måndag, augusti 01, 2005

Det goda arbetet

Jag pratar med min vän folkpartisten (vi rör oss mellan Ariman och Stortorget i Lund; det känns som en kompromiss: från kvasiintellektuell vänster till borgerliga bohèmer). Vi kommer överens om att det inte är ersättningsnivåerna som är problemet för arbetslösheten och sjukskrivningarna. Kanske inte ens lönerna (även om de ökade löneklyftorna är ett annat, mycket stort problem). Nej, problemet är dåliga, själsdödande jobb utan möjligheter till utveckling.

I en ledare i DN förklaras att man måste tvinga folk att arbeta. Klassiskt argument, men naturligtvis helt fel. Det som behövs är arbeten där människor känner att de är behövda, att deras kunnande är uppskattat och där det finns en möjlighet till befordran och personlig utveckling.

Vi jämför några erfarenheter. Jag arbetade en tid på Starbucks, lattemonstret, för en låg lön, £3,90 i timmen eller nåt sånt. Arbetarna fick gå igenom två veckors utbildning där vi lärde oss mer än vad som egentligen var nödvändigt för våra arbetsuppgifter. Vi blev fullfjädrade kaffekonstnärer och kände oss som det. Möjligheterna till befordran var stora, och det förekom bara internrekryteringar till chefspositioner. Var det självbedrägeri? Kanske, men jag trivdes med det. När jag flyttade till Sverige för att börja studera försökte de hålla mig kvar med att locka med regionchefsposter i Skandinavien.

Min vän berättar om sina jobb på Posten och som mentalvårdare. Ingen uppskattning, inga möjligheter till befordran. Dead end jobs.

Vi ska skapa det goda arbetet. Inte tvinga in människor i själlösa trälsysslor till ännu lägre löner. OK?

Inga kommentarer: