ett tag. Jag menar, varför skulle någon få för sig att samla Stockholmsbloggar? De har på ytan ingenting gemensamt mer än att de skrivs av personer bosatta i samma stad som jag. Eller? Nästan alla har koppling till universitetet som studenter eller lärare och nästan alla är, öh, mer eller mindre socialliberala. Och hemstaden dyker då och då upp i betraktelserna.

Kort genomgång: Karim Andersson är teknolog och studievägledare (och gammal kompis/kollega) som skriver om utbildningsfrågor. Jonas Bergenudd är snart färdig arkitekt som bland annat startade upp FramFab en gång i tiden. Han skriver om urbanitet och nätverkssamhället. Andreas Bergh har undervisat mig i nationalekonomi och är välfärdsforskare. Diagnos är en före detta spalt i tidningen Lundagård som skrivs av tre journalister. Mycket kulturelitsskvaller. Andreas Ekström är kulturreporter (och fd studentreporter) på Sydsvenskan och skriver mest pressrelaterade saker.

Johan Folin är en bekant från studentradion. Gustav Holmberg arbetar på Forskningspolitiska institutet och är veteran i bloggosfären. Thomas Lennartsson är nästan civilingenjör och skriver mycket om insnöade tekniska saker jag inte förstår. Stefanie Müllers blogg heter Nästa Bandhagen, fast hon bor numera i Lund. Bloggen utgörs till största delen av länkar. Schmut görs av Lisa, vars efternamn jag inte känner, och har ett blandat innehåll. Erik Thalin studerar statsvetenskap (i likhet med mig själv) och skriver mycket om politik. Tropic of E, slutligen görs av Elin (efternamn okänt för mig) som är litteratur- och genusvetarstudent.

Många killar. Få tjejer. Som det brukar vara. Lund är litet och jag har träffat alla utom fyra av bloggarna.

lördag, oktober 01, 2005

Rösta på Caesar


Tyskar har så roliga namn. Erwin Teufel är till exempel regeringschef i delstaten Baden-Württemberg. Teufel betyder djävul. Om man tycker det ligger lite åt det satanistiska finns också en läkare med namnet Armin Hassdenteufel (hata djävulen). Här kan man hitta en lista över skojiga saker som tyskar heter.

Men vilken förälder kan komma på att döpa sitt barn till Caius Julius Caesar? Caius J. Caesar sitter i förbundsdagen för CDU och är just nu i hetluften eftersom han tack vare Tysklands oerhört komplicerade valsystem kan komma att mista sin plats på grund av att CDU kan komma att vinna i en helt annan valkrets, i Dresden, där valet fick skjutas upp på grund av att en kandidat råkade dö kort före den ordinarie valdagen.

Låter det snurrigt? Det enda du behöver komma ihåg: Rösta på Caesar! Det gick ju så bra förra gången.