fredag, juli 22, 2005

50%-målet och glesbygden

Jag besökte min födelse- och uppväxtstad Simrishamn igår. När jag var liten var Simrishamn extremt osexigt, men de senaste 15 åren har trakten blivit populär. Först kom konstnärerna, sen följde de rika efter. Som ett resultat har allt liksom fräschats upp, utbudet är större och fastighetspriserna har blivit löjliga. En liten fiskarstuga på 30 kvadrat går lätt för tre mille.

Men det räcker inte, för det är fortfarande en stad med stora problem. Rika sommargäster har den lilla ovanan att de inte betalar skatt samtidigt som de kräver full kommunal service när de väl hälsar på. Och turistindustrin räcker inte till för att sysselsätta alla. Fisket är som bekant inte längre något att satsa på och det är tunt med större företag. Pendlingsmöjligheterna har blivit bättre de senaste åren med pågatåget, men det riktigt stora problemet är ungdomarna.

När jag fick en inbjudan från det där företaget som anordnar klassåterträffar såg jag att alla arbetarkids i min högstadieklass bodde kvar i kommunen, medan samtliga akademikerungar hade flyttat till Malmö, Stockholm eller utomlands. Och det är ju inte konstigt. Man måste resa iväg för att studera, och man vill inte bo i riktig stad, i alla fall de närmaste tio åren.

Men för Simrishamn är det ett problem, eftersom ett helt segment av arbetsmarknaden plötsligt försvinner. När Simrishamn fick en egen gymnasieskola var man glad över att slippa släppa iväg folk till Ystad, men det är ju fortfarande så att man satsar skattemedel på att utbilda människor som sedan bara sticker iväg. I bästa fall skaffar akademikerna sommarställe i sin gamla hembygd eller kommer hit dit för att dö, men det befordrar ju inte tillväxten direkt.

När jag började skriva det här hade jag en tanke om att säga något om regeringens och samarbetspartiernas planer på att bygga ut högskolan ytterligare och varför det är bra och nödvändigt att ställa om arbetskraften i Sverige till en mer kunskapsbaserad ekonomi. Jag hade också tänkt koppla det till Simrishamns och andra glesbygdshålors möjligheter att överleva som något annat än Deutschneylands, men jag börjar tveka. Vi (akademikerna) flyttar ju ändå därifrån. Att uppmuntra befolkningen att läsa vidare skulle vara som att sätta upp en stor reklamskylt för AF bostäder (flyttkedjan: Vildanden-Möllevången-Vasastan).

Simrishamns socialdemokratiska opposition (stan styrs för närvarande av moderata frimurare) vill satsa på att förlägga eftergymnasial utbildning till kommunen. Kan funka. Det finns hur som helst ingen annan väg att gå, oavsett om det innebär ökad utflyttning eller inte.

8 kommentarer:

julia sa...

Nils, vem är du? Hur gammal är du, känner jag dig? är du ledsen för att modesty inte finns mer?

julia sa...

vad tycker du om akej?

Nils sa...

Jag är 26 år gammal och flyttade från Simrishamn slutgiltigt våren 1999 efter en kort sejour som högstadielärare.

Akej var ett stort problem som rektor för Friaborgsskolan. När han hade lyckats med att få sparken därifrån blev han plötsligt kommunstyrelsens ordförande. Jag antar att moderaternas lokala lager av geniala politiker var förbrukat eller nåt. Är du själv från trakten?

Nils sa...

Just det, jag hade faktiskt ingen aning om att moddan inte fanns längre. Jag har inte varit där sen min systers studentfest för fem år sen. Ibland har jag fantiserat om att gå dit på juldagsdiscot.

Gabriel sa...

Men finns det några ansatser till kvalitetssäkringar i regeringens förslag? Eller har kårernas krav endast plockats upp av de borgerliga partierna? Hur går snacket?

Nils sa...

Kvalitet är något relativt. Jag har inte läst själva förslaget utan bara debattartieln, men det är ju också så att högskolorna inte längre har något krav på hur många studenter man ska utbilda, så i teorin skulle man kunna håva in extrapengarna och pumpa in det i redan existerande platser. Fast det skulle ju inte majoriteten bli så glad över.

Martin sa...

Fan Julia är du oxå här? Eller det är kanske jag som oxå är här. Hittade precis hit.
Bilden börjar klarna och jag förstår varför det springer en massa Lus-människor utanför mitt fönster.

Gabriel sa...

En högskola är onekligen bra för en region, men inte allena saliggörande. Det finns annat. Det är befolkningen själva som måste göra landsbygden levande. En klyscha, men sant. Du kan om du vill. Sluta bowla ensamma...